Skriver bara lite snabbt nu och försöker skriva mer i morgon när jag är ledig. Antibiotikan har börjat verka för pappa, han hade börjat klarna till. Nu fattade han att han var på sjukhuset, men trodde i och för sig att det var i Härnösand,,,vet inte varför han trodde det.

Det är nu bestämt att han är färdig på medicinkliniken, så nu kan han skrivas hem och fortsätta kuren hemma. Skönt, tycker pappa, jag och mamma.

I går kväll var jag helt säker på att de skulle besluta att han måste amputera mer och att han skulle komma hem och inte klara av att bo hemma längre. Det var svart på min himmel igår och i morse.

Mamma är ju toksnurrig nu, jag hoppas att det funkar nu ikväll för henne. Några av lapparna som talar om för henne var pappa är sitter kvar, men hon verkar ha svårare att se dem nu, hon har väl vant sig.

Jag känner mig mycket bättre nu och nu ska jag väl klara av att jobba i helgen. Mamma kommer att bli lugnare och  hemtjänsten kommer dit fyra gånger per dag.

Nu ska jag gå och krama om go-ungarna!

I dag har jag "tagit" en dag ledigt från jobbet. Jag klarar inte av allt längre.

Jag är dessutom alldeles för splittrad på jobbet och har alldeles för lätt att göra misstag, vilket inte får hända. Är nog bäst för alla om jag är hemma. (Förlåt tjejer)

Måste försöka reda ut detta med mamma, måste få nån sorts hjälp, hur nu det ska gå till med nån som inte vill ha hjälp och som dessutom inte kan komma i håg att passa tider när hjälp ska komma.

Det första jag gör nu är att försöka röja upp lite hemma eftersom det blivit lidande denna vecka. Sen åker jag till mamma och stökar på med henne och sen åker vi till pappa på sjukhuset + att jag ska med min äldsta på barn- och ungdomsmottagningen och kolla upp hans magproblem. Jag undrar när jag ska få tid att reda ut det här med mamma då,,,hmmm?

Jag grunnar väl på det ett tag till.