Jag har ju inte varit någon blogg-människa precis,,,men för min egen skull så måste jag säga att det är nog inte så dumt ändå.

Jag har inte längre samma behov av att prata om hur det är med mina föräldrar, det känns som att jag blir av med lite av frustrationen här.

Jag har ju tagit beslutet att det inte ska få påverka mig när jag är på jobbet så mycket, det går väl inte att komma ifrån allt eftersom att de flesta kontakter med hemtjänst och så oftast sker dagtid.

Men rent psykiskt vill jag inte att det ska påverka mig så att jag inte gör bra ifrån mig på jobbet, för då mår jag ju dåligt över det istället.

I dag när mina jobbarkompisar frågade hur det var, kände jag bara att jag inte hade behovet att prata om det. SKÖNT!