På förmiddagen när jag var in till pappa (mamma var på aktivitetscentret) så hade fortfarande ingen kommit och hämtat kartongerna, däremot såg det ut som de hade varit och grävt i dem men det kan ju lika gärna vara mamma som gjort det. Nu i kväll när mamma ringde till mig så sa hon att de fortfarande var kvar, får väl se imorgon om de fortfarande är där och i så fall får jag nog ringa till områdeschefen eller distriktsköterskan eller vem som nu har hand om det här egentligen.

Hur som helst,,,,när mamma ringde nu i kväll så var hon väldigt förvirrad. Hon började samtalet med att fråga om pappa hade en telefon så hon kunde få tag på honom, jag bad henne att kolla i sovrummet,

- Vilket sovrum? frågade hon.

- Ert sovrum där i lägenheten.

- Vilken lägenhet?

- Där du är nu. Ni bor ju där.

- Ja, det vet jag väl.

- Gå en sväng och kolla om han inte är i sovrummet.

Tillbaks efter några sekunder;

- Jo, han är i vårt rum.

Efter den totalförvirringen så hade hon lite mer små funderingar, jag fick ge henne lugnande svar och vi satt och pratade på om allt och till slut hörde jag att hon började blev lite mindre orolig.

Det är underligt med alla konstiga tankar som kommer in i hennes huvud och sen inte verkar kunna släppa taget.

Tidig morgon med en rejäl genomgång av tandhygienisten och kontroll av tandläkaren och besök på två olika banker. Det är inte klokt vilken väntetid det var på den ena banken.

Sedan styrde jag stegen mot mamma och pappa.

Pappa var rätt pigg och han hade mycket funderingar på hur det skulle bli med honom framöver, om han ska bo kvar hemma och funderingar på hur det ska gå till i så fall. Jag förklarade för honom att det är han som får bestämma var han vill bo till slutet.

Jag vet ju att han har varit rädd för tanken på att hamna på ett sjukhem eller liknande så jag sa att han får vara hemma så länge det går och troligen kommer det att gå hela vägen eftersom de har så mycket hemhjälp och när han blir sämre antar jag att man kan koppla in ASIH. Det var nog jobbigt för honom att tänka dessa tankar men han såg samtidigt ut som att han blev lättad.

I dag tog jag mig tid att gå igenom alla dessa hygienartiklar som mamma och I-A grejade med för nån vecka sen. Började med att jag plockade fram allt och började räkna det:

• Underlägg till sängen 420 st
• Nätbyxor 360 st
• Byxblöja 2 olika storlekar 420 st
• Blöjor minsta storleken 360 st
• Blöjor lite större stl 360 st
• Blöjor större storlek 60 st

Till råga på allt så används inte längre byxblöjorna och den minsta blöjan, d.v.s de har beställt hem minst 680 blöjor för mycket och underlägg till sängen??? 420 st och jag tror inte att de byter det mer än en gång per dag om det inte händer nån olycka.

Hur länge tror de att pappa ska leva?

Så jag packade ner i kartonger allt som de får ta tillbaks och sa att de får inte beställa så mycket  hädanefter eftersom mamma känner att hon blir mer och mer utknuffad ur sitt hem.

Även om det är hemtjänstens arbetsplats så är det faktiskt också någons hem. Jag har gått med på att ordna alla hjälpmedel som jag kunnat även om jag verkligen tycker att det förfulat mamma och pappas lägenhet, men att de försöker göra om ett helt rum till ett sorts förråd tycker jag är för mycket.

Ska dit idag igen för att lämna batterier till hörapparaterna och får väl se då om de tagit rätt på kartongerna, annars tror jag att jag också blir tokig.