När jag pratade med brorsan häromdagen, så berättade han att mamma hade väldiga besvär med några silverskedar som var borta.

I dag när jag kom dit så hade hon fortfarande bekymmer över dem, så jag satte igång med detektivarbete för att reda ut problemet.

Hon tyckte alltså att det saknades skedar, men när jag tog fram etuierna till alla besticken och sorterade upp dem så blev det fullt. Det saknades alltså inga silverbestick.

Då gick hon till lådan med "vardagsbesticken" och drog ut den;

- Men titta här då! Det måste vara någon som är väldigt förtjust i de här besticken. Vi har ju nästan inga alls kvar. De försvinner en efter en.

- Vi tittar hur det ser ut när vi har plockat ur diskmaskinen, sa jag.

När det var klart så var allt tillbaks till det normala igen. Ingenting saknades där heller.

Förutom såna smågrejer så tycker jag att mamma verkar må relativt bra just nu. Så bra som man kan må kanske när man håller på att genomgå en total förändring av sin personlighet och man märker att man tappar all kontroll över sig själv och saker runt omkring.

Svårt att säga hur mycket mamma förstår och inte. I bland tror jag att hon bara håller med när jag berättar om vad som är på gång angående hennes utredning, jag tror att hon har glömt att det ens är utredning på gång men säger inget för då kan hon göra bort sig. Men hon säger själv att hon mår riktigt bra nu.

I dag kunde jag till och med skoja om att hon har dåligt minne.

Ett framsteg.

Pappa är tröttare än vanligt nu för tiden, sitter ofta i fåtöljen och sover när man kommer dit. Men när han väl kvicknar till så är han go´och gla´.

Lite glömsk fortfarande, men medveten om att han inte klarar av att hålla reda på saker nu för tiden. Inte alls på samma sätt som mamma.

Den här veckan är det besök på geriatriska för mamma och veckan efter ska pappa göra en CT skalle på sjukhuset.

Pappa fyller 75 år i början på december, så jag får försöka ordna något litet drop-in till helgen.