Ringde mamma för att säga grattis, kolla läget och berätta om att mobila demensteamet kommer på torsdag.

Åh, vad hon började gråta när hon hörde min röst. Tror att hon grät för att hon inte kunde hitta telefonnumret till en av fastrarna. När jag frågade om det var någon särskild anledning till att hon skulle ringa så bröt det lös ordentligt;

- Jamen, jag måste ju få veta om de inte tänkte komma hit. Det är nästan ingen som ringt. Det verkar som att jag är helt bortglömd.

- Men mamma, nästan alla var ju där i söndags.

- I söndags? Det är väl ingen som varit här!

- Jo men, du har ju fått blommor som står där. Det är ju från de som var hos dig.

- Jag såg blommorna och tyckte att det var konstigt att de inte kom. Jag kommer inte i håg att någon har varit här.

- Men pappa då? Kommer inte han i håg?

- Han sitter bredvid mig här och försöker hjälpa mig att hitta telefonnummer.

-Ja, men nu har de flesta varit där redan. Ring inte till dem är du snäll, det skulle bli lite tokigt.

- Åååh, jag vill inte leva längre. Förstår du hur det här är?  Det är ju som att jag inte är riktigt klok längre.

- Du har bara glömt det mamma. Om du tänker efter så minns du nog att några var där. Du satt mitt emot Inger och du fick den fina dikten och sagan av lill-tjejen min, det kommer du väl i håg.

- Jaa, vad den var fin och vad duktig hon var när hon läste upp dom för alla.

- Ja, där ser du. Då kommer du i håg att det var folk som firade dig i söndags då.

- Nja, det kan jag väl inte riktigt säga att jag gör.

Ringde till min "go-moster" och bad henne ringa till mamma för att tala om att de ska komma i kväll för att hon inte ska känna sig helt bortglömd.

Kollar läget senare också,,,,måste nog påminna bröderna om att ringa också. Hans brukar komma i håg sånt, men jag ska påminna ändå.

Jag glömde ju,,,,,I dag fyller mamma 75 år!

I går eftermiddag fick jag ett samtal från Monica på mobila demensteamet. De ville bestämma en dag och komma hem till mamma och pappa och se hur de fungerar i hemmiljön.

Detta är en del i demensutredningen.

Egentligen är det bara mamma de ska kolla eftersom att det är hon som utreds, men de vet ju också att det är problem med pappa och att han varit på VC och att det är lite grann på gång där också.

Så, mest är det mamma de ska kolla, men de kommer att ta en liten pratstund och koll med pappa också.

Jag blev tillsagd att inte förbereda med nåt fika, för under testet och samtalets gång kommer de att be mamma sätta på lite kaffe, bara för att se hur en sån grej funkar.

Nu måste jag kolla hur det ser ut på jobbet,,,om det finns någon möjlighet att ta semester den aktuella dagen. Mina dyrbara semesterdagar som jag vill spara och använda för att vara med barnen, men jag har nog inget val, detta måste ju göras.

Jag jobbar kvällen idag, så jag kollar upp vid 10-tiden hur det går.

Var lite trött efter heldag hos mamma och pappa igår.

Kom iväg senare än jag tänkt mig, typ 9.30 var jag där.

Sen var det bara att hugga i.

Började med att säga åt mamma att duscha, under tiden letade jag desperat efter sladden till pappas rakapparat,,,,spårlöst borta.

Jag är ordentligt less på att leta saker JÄMT när jag är där.

Slutade med att jag fick ge mig i väg till Clas Ohlson för att köpa en sladd. När jag kom till disken där de ska ha reservdelar till rakapparater började mannen ta upp beställning för leverans om typ några veckor,,,,och pappa satt i köket och väntade. Det var bara att köpa en ny apparat.

Väl hemma där, satte jag rakapparaten i pappas hand för att han skulle fixa det själv medan jag fixade fram kläder åt dem och sprang runt och dammade.

Pappa ropade på mig efter en rätt lång stund då han var färdig.

När jag kom och kollade till honom så upptäckte jag att han missat hela vänster sida, vilket han var helt omedveten om.

Detta styrker min teori om att något hänt med hans hjärna, typ stroke eller nåt.

Vad jag minns sen min tid inom vården var att vissa av strokepatienterna glömde eller ignorerade den ena sidan av kroppen.

Men det är väl bara att vänta på röntgen för att få ett svar.

Sen började mamma gick an om att hon tappat bort något,,,svårt att berätta vad det var, till slut kom vi fram till att det var väskan med plånboken inuti. Det här hade tydligen hänt i fredags så jag blev lite skärrad efter att jag konstaterat att den inte fanns i lägenheten, att hon inte ringt mig för att hjälpa till att spärra korten. Men, det behövdes inte sa hon för hon hade pratat med polisen. (!)

Jag försökte förklara att polisen bara spärrar ID-kortet, inte bankomat kortet. Mamma hade inte ringt banken, sa hon.

Jag skyndade mig och ringde och förklarade vem jag var, och vad som hänt. Hon jag pratade med på spärr-service, gick in och kollade kontot och började ställa frågor (skumma frågor), typ var den försvunnit och vilken tid o.s.v, jag blev lite småsvettig och frågade vad det var, är det rört nåt på kontot? Jaa, det är lite konstigt,,,,(oj,oj,oj,oj), men hon har själv spärrat kortet och beställt ett nytt. KORS I TAKET!

Ja, det visar väl kanske att medicinen funkar och mamma är med, lite grann i alla fall, i matchen igen.

Till slut kunde jag släppa väskproblemet och fortsätta med förberedelser, sätta fram lunch till mamma och pappa, börja förbereda de "sockerfria" alternativen till tårtan och börja koka kaffet, leta fram porslin och diska dem som inte varit använda på en evighet.

Vid halv två kom de första, sen ramlade de in en efter en, av de som skulle komma, lyckades de alla komma samtidigt, vilket gjorde det lite rörigt, men samtidigt så blev ju allt klart rätt tidigt.

Det var trevligt att träffa släkten som man inte träffar alltför ofta, men roligast att träffa farmor. Pigg som få, för att vara så gammal, men ser ju så väldigt dåligt på ålderns höst. Hyfsat bra minne för en 95-åring och så himla glad. Klagar aldrig över nåt.

Go-farmor!

Efter mycket stök och bök med föräldrar och mat och medicin o.s.v så lyckades jag ta mig hemåt ca. 17.30

Längtade efter familjen, fast de kom ju också dit och firade, men då hade jag inte riktigt tid med dem. Resten av kvällen blev mys.

Nämnde ju lite om mammas medicin. När jag skulle dela dem inför nästa vecka, så upptäckte jag att mamma varit och lagt ner lite extra mediciner på kvällsdoserna, upptäckte det eftersom att hon glömt lördagens kvällsmedicin och inte hunnit tagit söndagens.

Det var mera humörhöjande hon lagt dit. Undrar varför.

Svårt att säga hur doseringarna funkar, när man inte kan lita på att mamma  tar medicinen som hon ska.

Nu är det laddat med tårtor, bullar och sju sorters kakor inför morgondagen. 

Jag räknar med att åka till mamma och pappa tidigt på morgonen och städa lite, sen blir jag nog kvar där hela dagen.

Jag är redo.

Nu ska jag och familjen umgås med några vänner som snart dyker upp här hemma. Kul! 

Sitter just nu och väntar på att en datasnubbe ska lösa ett problem i det nya systemet jag ska jobba i nu på e.m, passar på att skriva några rader under tiden.

Mammas väninna- Kunde tyvärr inte komma då hon bokat in en resa söderut i helgen. Allt jobb för att hitta henne, helt i onödan.

Annars vet jag nog på ett ungefär vilka som kommer på söndag.

Jag tror mamma börjar se fram emot kalaset. Hon låter glad när jag pratar med henne på telefon.

Forskade en hel del under morgonen för att hitta rätt på mammas väninna. Min morbror kunde inte komma på vad hon hette.

Förnamnet listade vi ut, men värre med efternamnet. Efter mycket funderande så kom mamma i håg namnet på en väninna till den väninnan, som jag kunde ringa för att få fram rätt nummer.

Ni kan ju gissa hur skruvat det samtalet blev, allra helst från början när det bara var väninnans make jag fick tag i.

På eftermiddan fick jag tag på frugan och hon ordnade fram namn och nummer till rätt människa.

Så imorgon förmiddag ringer jag och bjuder henne. Mamma ville inte ringa till nån i dag, för hon klarade inte av kaffe-bryggen(?).

Nog för i dag nu!

Mamma fyller 75 år nästa vecka.

Jag har ju varit på mamma några gånger om hur hon vill fira det, men har inte fått någon större respons.

Jag har själv funderat, men inte tagit tag i det.

I går ringde min morbror och berättade att mammas bästa väninna ringt och ville höra om det var något inplanerat.

Så nu kommer jag mig för att ta tag i det.

Mamma gick med på att firas när hon fick veta att det var förfrågningar om kalas. Så på söndag blir det,,,inget stort, bara att folk får komma vilken tid de vill under hela söndan och fika hur mycket de vill. Har även pratat med en faster, så de kommer med pappas alla syskon också + min 95-åriga farmor. Ska bli extra kul att träffa henne.

Mamma kom också på att hon skulle vilja bjuda hit en väninna som tydligen kommer från hennes barndoms hemtrakter, men som bor här i stan nu. Så hon skulle ringa henne på en gång.

Tog en halvtimme så ringde hon;

- Det är bara skit med mig! Jag vill inte leva! Jag kan inte göra någonting. Jag vill inte ha nåt kalas, jag är inget att fira!

- Men snälla mamma, vad har hänt? Allt var ju bra för en stund sen.

- Jag kan inte hitta nåt telefonnummer till hon jag skulle ringa.

- Ja men, det ordnar vi. Vad heter hon?

- Jag vet inte. Jag har inte en aning om vad hon heter.

- Vet "Anna-Britta", vad hon heter?

- Nää, dom känner inte varandra.

- Men min morbror då?

- Jaa, kanske. Jo, det borde han veta.

- Ja, men då ringer jag honom och kollar så fixar vi numret så att du kan ringa imorgon istället.

- Ja, men jag är ju helt värdelös som inte kan komma på ett namn.

- Nej mamma. Du är inte värdelös. Det är ju sånt som de flesta råkar ut för. I bland är det bara så och rätt vad det är så dyker det upp. Vi fixar det i morgon. Ta det lugnt du.

Pappa hade tydligen ramlat nu under kvällen (igen) och de hade med gemensamma krafter lyckats få upp honom. I dag hade han inte gjort illa sig. Men jag var orolig över om han hade ramlat för att han hade en känning, så jag bad att få prata med honom. Nu var det extremt svårt att prata med honom, vet inte om han inte satt på hörapparaten riktigt. Men det lät som att han snubblat. Det verkade i alla fall inte varit lågt blodsocker.

Nu ska jag försöka komma till ro och somna tidigt. Jag har ju lite svårt för det.

Sällan jag somnar före midnatt och sen försöka kliva upp kvart över fem. Enda gången jag är riktigt trött är på morgonen.

Har för mycket att fundera på, svårt att slappna av. Vet att jag behöver somna tidigare, men det går inte. Suck!

Godnatt