Den här dagen gick inte riktigt som jag hade hoppats.

När vi kom till mamma och pappa så började det rätt lugnt förutom att mamma inte brydde sig om att vi var där utan satt sig i sovrummet och läste tidningen. Jag började  göra i ordning fika och småpratade med pappa och brorsan och gick till slut och hämtade mamma.

Hon var inte speciellt intresserad av att vara med oss men kom ändå till slut.

Lite förvånande att en mormor inte bryr sig om att träffa sina barnbarn, men jag antar att det har med sjukdomen att göra.

Innan vi satt oss till bordet gick jag och kollade till mammas dosett och såg att hon helt missat att lägga i depressionstabletten den här veckan. Kanske förra veckan också,,,,?  Däremot hade hon tagit en halv för mycket av den blodförtunnande medicinen. Jag misstänker att det kan vara riktigt farligt att ta för mycket av den.

När jag nu visade detta för henne så bröt helvetet ut,,,,jag vet inte varför hon reagerar som att jag bara hittar på. Hon kan inte förstå att hon kan ha gjort fel. Det går bara inte att förstå!!

Skrik och grin om att hon inte vill leva. Jag önskar att jag kunde säga att det var sista gången jag behövde ta med barnen dit, men det funkar inte i min vardag; det är mina lediga dagar jag hinner åka til dem och då är ju barnen också ledig, men jag tycker verkligen inte att de ska behöva höra detta.

Hur som helst efter det bråket så var det verkligen inte läge att plocka fram papper om fullmakt. Det skulle mamma nog ta som att vi var på väg att sätta in dem på psyket eller nåt.

Det var bara att ge upp innan vi ens börjat diskussionen.

Jag har nu pratat med min morbror och bett honom om hjälp att få mamma att förstå att det skulle kunna underlätta för mig med fullmakten.

Med lite tur hinner han hjälpa oss imorgon kväll så att det kan bli gjort innan brorsan åker härifrån på söndag.

Spännande fortsättning följer,,,,nu är det dags att få tre-åringen i säng.

I går kväll ringde mamma och var alldeles ifrån sig; "-Var är dom? Jag förstår ju att dom blir arg på mig, men nu vill dom ju hugga huvudet av mig.

Och så har dom bara stuckit härifrån. Jag vet inte vad jag ska göra, var är dom? Kan du hjälpa mig att få tag på dom?"

-Vilka dom?

-Ja, dom! Dina syskon, förstår du väl!

-Menar du Jan?

-Ja och så den där andra,,,,

-Den där andra? Har Hans kommit hit?

-Nää, men jag menar de som varit med oss ute i stugan nu i helgen.

-Idag är det onsdag och ni for till stugan på förmiddagen,,,dessutom visste jag inte att ni haft någon annan än Jan där.

-Men herre gud, vad är det du inte fattar? Vänta ska jag kolla med pappa vilka som var med oss i stugan,,,,,,,,Han säger att det var han, jag och Jan.

-Ja, det är altså bara Jan som har blivit arg för nånting.

-Ja, och jag vill ha tag på honom.

-Jag ringer till honom och ber honom att ringa upp er.

-Jag förstår att dom blir arg på mig när jag är så strulig, men jag kan inte förstå vart de har tagit vägen.

-Varför säger du de? Det är ju bara Jan.

-Men herre gud, vad är det du inte fattar,,,,,,,jag vill inte leva det här livet. HEJDÅ!

Jag ringde upp brorsan som var på väg hem från stugan. Mamma hade glömt plånboken där och han tänkte att det var lika bra att hämta den på en gång, annars kanske mamma börjar fundera mitt i natten var den är och blir orolig.

Bra tänkt, tror att han bara behövde komma ifrån också.

De hade inte varit ovänner när han for därifrån.

Jag förstår att hon blir förtvivlad när hon glömmer saker och ställer till extra besvär,,,men lite oroande att hon inte kommer ihåg namnet på sin son och att hon tror att han är två stycken personer.

Nu idag ska vi, jag och barnen, fara in till mamma och pappa och försöka få någon ordning med papper och få mamma och pappa att skriva på en fullmakt så att jag har möjlighet att hjälpa dem mer med alla bankkontakter och så. Hoppas att jag hinner träffa nån distriktssköterska så att man kan ta itu med pappas kroppsliga besvär också. Vi får se.

Hoppas att mamma inte ställer till någon scen, inte kul om hon gör det när barnen är med.

Återkommer senare om hur det har gått.

Nu var det länge sedan jag skrev,,,,jag har ju faktiskt haft ordentligt "ledigt" från mamma och pappa nu.

Visst är det konstigt att säga "ledigt", men det är så det känns.

Det känns bra att få låta bli att tänka på dem ett tag, jag vet ju att brorsan ser till dem och att de har det rätt bra just nu.

Tydligen har de inte varit ute i stugan så mycket som jag trodde att de skulle vara, pappa har nog inte mått så bra där, det har varit besvärligt med toalettbesök och sånt där, det har varit ett större problem än man kan tro faktiskt. Vi får väl ta ett snack med distriktssköterskan och se om hon har några förslag på lösningar.

Pappa har haft en tid hos doktorn också som skrev ut antidepressiv medicin till honom. Tydligen har han en depression och det kanske jag skulle ha förstått, men det är ju faktiskt svårt att förstå pappas tankar eftersom att han hör så dåligt,,,det är svårt att prata med honom. Sen är det ju så att mamma tar så mycket tid och uppmärksamhet från pappa, han kommer i skymundan. (är det inte så det varit hela livet??) Att pappa dessutom inte hör till de snabba killarna underlättar ju inte, med det menar jag att när han ska få ur sig meningen; "Idag har jag varit på affären och köpt tidningen", så tar det ungefär två minuter, och jag är alldeles för stressad för att klara av att stå och vänta därför har nog inte jag tagit mig tid att lyssna på pappa.

När jag träffade honom i fredags och frågade honom om det här så kunde han inte förstå varför han fått medicin utskrivet, han kände sig inte någé nere. Vi får väl se,,,brorsan sa att han inte börjat tagit medicinen än.

I fredags var jag och brorsan på min kusins morfars begravning. Jag är lite fundersam på vart blommorna mamma beställde för en månad sen tog vägen, beställde hon verkligen eller har de försvunnit för att hon var så tidigt ute? I kyrkan var de i alla fall inte.

Brorsan ska kolla kontoutdragen så får vi kolla upp det.

Nä, nu måste jag gå och fixa lunch till ungarna.

En vecka kvar att jobba.

Typ fem dagar kvar innan brorsan åker tillbaks till Gotland.

Snart går jag på "föräldraskiftet" igen.

I dag for jag och familjen till mamma och pappas stuga. Brorsan hade bett om hjälp att såga ner några träd. Jag behövde inte göra någon insats, det skötte maken, jag såg bara till att barnen höll sig ur vägen.

Mamma berättade att hon inte mått så här bra på flera år och det känns ju skönt, men det är ju iofs något hon brukar säga var fjärde dag, så länge tabletterna funkar. (Undrar varför det jämt går fyra dagar mellan gångerna hon säger så??)

Nä, brorsan säger att hon håller humöret, men har ju noll koll på saker och ting,,,,hon flyttar saker till jättekonstiga ställen, sånt som är lagt i tvättkorgen för att det är smutsigt plockas upp och läggs fram o.s.v Jag tror att även han blir rätt matt på mamma.

Igår hade bägge två börjat packa och var på väg hem, de fattade inte riktigt att det  inte bara är att fara, de måste prata med hemtjänsten först. Jag undrar hur många gånger jag talat om det för dem?

Jag ringde ju mamma häromdagen och förklarade att hon skulle på geriatriska och påbörja utredningen,,,idag fick jag höra av brorsan att hon hade blivit upprörd över det och spytt galla över mig för att jag jämt drog med henne och skulle träffa en massa människor. Men till mig sa hon att det var helt OK allting, suck!

För övrigt tyckte jag att pappa inte verkar någé pigg, för honom är det nog bättre att vara i lägenheten; rymligare och bättre duschmöjligheter och lite mer att göra d.v.s Aftonbladet varje dag.

Mamma vet jag inte hur det var med egentligen, för hon drog sig undan och var inte sig själv,,,kanske det blev efter att hon kom för tredje gången och försökte truga på mig en glass, som hon blev stött ,för då sa jag åt henne att hon skulle lagt in dem i frysen för tio minuter sen.

Men det får jag nog inte veta för antagligen är händelsen glömd nu, hoppas att hennes känsla är det också, för det är ju inte meningen att såra henne, men ibland går det bara inte att låtsas som ingenting.

Det är så jävla synd om dem och jag gruvar mig för hur det blir när brorsan far,,,jag tvivlar på att de kommer att klara sig i stugan själv, de kommer ju inte komma ihåg det här med hemtjänsten utan beställa färdtjänst hur som helst.

Ja, jag försöker i alla fall att bara vila upp mig så länge brorsan är här och det är rätt skönt att inte ha huvudansvaret för tillfället.

Nu ska ungarna i badet, ny arbetsvecka börjar i morgon.

Just pratat med mamma och storebror. Jodå, allt verkar lugnt och harmoniskt i stugan.

Inga mer vredesutbrott och inga riktiga tok-scener.

Det verkar bra nu för mamma och pappa att vara där, tack brorsan!

Allt verkar fungera bra med hemtjänsten också.

På måndag ska mamma iväg på geriatriska för att påbörja demensutredningen, så de åker hem från stugan på söndagkväll, vilket jag nyss ringt och berättat för hemtjänsten inne i stan.

Ja, jag känner mig som att jag har semester från mamma och pappa nu, det enda jag har att göra nu är att jag ska betala räkningarna åt dem. Det gör jag imorgon. Skööönt!

Nu får jag bekymra mig för de hemma istället,,,lill-pojken min har i ett dygn haft jätte-hög feber utan andra sjukdomsymptom.

Gillar inte när jag inte vet vad feber beror på. Men nu har den börjat sjunka, så jag räknar med att jobba imorgon.

Känns förjävligt att vara hemma från jobbet på sommaren när vi har så låg bemanning,,,men jag hade inget val nu när det dessutom var omöjligt för maken att vara hemma.

distriktsköterskan och enl henne skulle det inte vara något problem för sköterskorna på landet att behandla pappa med "tryck-stöveln", tror jag hon kallade det.

Hon hade tydligen varit i kontakt med distriktsköterskan där redan och hon hade använt en sån stövel förut och visste hur man gjorde, dessutom skulle det inte vara så avancerat, så att även brorsan skulle kunna lära sig.

De skulle ju få besök av sköterskan i stugan idag, brorsan skulle ta upp det här med henne då, eftersom att pappa verkar ha så ont,,,,,men tyvärr var hon sjuk i dag så det blev inget av med det.

Det verkar lunka sakta på där ute i stugan. Jag hoppas att de har det bra.

Jobbat idag också, lyckades stöka undan rätt mycket som jag legat efter med. Känns bra.

Mamma ringde mig och frågade var pappa skulle på sjukhuset imorgon och vilken tid. Jag hade inte en aning om att han hade någon läkartid.

Jag lovade att jag skulle åka hem till dem efter jobbet och se om de hade någon kallelse liggande någonstans.

Pappa verkar ha haft det jobbigt i helgen, tydligen väldigt ont i benet.

Det kanske inte var så bra att han fick avsluta behandlingen på benet.

Jag ska ringa distriktssköterskan imorgon och fråga om den där behandlingen är något brorsan kan sköta.

Den var ju tydligen väldigt effektiv.

Efter jobbet for jag alltså till mamma och pappas lägenhet men hittade ingen kallelse någonstans och ingenting uppskrivet i almanackan.

Ringde till dem och lugnade dem att det inte var nåt läkarbesök på gång. Brorsan gick ut så att han kunde prata lite i lugn och ro,,,tydligen har mamma och han redan hunnit haft ett rejält gräl, där mamma även anklagade honom för att omyndigförklara henne.

Brorsan berättade även att han hittat en nål till insulinpennan på toaletten imorse och funderade på om pappa kunde varit uppe inatt och tagit insulin. Låter konstigt, tycker jag, men inget förvånar mig längre.

Ledig dag i morgon med barnkalas för en kompis tre-åring. Så nu är det dags att gå till sängs.

Midsommar har förflutit lugnt för mig. Var på midsommar/40-års fest, men jag höll mig nykter eftersom att jag jobbar idag och det var en bit att köra. Skönt att sova hemma.

Pratade med brorsan igår kväll, jag tror att han börjar förstå vad jag pratar om när jag säger att mamma inte kommer sig för med saker och ting.

I går hade han lagat mat och han bad mamma om att hon skulle duka bordet, hon började stort med att plocka undan saker som inte skulle vara på bordet under middagen, men sen glömde hon nog bort vad hon höll på med, för när brorsan började ställa fram maten så rensade mamma rabatterna.

Brorsan fick duka bordet själv.

I dag ska farmor bjuda alla sina barn på lunch på en restaurang i Galtström. Jag hoppas allt går bra för dem.

Tycker lite synd om brorsan, han är fast där dygnet runt nu i en månad, jag har ju alltid kunna åka hem.

Nu ska jag fortsätta arbeta. Plikten kallar!