Idag hade pappa tiden på ortopedtekniska. Jag började vid 9-tiden att ringa och påminna dem, fastän jag påmint mamma två gånger i helgen så var det som en komplett nyhet för henne.

Taxin beställdes och jag bad mamma att hon skulle följa med, dels för att hon får vara pappas röst och öron men också för att hon behöver komma ut bland folk innan hon blir för folkskygg.

Hur som helst, jag träffade dem uppe i stora korridoren på sjukhuset och hjälpte dem till rätt ställe.

Jag fortsatte med de sysslor jag höll på med (journalleverans) och var mitt i en sökning när jag fick samtal från en av mina kollegor;

- De har ringt från ortopedtekniska. Du måste åka dit. På en gång!

Min enda tanke var att nu har pappa åkt på en hjärnblödning eller nåt sånt.

Jag släppte allt och drog iväg. Men när jag kom dit så ville de bara ha tag på mig för att de inte visste vad som skulle åtgärdas med pappas skor eftersom att fotvården inte hört av sig till dem.

Puh!

Ja, sen klarade de sig bra där och de lyckades komma i väg i taxin också nästan helt bekymmersfritt (bara lite småstrul när mamma skulle ringa sjukresor).

Pratade med mamma nu ikväll, allt var bra förutom att hon tappat bort kvällsmedicinen.

Jag får åka dit imorgon och leta.