Jag var hos mamma och pappa idag och letade hörapparater.

Tre gånger under de första tio minuterna som jag letade, så kom mamma och frågade vad jag letade efter. 

När jag skulle börja leta i de lådor som jag inte fick leta i sist, hon blev arg på mig och sa att där hade hon redan letat och där ligger det bara underkläder, så bad jag henne att gå ner till tvättstugan och leta där. (Tänkte att pappa kanske stoppat apparaterna i byxfickan och hon gått ner och tvättat dem.)

När hon gått ner i trappen, så ropade jag för säkerhets skull efter henne för att höra om hon kom i håg vad hon skulle leta efter; - Självklart! Jag ska ju se om jag hittar nycklarna.

Hur som helst, i den där lådan med underkläder, under behåarna, låg en apotekspåse, full med diverse skrot, gamla kasettband, batterier, skosnören, fotografier OCH pappas hörapparater + de nya snäckorna som kommit med posten.

Pappa bara skakade på huvudet, jag tror han börjar bli van med att mamma gömmer alla saker på de mest konstiga ställen. Nu hör pappa bra i alla fall, det var ju det viktigaste.

Mamma kunde inte förstå vem som lagt dem där.

Nu är jag nöjd för i dag. Tänk att en sån liten sak kan få mig att må så bra.

Kollat med hörcentralen och det är mammas borttappade hörapparat som hon har i örat, så nu kunde vi avbeställa den nya.