Visst är det jobbigt när man inte kommer i håg namn.

Man vet att man vet det, men kan för allt i världen inte komma på det. Jag kan bli tokig på sånt.

Så här var en del av mitt telefonsamtal med mamma i går:

- Vad gör ni idag då?

- Pappa har gått ut för att handla,,,,handla,,,ja, han gick på affären för att handla nåt.

- Tidningen?

- Ja, tidningen.

- Och du då? Har du gjort nåt särskilt idag?

- Nää, det vanliga städat och tvättat. Och så har jag precis pratat   med,,,,med,,,,men vad heter hon? Min kompis?

- Anna-Britta? (Påhittat av mig för bloggen)

- Ja, precis. Vi har bestämt att vi ska följas åt på fredag till det där,,,,ja, en grej som är då.

- Vad är det för grej då? Är det dam-lunchen.

- Nej, det är på det här stället där nere på stan,,det här,,,,,det här,,,det här kulturhuset.

- Jaha, är det nåt särskilt ni ska kolla på?

- Ja, han kommer ju och,,,,och,,,,,ska hålla en sån här när man pratar.

- En föreläsning?

- Ja, och det är ju min favorit,,,favorit,,,favorit...ja, en sån här som skriver böcker.

- Författare. Jaha, vad kul. Vem är det då?

- Jaaa, jag kommer inte på vad han heter nu.

- Kommer du i håg vad han har skrivit då?

- Ja vänta, jag kan hämta den senaste boken jag läste av honom.

Lång väntan

- Nää, jag kommer inte på vad han heter så jag kan inte hitta boken.

Detta var nu inget ovanligt samtal.

Ni vet som sagt vad tokig man kan bli när man glömmer ett namn på en skådespelare, eller så. ( Kathrin och Anki, ni vet vad jag snackar om)

Men tänk er att varje dag, varje minut, tappa inte bara namnen utan även orden.

Snacka om frustrerande!