ringde mig för några timmar sen och berättade att mamma kommit hem till honom igår eftermiddag.

Hon måste gått direkt från middagsbordet och till dem (morbror och moster), vad jag förstod så hade hon varit ordentligt förvirrad.

Anledningen till besöket var att hon ville försäkra sig om att de skulle vara hemma nästa vecka, för hon trodde att hon skulle kunna behöva lite hjälp med det sjuka barnet (eller om det var barnen) som följer med Hans och hans fru hit (tydligen hade hon inte kommit i håg brorsans namn, det hade morbror fått hjälpa till med).

Nu är det ju så att brorsan kommer ensam.

Allt det andra är något som bara kommit upp i mammas huvud.

Hur kan det bli så här?

Min morbror gjorde det rätta,,han bara höll med och sa att det är klart att han hjälper till.

Tänk om jag också kunde lära mig att göra så. Mamma blir ju antagligen mycket lugnare då, men på något vis är det väl så att jag vill att hon ska ta reson och se vad tokigt hon tänker.

Jag måste nog lära mig att ändra mitt förhållningssätt mot henne, det kanske sliter mindre både på mig och henne.

Hon hade också berättat att de varit i stugan under dagen och morbror frågade hur de tog sig dit; - Det är ingen konst det är bara att ringa en taxi. Hur lätt som helst.

En halv timme efter att jag släppt av dem hemma så hade hon alltså glömt att det var jag som skjutsade dem.

Detta går verkligen alldeles för fort!

Måste försöka få till något med hemsjukvården för att få hjälp att kolla om mamma verkligen tar sin medicin, för det här verkar ju barka ur mer och mer.

Mamma kommer bli vansinnig, ännu ett sätt att omyndigförklara henne, enligt henne.

Nya friska tag i morgon!