Förut idag skrev jag om min pappa att "han går och ramlar". Det slog mig att det låter lite konstigt. Säger man så?

Vår familj tog oss en sväng till stan i dag för att kasta bort grovsopor och för att handla lite mat och sånt.

Precis när jag gått ut från affären, ringde mamma:

- Åh, vad bra att jag fick tag på dig. Vad gör du?

-Jag har precis gått ut från affären. Är det nåt särskilt?

- Ja, pappa är så dålig så jag vågar inte lämna honom och ví har helt tomt i skåpen.

- Vad är det för fel på honom då?

- Han är så vinglig och går och ramlar hela tiden.

- Säg vad du ska ha från affären, så kommer vi med det och kollar till pappa också då.

Sagt och gjort, när vi kom dit så gick jag direkt och skulle kolla hur pappa mådde. Han kom lugnt gåendes emot mig och sken upp när han såg mig.

- Hur mår du?

- Jo,tack jag mår bra.

- Mamma säger att du går och ramlar och är jättedålig.

- Nää, det var i morse som jag var lite vinglig, men nu mår jag bra.

- Ja, då så. Har du ramlat idag?

- Nädå.

Jag har inte en aning vem av dem jag ska tro på.

När jag kollat att allt var under kontroll och plockat in matvarorna, så gav vi oss faktiskt iväg på en gång. Vi hade ju frysvaror i bilen, dessutom får det räcka med morgondagen som jag tror att jag kommer att tillbringa de flesta timmarna i hop med dem ändå.

Denna gång: Hörapparaten hade kommit tillbaks.

Och,,,skåpen var inte alls tomma.