Tvättstuga hos mamma och pappa igår.

Det gick väl bra förutom att deras torkrum och torktumlare inte var så bra som de borde vara i ett flerfamiljshus, jag fick ta med mig lite grejer hem för att torka färdigt. Vill inte lämna det utspritt hemma hos m & p för då kan det vara nåt som irriterar mamma när hon inte kommer i håg varför det är upphängt överallt i lägenheten.

Mamma protesterade när jag skulle hjälpa henne med tvättstugan, men jag sa att hon hade bett mig om hjälp eftersom att hon haft så jobbigt sist. Men trots att hon inte tyckte att jag skulle hjälpa så ville hon inte följa med till tvättstugan.

Jag vet inte om jag skrivit det förut, men det är hemtjänsten som bett mig hjälpa till med tvätten/alternativt att de tar över tvättningen eftersom de tror att mamma glömmer lägga i tvättmedel i maskinerna.

Eftersom jag vet att mamma skulle bli galen om hemtjänsten skulle sköta tvätten så tog jag på mig att hjälpa henne istället.

Jag gick igenom skåpen när mamma inte tittade och hittade massor med kläder som var upphängda som jag vet att jag lagt ner i tvättkorgen och det var ingen tvekan på lukt och fläckar att det var otvättat.

Jobbigt att man måste smyga med vad man ska tvätta OCH vilka idéer att plocka upp kläderna ur tvättkorgen(????).

Mamma var inte på något vidare humör när jag var där, men hon hade inte tagit tabletterna någé vidare nu heller. Morgontabletterna var tagen men någon kvällstablett var inte rörd på flera dagar.

Hoppas att det snart kommer igång med att hemtjänsten pushar på för att mamma ska ta tabletterna.

Pappa var det desto bättre med, han var riktigt pigg och han såg också ganska pigg ut. Han var uppe under hela tiden som jag var där och grejade med tvätten, d.v.s han sov inte på 5 timmar. Jämför det med två veckor tillbaks när han sov HELA tiden, jämt.

Han har fortfarande inte ont så det känns ju som att han har en chans att kanske få den där "bra perioden" som läkaren pratade om, innan han blir riktigt sjuk och försvinner ifrån oss.

I morgon ska jag till pappa tidigt och träffa arbetsterapeuten och en tekniker som ska ställa in pappas rullstol så den passar hans långa ben, sedan ska pappa till kirurgmottagningen för ett återbesök hos läkaren. Kolla till hur han mår nu bara, få se om hans blodvärde stigit och det lär det ju gjort om man ser hur pigg han är nu.

Skriver bara lite grann eftersom jag inte har så mycket att förtälja.

Jag har jobbat som en galning hela helgen, svetten lackade och jag slet som en galning för att hinna med målen jag satt upp. Med det ena målet hann jag inte riktigt med som jag tänkt, men med det andra hann jag lite mer än jag trott.

Jag är nöjd med helgens insats!

Jag har bara pratat med mamma i telefon, inte varit dit och allt har som vanligt låtit bra men som vanligt vet jag inte om det stämmer.

I morgon ska jag dit och vara där lite längre, då är det ju tvättstugedags.

Jag hoppas att jag får en tid hos frissan i morgon också för nu är det verkligen hög tid att jag prioriterar mig lite, jag ser ju knappt nåt för luggen hänger över ögonen.

Skriver mer i morgon.

Nu är jag tillbaks igen och har gjort hälften av allt jag skulle göra den här dagen.

Hemma hos mamma och pappa var det så där,,,,pappa var pigg och glad och pratsam, men värre med mamma. Det märks när man kommer och hon inte har tid att prata med en att nåt är tokigt. Hon är inte alls intresserad av att man är där, hon bara går och plockar  och flyttar saker, fram och tillbaks springer hon hela tiden.

Jag kollade tablettlådan och hon hade ju totalt missat och ta tabletter på några dagar och på kvällarna hade hon inte tagit nåt, ändå har jag ringt henne varje dag och hon säger att hon har hämtat medicin-lådan under tiden jag varit kvar i luren och hon har sagt "nu tar jag medicinen".

Uppenbarligen och av någon underlig anledning har hon ljugit för mig.

Nu har jag äntligen fått tag i hemtjänstchefen och fr.o.m nu kommer de att påminna henne om medicinen, men hon trodde att det skulle bli svårt eftersom att mamma blir så arg när de försöker hjälpa henne med något.

Jag har sen en tid tillbaks haft känslan av att mamma inte ser mig som hennes barn längre, b.l.a för att när hon frågar efter sina barn så säger hon "pojkarna", jag finns liksom inte med. I dag fick jag misstanken bekräftad, hon kallade mig "den bästa sonhustru man kan ha". När jag sa att jag inte var en sonhustru utan hennes dotter blev hon nästan förskräckt och kunde inte förstå vad jag sa.

Hon vet inte att jag är hennes dotter.

Hur hemskt är inte det???

Jag förstog väl att det skulle komma nån gång men inte redan nu.

Insikten gjorde mig väldigt ledsen, men det var ju nåt jag hade på känn redan.

Nu jobbar jag helgen och sedan åker jag till dem på måndag igen och försöker hjälpa till med tvättstugan, fastän att jag fick en utskällning av mamma för att jag skrivit upp tvättid; - Jag går väl och tvättar när jag vill! Du ska inte komma här och skriva upp tider åt mig!

I dag hade jag lillen med, vilket tyvärr var ett misstag eftersom mamma blev lite aggresiv vid tvättstugediskussionen och 4-åringen blir rädd när det blir gapande.

Så nu har jag fått ringa dagis och säga till om att han måste få komma på måndag för att det inte funkar hos mormor och morfar.

Jag kan inte ta med barnen dit. Det är också så jävla tråkigt.

I dag har jag ledig dag,,,eller jag är ledig från jobbet men jag tror att det blir stress mest hela dan.

Ska i alla fall åka till mamma och pappa och kolla läget och hjälpa till med det som behövs, får väl se hur länge det blir i dag. Ska träffa tonåringen på stan senare och inhandla sånt han behöver för klassresan till fjällen och sen bara skynda hem för att ordna så att flickan kommer i väg i tid till sin hajk.

Skriver senare om jag har nåt nytt om mamma och pappa.

Nu ska jag äntligen komma mig för att skriva lite.

Dels har jag haft mycket att göra på sistone, dels haft lite problem med datorn och sen har väl inte lusten att skriva funnits riktigt.

För er som tänkt maila mig så kan jag tala om att för tillfället ligger mailen nere, få se när maken fixar till det.

I fredags hade jag en halv "närstående-dag", alltså dagar som försäkringskassan beviljat för att jag ska kunna vara borta från jobbet för att kunna ta hand om pappa. Nu är det inte det lättaste att ta ut dessa dagar när det är som det är på jobbet, mycket att göra, indragningar på gång och en chef som skuldbelägger när man är hemma från jobbet en dag (gäller både sjukdom, VAB, semester och närståendedagar). Det är inte bara jag som känner av det.

På fredagen ialla fall, kom arbetsterapeuten hem till pappa med en ny rullstol, mycket smidigare och lättare för pappa att använda själv. Nu ska han ju förstås försöka gå med rullatorn så mycket som möjligt men det är ju bra att den finns där för de sämre dagar han kan ha ibland. Bestämde även med henne att det ska göras någon sorts ramp till duschkabinen så hemtjänsten kan använda en duschstol och rulla pappa in i duschen. Än så länge kan han ta sig in i duschen själv, men det  är lika bra att vara förberedd eftersom allt tar sin tid.

Annars var allt ganska bra i fredags, pappa hade tydligen de sista dagarna och nätterna ramlat några gånger, b.la ramlat ur sängen, så jag tog och gjorde en liten ommöblering så att pappas säng står mot väggen och han har en liten grind mot sidan som är ut mot golvet. Blev riktigt bra. Fick höra senare att hemtjänsten var nöjd med det.

På lördagen däremot var det sämre. I alla fall med mamma. Jag visste redan innan att jag inte skulle hinna vara hos mamma och pappa något, tyvärr. På lördagen vid tolv-tiden ringde mamma och bara skrek i telefonen och undrade var vi var nånstans, "vi" var vid det här tillfället jag och mina två bröder. Jag försökte förklara att vi inte bor hos dem längre, att bröderna bor i andra städer och att jag var ute med barnen och handlade. Jag hörde på henne att hon inte förstod vad jag menade med "barnen". Hon kunde inte förstå att hon och pappa skulle bo där helt ensammen, dessutom kunde hon inte hitta pappa. När jag sa åt henne att hon kunde kolla efter pappa i sängen så fick hon ett riktigt utbrott och bara skrek; TROR DU JAG ÄR GALEN? och sen kastade hon på luren. Jag ringde upp henne och bad henne gå till sovrummet och kolla om pappa var där, när hon kom tillbaks sa hon; -Ja, han ligger i sängen. Hurså då?

Vad ska man säga?

Ja, mamma fortsatte i alla fall prata på om att hon inte förstod nåt, att allt var galet och ingen berättade något för henne. Jag försökte förklara läget så gott jag kunde och hon blev lite lugnare i alla fall.

Det var inte riktigt läge att åka dit heller, dels för att barnen var med och deras stojande förvirrar bara henne ännu mer nuförtiden, dels för att det känns meningslöst att åka för att när jag väl kommer fram, så kan hon ha glömt vilken ångest och oro hon haft. Så jag valde att fortsätta med handlingen och tänkte att jag ringer och kollar när jag är på väg hem istället.

Sagt och gjort, på väg hem ringde jag, då väckte jag mamma och hon hade glömt bort oron. Så då for jag hem och stressade på hemma istället.

På söndagen hade vi försenat kalas för 9-åringen, så då fanns inte heller just nån tid, men jag ringde och tjatade på mamma att hon hade tvätt-tid 7-12 och det skulle hon fixa sa hon. Jag glömde att ringa sen och påminna henne att tömma tvättstugan, men kom på det vid 14.30 så jag ringde då.

-Vadå? Jag tvättar väl som jag vill. Jag ska snart gå ner.

De andra i huset måste ju hata hennes tvättstugevanor.

Jag var ner till tvättstugan i går för att skriva upp en ny tid som skulle kunna passa med mig, när jag är ledig, men fick inte någon tid förrän nästa måndag. Hoppas mamma inte smiter ner innan och tvättar, för alla tider var bokad, men det struntar ju hon i, hon bara går in och tvättar hon.

Hon kan ju till och med göra som hon gjort en gång tidigare, börja tömmma för den som har en tid, bara för att hon ska få plats att tvätta.

Usch, vad jag blir nervös på henne.

Annars igår var det rätt OK med mamma, förutom det vanliga, lägger bort saker hela tiden och så, men hon var fullt medveten om vad tokig hon hade varit i lördags och att allt var upp och nervänt för henne.

Pappa var pigg och uppe på benen, pratsam och såg mycket bättre ut i färgen.

Faster Inger, förlåt att jag inte hört av mig, men som du just läst så förstår du nog att i helgen hade inte jag hunnit med i alla fall.

Jag vet inte riktigt hur man ska få det att gå i hop men det kanske är lättare för farmor att komma till pappa, kroppsligt så är ju hon piggare, samtidigt så skulle det ju kunna vara skönt för pappa att komma ut lite grann, även om det kanske är jobbigt.

Hur som helst, på fredag är jag ledig men då lär ju du jobba, i helgen jobbar jag och jag jobbar kl 10-19, så då funkar det ju inte för mig att skjutsa , men om du vill komma med farmor så finns det ju inget som hindrar det och annars är det helgen efter som gäller och det är jag villig att boka upp så inget annat kommer i vägen och så att de får träffas innan pappa blir sämre. Fundera på det och så kan vi väl höras. Kul att du lämnar kommentarer, det gillar jag.

I dag har jag egentligen lite grann (egentligen ganska mycket)  att skriva om, men tiden räcker inte riktigt till,,,jag tror jag sparar det till framåt kvällen eller möjligen i morgon.

Inte idag heller har jag varit hos mamma och pappa.

Lite dåligt samvete får jag eftersom jag inte vet hur det egentligen står till med dem. Jag har pratat med mamma två gånger idag och allt verkar bra. Men man vet ju aldrig med mamma, hon kan säga att allt är bra men det kan vara kaos där hemma hos dem,,,men när det blir riktigt kaos, då brukar hon i och för sig ringa till mig. Pappa verkar fortfarande vara trött, men idag var han åtminstone uppe på benen.

Den här veckan hade jag tänkt att jag skulle vara hos dem hela dagen i morgon, men det får vara, eftersom lillen min har fått magsjuka och på fredag blir jag hemma med honom och det känns inte som att det är rätt läge att vara borta från jobbet för mycket (är det nånsin rätt läge för det?).

Jag åker till dem efter jobbet istället och så får jag ta en dag i helgen som jag är där lite längre.

Nu ska jag försöka hoppa i säng.

I går ringde jag arbetsterapeuten och beställde en ny rullstol till pappa, en som han ska kunna rulla fram i själv när han behöver och när benen inte bär honom.

Några samtal med distriktsköterskan också. Annars var det jobb som gällde hela dagen.

Pratade inte med mamma förrän på kvällen. Allt verkade bra förutom att pappa hade sovit hela dagen sa hon.

I dag ska jag åka ifrån på lunchen för att köpa en dyna som pappa kan ha på stolen så att han kommer upp en bit. Lite konstiga öppettider på affären som säljer hjälpmedel, så det är bara att ila iväg på lunchen.