I dag for jag och familjen till mamma och pappas stuga. Brorsan hade bett om hjälp att såga ner några träd. Jag behövde inte göra någon insats, det skötte maken, jag såg bara till att barnen höll sig ur vägen.

Mamma berättade att hon inte mått så här bra på flera år och det känns ju skönt, men det är ju iofs något hon brukar säga var fjärde dag, så länge tabletterna funkar. (Undrar varför det jämt går fyra dagar mellan gångerna hon säger så??)

Nä, brorsan säger att hon håller humöret, men har ju noll koll på saker och ting,,,,hon flyttar saker till jättekonstiga ställen, sånt som är lagt i tvättkorgen för att det är smutsigt plockas upp och läggs fram o.s.v Jag tror att även han blir rätt matt på mamma.

Igår hade bägge två börjat packa och var på väg hem, de fattade inte riktigt att det  inte bara är att fara, de måste prata med hemtjänsten först. Jag undrar hur många gånger jag talat om det för dem?

Jag ringde ju mamma häromdagen och förklarade att hon skulle på geriatriska och påbörja utredningen,,,idag fick jag höra av brorsan att hon hade blivit upprörd över det och spytt galla över mig för att jag jämt drog med henne och skulle träffa en massa människor. Men till mig sa hon att det var helt OK allting, suck!

För övrigt tyckte jag att pappa inte verkar någé pigg, för honom är det nog bättre att vara i lägenheten; rymligare och bättre duschmöjligheter och lite mer att göra d.v.s Aftonbladet varje dag.

Mamma vet jag inte hur det var med egentligen, för hon drog sig undan och var inte sig själv,,,kanske det blev efter att hon kom för tredje gången och försökte truga på mig en glass, som hon blev stött ,för då sa jag åt henne att hon skulle lagt in dem i frysen för tio minuter sen.

Men det får jag nog inte veta för antagligen är händelsen glömd nu, hoppas att hennes känsla är det också, för det är ju inte meningen att såra henne, men ibland går det bara inte att låtsas som ingenting.

Det är så jävla synd om dem och jag gruvar mig för hur det blir när brorsan far,,,jag tvivlar på att de kommer att klara sig i stugan själv, de kommer ju inte komma ihåg det här med hemtjänsten utan beställa färdtjänst hur som helst.

Ja, jag försöker i alla fall att bara vila upp mig så länge brorsan är här och det är rätt skönt att inte ha huvudansvaret för tillfället.

Nu ska ungarna i badet, ny arbetsvecka börjar i morgon.

Just pratat med mamma och storebror. Jodå, allt verkar lugnt och harmoniskt i stugan.

Inga mer vredesutbrott och inga riktiga tok-scener.

Det verkar bra nu för mamma och pappa att vara där, tack brorsan!

Allt verkar fungera bra med hemtjänsten också.

På måndag ska mamma iväg på geriatriska för att påbörja demensutredningen, så de åker hem från stugan på söndagkväll, vilket jag nyss ringt och berättat för hemtjänsten inne i stan.

Ja, jag känner mig som att jag har semester från mamma och pappa nu, det enda jag har att göra nu är att jag ska betala räkningarna åt dem. Det gör jag imorgon. Skööönt!

Nu får jag bekymra mig för de hemma istället,,,lill-pojken min har i ett dygn haft jätte-hög feber utan andra sjukdomsymptom.

Gillar inte när jag inte vet vad feber beror på. Men nu har den börjat sjunka, så jag räknar med att jobba imorgon.

Känns förjävligt att vara hemma från jobbet på sommaren när vi har så låg bemanning,,,men jag hade inget val nu när det dessutom var omöjligt för maken att vara hemma.

distriktsköterskan och enl henne skulle det inte vara något problem för sköterskorna på landet att behandla pappa med "tryck-stöveln", tror jag hon kallade det.

Hon hade tydligen varit i kontakt med distriktsköterskan där redan och hon hade använt en sån stövel förut och visste hur man gjorde, dessutom skulle det inte vara så avancerat, så att även brorsan skulle kunna lära sig.

De skulle ju få besök av sköterskan i stugan idag, brorsan skulle ta upp det här med henne då, eftersom att pappa verkar ha så ont,,,,,men tyvärr var hon sjuk i dag så det blev inget av med det.

Det verkar lunka sakta på där ute i stugan. Jag hoppas att de har det bra.

Jobbat idag också, lyckades stöka undan rätt mycket som jag legat efter med. Känns bra.

Mamma ringde mig och frågade var pappa skulle på sjukhuset imorgon och vilken tid. Jag hade inte en aning om att han hade någon läkartid.

Jag lovade att jag skulle åka hem till dem efter jobbet och se om de hade någon kallelse liggande någonstans.

Pappa verkar ha haft det jobbigt i helgen, tydligen väldigt ont i benet.

Det kanske inte var så bra att han fick avsluta behandlingen på benet.

Jag ska ringa distriktssköterskan imorgon och fråga om den där behandlingen är något brorsan kan sköta.

Den var ju tydligen väldigt effektiv.

Efter jobbet for jag alltså till mamma och pappas lägenhet men hittade ingen kallelse någonstans och ingenting uppskrivet i almanackan.

Ringde till dem och lugnade dem att det inte var nåt läkarbesök på gång. Brorsan gick ut så att han kunde prata lite i lugn och ro,,,tydligen har mamma och han redan hunnit haft ett rejält gräl, där mamma även anklagade honom för att omyndigförklara henne.

Brorsan berättade även att han hittat en nål till insulinpennan på toaletten imorse och funderade på om pappa kunde varit uppe inatt och tagit insulin. Låter konstigt, tycker jag, men inget förvånar mig längre.

Ledig dag i morgon med barnkalas för en kompis tre-åring. Så nu är det dags att gå till sängs.

Midsommar har förflutit lugnt för mig. Var på midsommar/40-års fest, men jag höll mig nykter eftersom att jag jobbar idag och det var en bit att köra. Skönt att sova hemma.

Pratade med brorsan igår kväll, jag tror att han börjar förstå vad jag pratar om när jag säger att mamma inte kommer sig för med saker och ting.

I går hade han lagat mat och han bad mamma om att hon skulle duka bordet, hon började stort med att plocka undan saker som inte skulle vara på bordet under middagen, men sen glömde hon nog bort vad hon höll på med, för när brorsan började ställa fram maten så rensade mamma rabatterna.

Brorsan fick duka bordet själv.

I dag ska farmor bjuda alla sina barn på lunch på en restaurang i Galtström. Jag hoppas allt går bra för dem.

Tycker lite synd om brorsan, han är fast där dygnet runt nu i en månad, jag har ju alltid kunna åka hem.

Nu ska jag fortsätta arbeta. Plikten kallar!

Efter jobbet idag skyndade jag mig hem, maken hade tänt grillen, tyvärr tog det ändå lite tid med maten och jag var sent ute så jag var tvungen att kasta i mig maten,,,men gott ändå. 

Sen bar det iväg till stan för att hjälpa mamma att handla inför midsommar. Passade på att fixa lite grejer själv, ska ju på 40-årsfest i morgon kväll, köpte present och gick på bolaget. Sen drog vi  vidare och köpte lite plant så att mamma har något att pyssla med när de är i stugan.

När jag sen parkerade utanför mataffären så tänkte inte mamma följa med in "Jag är inte hungrig" sa hon. ???

Fick förklara ännu en gång att det är midsommarafton imorgon och att brorsan kommer och ska åka med dom ut till stugan. Dessutom att man måste ha mat hemma om man ska kunna laga mat.

Hon följde motvilligt med, men det var inte mycket hon handlade, däremot så la jag ner en massa olika matartiklar i hennes vagn. Hur ska brorsan annars kunna laga mat utan något att tillaga?

När det var dags att betala blev mamma alldeles förfärad att hon köpt så mycket (typ 350 kr). Jag kan inte fatta,,det är ju inte det att hon inte har råd eller att hon är snål,,,hon verkar helt enkelt inte ha begrepp om saker och ting.  Det var ju tok-billigt.

När vi körde hem med varorna så hade i alla fall brorsan kommit. Det kändes skönt att se honom. Han var hur cool som helst när det gällde insulinet, det fixade han utan problem.

Så imorgon far de till stugan och jag ska försöka att slappna av och inte tänka på dem så mycket.

Ledig dag i morgon känns bra, värre att jag inte fick ledigt på lördag.

Detta innebär att jag inte kan festa till i morgonkväll, eftersom det är en bit att åka och vi inte kan sova kvar. Trist!

God natt!

Det är lugnt på föräldrafronten just nu.

Samtal från hemtjänsten på landet, de vill veta hur mycket de måste komma ut till pappa i helgen. Jag har inte pratat någé mer med brorsan, drar mig lite för det, jag kanske har lovat för mycket. Men grejen är att de kommer att bli galen om de ska sitta instängd i en lägenhet i stan i midsommar, så han måste nog fixa det här.

Jag får nog försöka åka in till stan och hjälpa mamma och pappa att handla allt till resan ut till stugan, så att inte brorsan behöver fixa allt på midsommarafton. Han kommer alltså sent i morgonkväll till mamma o pappas lägenhet.

Det är svårt att hinna med jobb, familj och föräldrar och dessutom dessa förbannade resor. Jag bor tre mil utanför stan och om jag ska till stugan så blir det sex mil, det tar tid.

Pratat med mamma idag, de har nu börjat med den nya behandlingen av pappas ben, jag hoppas att det inte kommer att ställa till det för honom i helgen, för om jag minns rätt, så är det här något som ska göras varje dag och personalen i stan blev upplärd på Sårvårdscentrum och de ute på landet har ju inte lärt sig det här ännu.

Jag får ringa och prata med sköterskan imorgon bitti och kolla att det inte blir nåt problem.

Annars verkade allt vara bra med föräldrarna,,jag kan ju i alla fall inte anklaga dem för att ringa och störa i tid och otid.

De ber sällan om hjälp, ibland önskar jag att de kunde göra det, så jag slapp att försöka reda ut allt som de strulat till.

Är man nånsin nöjd?

Jag ser på besöksstatistiken att jag har ganska många besökare på bloggen, många som återkommer,,,finns det någon som är i liknande situation som jag som läser detta?

Skriv gärna några rader isåfall, kan vara kul att veta vilka som läser det jag skriver.

Nu är det dags att försöka komma till ro,,jobb i morgon och mycket att göra.

Jag har ju inte varit någon blogg-människa precis,,,men för min egen skull så måste jag säga att det är nog inte så dumt ändå.

Jag har inte längre samma behov av att prata om hur det är med mina föräldrar, det känns som att jag blir av med lite av frustrationen här.

Jag har ju tagit beslutet att det inte ska få påverka mig när jag är på jobbet så mycket, det går väl inte att komma ifrån allt eftersom att de flesta kontakter med hemtjänst och så oftast sker dagtid.

Men rent psykiskt vill jag inte att det ska påverka mig så att jag inte gör bra ifrån mig på jobbet, för då mår jag ju dåligt över det istället.

I dag när mina jobbarkompisar frågade hur det var, kände jag bara att jag inte hade behovet att prata om det. SKÖNT!