Alla inlägg under mars 2009

Av Trollena - 8 mars 2009 18:45

Dagens första kontakt med mamma började inte så bra. Hon ringde och bara skrek och skällde i telefonen över att ingen brydde sig om henne, att alla lämnade henne helt ensam.

Att jag försökte förklara läget hjälpte inte, hon bara skrek åt mig att jag inte fattade  nånting (det brukar min tonåring också säga åt mig).

Till slut sa jag bara att jag kommer snart och så la jag på telefonen.

Kändes inte som nån idé att försöka förklara nåt när jag bara fick skäll.

Rätt påfrestande.

Kändes verkligen inte som att jag hade nån lust att hjälpa mamma med nåt efter det, men jag vet ju att det behövs och att pappa vill träffa henne. Det var bara att ge sig iväg.

När jag till slut kom till mamma, låg hon och sov och hade glömt att hon varit arg. Så vi for till sjukhuset, ingen idé att prata om det, det får nog bara henne att må dåligt.


Pappa var riktigt,riktigt pigg idag.

I morgon ska jag ta itu med att ringa hemtjänsten och försöka se till att de kan ta emot pappa hemma. Jag får nog böna och be eftersom det är samma dag det handlar om, men jag vill verkligen att han ska få komma hem för bägges skull, men även för min skull. Det är tryggare när de är på samma ställe, mamma blir lugnare och hemtjänstpersonalen kommer ofta dit för att hjälpa pappa och då håller de ju koll på mamma också.

Av Trollena - 7 mars 2009 17:49

skriver lite snabbt nu eftersom jag är hos goda vänner på middag.

Jag och mamma har varit till pappa i dag, dagsformen på mamma var inte något vidare, kaffebryggaren hade gått sönder eftersom hon häller kaffe där man ska hälla i vatten, det är den andra på en månad. Dessutom var spis-plattorna på (?) tur att hon har timer på spisen.

Hon blev alldeles förtvivlad över att hon misslyckats med bryggen och det resulterade i att hon satt och grät.


Dagsformen för pappa var något bättre, förutom att han trodde att ingreppet skulle ske imorgon, han kom inte ihåg att han gjort det igår.

Allt verkar ha gått bra, tyckte redan att han hade bättre ansiktsfärg.


Ska försöka få hem honom på måndag.

Av Trollena - 6 mars 2009 16:11

Tänkte skriva igår men jag däckade i soffan redan före klockan nio och missade alltså Medium,,,då måste jag varit trött.


Igår var jag och mamma till pappa, men vi fick inte åka dit så tidigt nu när han delar sal med andra.

Pappa verkade trött och lite deppig när vi kom.

Jag tvingade upp honom ur sängen och sa att vi skulle gå till dagrummet så att vi kunde sitta och prata, de andra på rummet låg och sov. Pappa ville åka rullstol dit men jag propsade på att han måste röra på sig och till slut började han att gå. Jag tror att det gjorde honom gott, för när vi väl satt i dagrummet så var han på bättre humör.

Jag hade tagit med mammas middagsmat också så att de fick sällskap av varandra och så att jag vet att hon verkligen får i sig något.


Efter två timmar var pappa ganska nöjd och frågade om han kunde gå och lägga sig.


Idag har vi inte varit dit, men jag har varit i kontakt med avdelningen och vid lunchtid for pappa till röntgen för ingreppet och han ligger just nu på uppvaket och försöker återhämta sig efter att ha varit sövd.

Allt verkar gått bra.

Jag tror inte att vi kommer att åka dit i dag eftersom pappa lär vara så tagen och det känns som att det inte är nån större mening att åka dit för att se honom bara sova.

Jag håller kontakt med avdelningen istället.


Mamma verkar vara lugn idag. I morse när jag pratade med henne var hon på gång och skulle baka en sockerkaka. Vet inte om hon skulle kunna lyckas med det, extra krångligt blir det förstås när hon har en timer på spisen så den slår av efter 30 min.

När jag pratade med henne på eftermiddan sa hon att det inte hade blivit nåt bak, men hon sa inte om hon struntat i det eller om hon misslyckats.

Jag frågade henne om det är okey att vi inte far till pappa idag, men hon sa att det gick bra när hon fått klart för sig att det gått bra för honom i dag.

Hoppas allt kommer att funka för honom nu.

Av Trollena - 5 mars 2009 09:20

Pappa var inte lika pigg igår när vi kom för att hälsa på honom. Han sov rätt mycket och han var dessutom rätt förvirrad.

Han hade fått byta sal till en 4-sal men han trodde själv att han hade flyttat till Säter och alltså satt på psyket,,så han var lite arg (inte likt pappa) dels för att han hade en grind på sängen så han trodde att han var inlåst och även så sa han att; -Ja, det vet man ju hur det är, nu när jag hamnat på psykriatiska kliniken då kommer jag ju aldrig komma härifrån.


Annars verkar det som att de bestämt att de ska ordna det här med stenten men de ska göra det på röntgen och gå via levern.

Låter lite otäckt,,,hoppas att det inte är någon större risk för komplikationer. Remissen var skickad igår men de kunde inte säga hur lång tid innan det blir gjort. Bara att vänta.


I går när jag kom till mamma var hon ganska redig, Vi kunde sitta ner och prata lite grann om framtiden, jag förklarade att jag ville att vi skulle gå till banken och ordna så hon (d.v.s jag) kan betala räkningar via internet, så att vi inte behöver greja med sånt när pappa gått bort, att då kommer det bli så mycket annat att ordna.

Väldigt sansat så sa hon; - Ja, det är lika bra att ordna det nu, vi vet ju att klockan börjat ticka och timmen är snart slagen för honom. Det måste vi ju inse.

Vi funderade lite också på begravningsplats och det gick också bra att prata om.

Efter bankbesöket så gick vi förbi en klädaffär och jag lyckades få med henne in och köpte lite nya kläder,,,det brukar inte vara det lättaste.

Nu gäller det bara att jag får henne att använde dem, för allt nytt brukar hamna längst ner i en låda och så sätter hon på sig gammelkläderna igen. Suck!


På kvällen ringde hon och var förvirrad och undrade var pappa var.


Av Trollena - 4 mars 2009 20:02

Lite trött i dag, skriver mer i morgon istället.

Pappa är kvar på sjukhuset.

Av Trollena - 3 mars 2009 20:06

Morgonen började ganska tidigt med att mamma ringde och undrade vad som skulle hända idag, skulle pappa få komma hem? Jag förklarade att det troligen inte blir idag, att han nog måste bli lite bättre på benen och lite piggare först.

Sen berättade hon att hon haft översvämning i köket, att kranen stått och runnit hela natten. Inte helt omöjligt eftersom jag vet att det rinner ur dåligt i vasken. Men hon sa att hon hade torkat upp allting.

Jag förklarade att jag skulle komma när jag lämnat barnen på dagis och fritids.


När jag senare var på väg ringde jag till mamma och frågade om hon var redo, men hon hade fått mer översvämning sa hon, så det var bra att hon hade lite tid på sig, hon började låta lite desperat nu.

Jag lovade att hjälpa henne när jag kom fram.

Fem minuter senare ringde en tjej från hemtjänsten och berättade att hon var hos mamma nu och att frysen verkade gått sönder, för det var därifrån vattnet kom.

När jag kom dit så konstaterade jag att frysen var hel men avstängd. Mamma verkar alltså stängt av frysen igår kväll, för allting hade tinat.

Det mesta var bara att kasta bort. Sen frosta ur den is som inte släppt och torka ur ordentligt, bra att det blev gjort.

Körde igång frysen igen och kollade den senare på eftermiddan och det verkar inte vara nåt fel på den.

Mamma var nästan i upplösningstillstånd när jag kom, hon bara grät och var väldigt förvirrad. Innan vi for kollade jag upp hennes medicinlåda och hon hade varken tagit gårdagens eller dagens tabletter, klantigt av mig att inte kolla det igår.

Det är ju så här det blir när hon inte tar tabletter, allt blir fel för henne då och hon bara gråter och varje småsak blir en katastrof.

När jag sa åt henne att ta tabletterna, sa hon att hon redan tagit dem, men jag tjatade på så till slut tog hon dem.


Sen for vi till slut upp till pappa på sjukhuset, han satt uppe i en stol när vi kom och såg mest bara less ut.

-Jag vill åka hem, det är så långtråkigt här.

Tycker jag låter som ett bra friskhetstecken.

Tydligen funderar de nu på om de ska fixa det här med stenten, men gå in via levern, få se om de funderat klart till imorgon, annars borde han vara redo att gå hem typ i morgon eller på torsdag.

I dag tog vi med honom på en promenad ända till dagrummet, så det går framåt, men han blev rätt trött efter det.

Pappa fick också besök av sin yngsta syster idag, trevligt.

Han var ännu mer klar idag och även riktigt skämtsam. Det var skönt att få känna igen sin gamla pappa igen.



Av Trollena - 2 mars 2009 18:59

Det var inga problem för dagis och fritids att ta emot barnen, de förstod problemet.

For först upp till sjukhuset utan mamma för att få ett samtal med läkaren i lugn och ro. Det första pappa sa när jag kom var; - Ska du hämta hem mig nu?

Han ville alltså gå hem, men riktigt så lätt var det inte även om de, tro det eller ej, började prata om hemgång.

Pappa var mycket piggare i dag och lite mer klar i huvudet. Han fick fast föda idag och det var inte några problem med det och på eftermiddagen fick jag upp honom på benen och han tog sig en liten promenad in på toaletten. Snacka om att antibiotikan funkade.


Samtalet med läkaren, jo jag fick väl veta att det är vanligt att det blir infektion när man satt in en stent och han trodde inte att de skulle sätta in nån ny stent, men han skulle prata med sina kollegor som kunde det där med stentar ordentligt och höra vad de tycker.

Måste säga att det känns jävligt onödigt att han har en stent som inte fungerar utan bara ger infektioner!!! För detta är ju något som kan bli återkommande. Suck!

Men i alla fall, när febern gått ner så verkar det som att de tycker att pappa ska gå hem, bara det funkar med hemtjänsten och det kommer det att göra enligt samtal med områdeschefen i dag.

Jag tycker det är bra att pappa får komma hem. Då har jag dem på samma plats och det underlättar ju samt att jag vet att pappa vill dö hemma och det är det jag jobbar för nu.


Efter samtalet hämtade jag upp mamma och hon pysslade på med pappa idag också på ett ganska normalt sätt, inte alldeles för plockigt och nervöst utan ganska vettigt.

Så medan vi var där verkade hon vara medveten på alla sätt, men när vi kom hem, på en gång vi parkerade bilen, så började hon igen med att fråga varför pappa inte var med o.s.v


Mamma var förvirrad nu i kväll och har ringt och varit lite uppjagad, hoppas hon blev lugnare efter samtal med mig. Känns inte bra att fara ifrån henne, försökte få henne att följa med mig hem, men det ville hon inte.

Hemtjänsten ska titta till henne ikväll.


I morgon när jag lämnat barnen så blir det ungefär samma procedur igen, bara hoppas att pappa är ännu piggare.


Av Trollena - 1 mars 2009 22:49

Nu har jag lekt färdigt och jag har varit på sjukhuset hela eftermiddan och kvällen, nyss hemkommen.


Jag for ner till stan och hämtade brorsan och mamma eftersom att de missat bussen, sedan var vi hos pappa några timmar.

Mamma var den som först ville åka, det märktes på henne att hon liksom avskärmade sig från pappa och inte riktigt tog till sig hur dålig han faktiskt var. Han bara ojade och stönade, tittade på oss men verkade inte förstå vilka vi var. Så vid middagstid skjutsade jag hem henne, såg till att hon fick mat i sig och brorsan var kvar hos pappa.

När jag skulle åka tillbaks till sjukhuset säger mamma;

- Jag hoppas de kommer snart.

- Vilka de?

-Jan och pappa.

- Det är bara Jan som kommer tillbaks, pappa blir ju kvar på sjukhuset.

- Varför då?

- Ja men han är ju jättesjuk, vi får ju ingen kontakt med honom alls.

- Det har inte jag förstått. Varför har ingen sagt något till mig?

- Men snälla mamma, du var ju där för en timme sen. Du såg ju själv.

- Men det är ju ingen som sagt att han är sjuk. Då måste jag åka dit nu!

- Du ville ju åka hem för att du var trött, så försök vila nu så far jag upp till sjukhuset och löser av Jan, så får han komma hem till dig.


Till slut sansade hon sig och jag for iväg för att lösa av brorsan.

Pappa var i ungefär samma kondition fortfarande, okontaktbar och väldigt orolig. De fick ge smärtstillande och nåt starkare mot klådan och då blev det lite lugnare.

Tjugo minuter efter att brorsan åkt så ringde han och berättade att när han kom hem så var mamma påklädd i ytterkläderna och letade efter numret till taxi, då hade det gått upp för henne att pappa var dålig så hon tänkte fara dit och arg var hon eftersom att hon inte hade fått träffa honom den dan. Två timmar efter att hon varit dit så var det alltså helt borta ur minnet.


När jag varit några timmar till hos pappa så märkte jag att det var lugnare och jag fick lite lugnande besked av sköterska att hon med den erfarenhet hon hade, inte hade känslan av att pappa skulle gå bort den natten.

Hon tyckte att det var så pass lugnt så att jag skulle nog kunna åka hem och det var nog ungefär så jag också bedömde det,,,men man kan ju aldrig veta säkert.

Jag tog ändå beslutet att åka hem till familjen.

Helt slut var jag.


Direkt när jag vaknade imorse så ringde jag upp till sjukan för att höra hur det var med pappa och glädjande nog så hade de fått kontakt med honom idag, han svarade på tilltal även om det var lite tokiga svar.

Bestämde med brorsan att han och mamma skulle åka upp först och jag skulle vara hemma med familjen en stund och sen åka upp och lösa av dem. Nu blev det att brorsan hjälpte mamma i tvättstugan så de var tvungen att åka för att tömma torkrummet innan jag kommit dit.

Pappa fick vara ensam en stund men brorsan berättade att han var mycket piggare och helt annorlunda mot lördagen. Kändes betryggande.


När jag var på väg in till stan så ringde jag och frågade om mamma ville följa med upp till pappa och det ville hon.

Det var inte bara pappa som var annorlunda, även mamma. När vi kom till pappa så pysslade hon om honom, tröstade honom när han grät och hjälpte honom med klådan och det verkade som att hon förstod lite bättre allvaret.

Frågan är om hennes försvarsmekanismer slår till när pappa är riktigt dålig, att hon inte kan ta till sig läget, men nu när han var piggare så funkade det.

Jag skjutsade hem mamma och brorsan vid sextiden och hämtade upp lite grejer till pappa och satt kvar hos honom en par timmar till, han var riktigt pigg och väldigt pratsam,,,det var i och för sig mycket tokigt han sa, som om han var på fyllan men det lär väl bero på medicinen han fick.

Han fick i sig ordentligt med kvällsfika också. Kändes bra.


I morgon hade jag velat vara med när ronden går på avdelningen men det verkar vara väldigt tidigt, så jag kommer nog inte att hinna. Det är ju sportlov till veckan och jag har ju sagt till på dagis att lillen bara ska vara där tisdag och onsdag, men nu har det blivit en liten krissituation och jag kan ju inte släpa med mig honom till sjukan när pappa är så dålig, så jag hoppas att dagis kan ta hand om honom ändå. Det är sånt jag måste fixa innan jag kan komma iväg, men tydligen kan jag få boka en tid när avdelningsläkaren kommer upp till avdelningen för ett samtal. Då kan jag få svar på vad de beslutat att göra för pappa och varför.

Som det lät i lördags så kommer de inte att göra något, men han var ju en helt annan människa i dag så deras beslut kanske kan ändras.

Som jag förstått det nu, så kommer pappa att drabbas av t.ex leversvikt eller nåt annat man dör av om gallvätskan inte rinner ut och det är ju det den inte gör. Stenten fungerar inte och enligt lördagens läkare så tyckte han att det var alldeles för optimistiskt att säga att det kan sättas in en grövre stent. Olika läkare, olika bud och NEJ det är inte jag som missförstått. 

Jag ska också börja morgonen med att ringa kommunens biståndshandläggare för att försöka komma fram till något med mamma och hur vi ska göra för henne, för när pappa dör då kommer hennes värld att rasa och då kommer hon att behöva dygnet-runt tillsyn. Jag gruvar mig hemskt mycket för den dagen.


Hur som helst pappa var piggare och det var skönt, då kunde han ta emot besök av sina systrar. Det var uppskattat, vi pratade om det senare på kvällen och han kom ihåg att de varit där.


Jag hoppas att det går vägen inatt också för nu har jag farit hem igen och jag vill ju inte att han ska dö ensam, men jag kan ju inte vara kvar dygnet runt när det kan ta lång tid, vore annat om jag såg att det var på gång.


Nu är det bara att vänta och höra vad läkaren säger i morgon.


Skapa flashcards