Känns som att det var hur länge sen som helst sen jag senast skrev, men det var bara två dagar sen.

Brorsan och hans familj var här i helgen deras intryck verkar vara att mamma är glömsk och pappa är gul. Nädå, de fick lite mer intryck också och pappa uppskattade deras besök jättemycket även om han kanske inte orkar vara uppe och prata så mycket nu för tiden.

Två gånger ramlade pappa under deras visit, en gång nattetid. Inte bra,,,om han ska ramla mycket så vet jag inte hur man ska göra eftersom att varken han eller mamma brukar komma i håg larmknappen. Jag vill verkligen att han ska få bo kvar hemma, det är också hans egen önskan.

Det var roligt att träffa dem igen i alla fall,,,och extra mycket barnen som inte längre är barn, de har blivit så stora. Trist att vi inte träffas mer.

När vi (jag och barnen) kom dit för att träffa dem så blev det för mycket för mamma, hon stängde in sig i sovrummet och grät och vilade.

Senare i går kväll kom den äldsta brorsan, han ska stanna hela veckan.

Det började tufft för honom med att pappa ramlade den här natten också, annars låter det mest som att han har jobbigt med mamma. Mamma verkar vara lite extra snurrig nu. Ska försöka återge samtalet som jag fick idag när jag var på jobbet;

- Hej mamma, hur är det?

- Jag tänkte bara ringa och tala om att jag tror inte att vi får ha kvar pappa över dagen ens.

- Vad är det? Har det hänt något?

- Om det har hänt nåt? Vad är det som ska ha hänt?

- Men vad menar du då? Varför säger du att pappa ska dö?

- Vad är det du säger? Ska pappa dö?

- Nä, jag undrar varför du ringer och säger så där.

- Nu förstår jag faktiskt inte vad du pratar om.

- Var är pappa nånstans?

- Han är där nere.

- Där nere? Är Brorsan med honom?

- Ja, de är där nere bägge två.

- Kan jag få prata med honom?

Nu hörde jag hur mamma argt sa åt brorsan att han hade telefon, samtidigt började hon skrika argt: Hon frågar om nåt har hänt!!!!! Så gav hon brorsan luren och sen sprang hon ut ur lägenheten och smällde ordentligt i dörren. Brorsan fattade ingenting, hon hade varit hur lugn som helst innan. Jag fattade ännu mindre och minst fattade antagligen mamma.

Jag har haft en jobbig känsla i kroppen hela dan efter det, känns inte bra.

Mamma ringde senare också och då var hon lugnare, men hon låter väldigt ledsen och hon säger att hon är så trött.

Jag ska i alla fall försöka vila upp mig och hämta nya krafter nu när brorsan är hemma.

Nu fortsätter jag och berättar hur det var med humöret,,,,på torsdagen så fortsatte mamma med att deppa.

När jag kom på fredagen så var hon mer arg och upprörd över en räkning som kommit. Jag kunde inte göra så mycket just då eftersom hon gömt räkningen nånstans, men jag hittade kuvertet så jag vet var den kommer i från och jag får ringa till dem på måndag.

Det tar tid när man ska göra något hos dem, först måste man söka saker, sen måste man fixa till sånt som mamma har gjort fel eller ställt till och sen kanske man kan börja med det man tänkt.

Jag är ju normalt en obotlig tidsoptimist, men i deras fall börjar jag lära mig att det som normalt tar en timme att göra måste jag räkna med närmare tre timmar om det gäller dem.

Det suger mycket energi.

Fick lite tid ensam med pappa och vi kunde sitta ner och prata ganska ordentligt (svårigheter med hörseln). Han bekymrar sig för hur det ska gå med mamma sen men inte så mycket för sig själv. Han är inte rädd för sin skull.

Det var skönt att få prata en stund utan att mamma var med.

Nu har jag i alla fall förberett lite grann inför brorsan & Co ankomst, kanske måste fixa nånting mer. Kollar det efter jobbet i kväll.

Nu ska jag iväg och jobba.

I dag är jag hemma från jobbet, med lillkillen som är förkyld.

Vi var uppe halva natten för han var så rosslig och snörvlade och hostade så att han till slut kräktes. Så blir det alltid när han är förkyld.

I kväll när maken kommit hem, ska jag försöka ta mig till mamma och pappa och försöka ordna till lite grann inför besöket av min brorsa och hans familj som kommer i helgen. Måste väl handla hem lite saker och fixa dit några madrasser och så.

Jag ska jobba på lördagen men har tänkt att vi också ska hinna träffa dem på söndagen innan de åker härifrån.

Senare på söndagkväll kommer den andra brorsan hem. Han hade egentligen bara tänkt komma några dagar i slutet av veckan, men ställde in det han var upptagen med så att han kan vara hos pappa lite längre.

Undrar hur snurrig mamma kommer att bli av det här? Men det får gå.

Pappa blir glad av att ha sina nära omkring sig och det är vad jag tycker är viktigast nu.

Mamma var deppig när jag pratade med henne i telefonen förut, allt sorgligt som hänt i hennes liv kom över henne idag, b la förlusten av en dotter vid tre-års ålder. Det är klart att hon får sitta och deppa över sånt, bara det inte tar över. Jag styrde över samtalet på roligare minnen och hon kunde faktiskt skratta lite när hon kom i håg, så förhoppningsvis kom hon över grubblingsfasen. Jag får se när jag kommer dit ikväll hur humöret är.

Pappa var tydligen inte så pigg idag.

Har bara varit in hos mamma och pappa fram och tillbaks i morse.

Hämtade upp en grej jag lånat från sjukhuset som jag var tvungen att lämna tillbaks, lämnat lite rena kläder och lite medicin.

Bara pappa var vaken, han såg ganska pigg ut.

I dag har jag inte hunnit vara in hos mamma och pappa, bara pratat med mamma i telefon. Enligt henne var allt bra idag, hoppas att det stämmer.

Fick ett samtal från distriktssköterskan i morse, bara informerade att mamma råkat ätit pappas medicin som hemtjänsten ställt fram till honom, hon tog tabletterna när de gick ut ur rummet fram och tillbaka.

Tur att han inte äter så starka tabletter än så länge.

Fick till slut prata med läkaren som lyckades att sätta in en stent i pappa. Lättnaden var otrolig för mig att han lyckades med det, dagen förflöt mycket lättare på en gång.

Jag fick förklarat för mig att det var bara en tunn slang de lyckats sätta in, men om det skulle bli stopp i den så kan man lätt sätta in en grövre nu när det redan sitter en där.

Om allt funkar så kommer klådan avta efter 4-5 dagar och det gula kommer försvinna efter en vecka ungefär.

Pappa var tröttare den här gången efter ingreppet. Jag fick komma dit och väcka honom till slut. Den här gången lånade jag en rullstol för att få hem honom och när han kom hem blev han ordentligt ompysslad av mamma.

Annars har mamma varit lite jobbig i dag. Sur för att pappa fick uppmärksamheten, tyckte inte att någon brydde sig om henne.

Ja, vad ska man säga? Det är bara att försöka tänka på att hon faktiskt inte kan rå för det, hon är sjuk, men det var svårt att inte bli arg, när hon blev sur för att jag hjälpte pappa till sjukhuset.

Hon var också arg på mig för att hon tyckte att hon fått vara ensam hemma hela dagen och inte fått veta hur det var med pappa. Att jag ringt fem gånger under dagen för att berätta hur det gick, det hade hon glömt.

Ja ja, till slut blev allting bra.

Vill bara skriva lite snabbt att ingreppet lyckades.

Pappa ligger fortfarande och sover, men allt verkar gått bra.

De ringer när jag får komma upp och prata med läkaren och jag räknar med att ta med mig pappa hem efter att jag slutat idag.

Oj, höll nästan på att glömma och berätta om vad som är på gång. Ja, jag vet,,jag skriver ju för min egen skull, men som det är nu med pappa så vet jag att vissa läser för att hålla sig uppdaterad.

Här kommer det senaste; Idag när jag var hos mamma och pappa så hittade jag en kallelse till kirurgdagvården, den var skriven den elfte, vilket innebär att det blev lite fart när jag var där och pratade med läkaren den dagen. De ska alltså försöka göra om insättandet av stenten och det redan imorgon, vet inte hur de ska göra om det misslyckas en gång till. Det frågar jag om imorgonbitti. Samtidigt så hade pappa fått en kallelse till kirurgmottagningen som var daterad två dagar innan det andra brevet, men den tiden var inte förrän den elfte mars. Känns bra att någon lyssnade på mig och ordnade en ny tid annars har han ju  fått vänta en evighet (som det känns, alltså).

Annars var pappa ganska pigg när jag var där och mamma var ganska redig, de var på gott humör i alla fall. Det är huvudsaken.

Håll tummarna för morgondagen är ni snäll!!!