Det visade sig att det finns en förklaring till mammas deppighet och att hon är mer förvirrad.

Jag och brorsan missförstod varandra och klantade till det med mammas medicin och hon har inte tagit någon tablett mot depressionen på en vecka.

Det märktes tydligt idag när jag var där. Mamma såg ut som ett vrak och hon bara grät och däremellan så svor hon långa haranger som det osade om. Det var inte ord jag är van att höra i det hemmet.

När hon blir deprimerad så blir hennes demens tio gånger värre.

Argast var hon över att det kommit en leverans med hygienprodukter till pappa och de tog nu upp nästan all golvplats i klädskrubben, så nu kunde inte mamma komma åt några kläder.

Det var bara att kavla upp ärmarna och försöka röja och göra plats där inne. När det var gjort fick jag mig en utskällning för att jag inte visste vad delaktighet var som inte hade låtit henne vara med och göra det, men hon kunde inte göra så mycket eftersom att hon bara satt apatiskt på sängen och grät. Suck!

Jag förklarade hur jag misstänkte att det låg till med medicinen (fick det bekräftat av brorsan senare) och fick henne att förstå att det kommer att bli bättre om några dagar när medicinen börjar verka igen.

Pappa hade nog haft jobbigt med mamma hela dagen, hon hade enligt honom bara gått runt, runt i lägenheten idag och funderat vad hon skulle göra, så han fick hitta på olika saker åt henne att göra hela dan, annars satt hon bara och grät.

När jag gick därifrån var mamma i alla fall lite gladare.

Hoppas att tabletterna börjar verka FORT!