I dag fyller mamma år. Men jag jobbar ju som vanligt och har istället tänkt spara firandet till helgen.

Nu var ju inte det världens lättaste sak att få mamma att förstå. Vi hade ju kommit överens om det, men när jag pratade med henne mitt på dagen var hon lite panikslagen över att hon inte hade någon tårta hemma. försökte förklara igen att vi tar firandet till helgen och till slut blev hon lite lugnare.

Stressade iväg på lunchen idag och handlade b.l.a en ny dammsugare till mamma och pappa. Det var de som kommer och städar som tyckte att de behövde en ny så då är det väl bara att fixa det då. Jag håller med, den gamla är så stor och otymplig och lever om så till och med pappa, utan hörapparater, vaknar av den.

Mamma var på aktivitetscentret, men pappa var uppe och var pigg idag.

Stressig dag på jobbet och samtidigt ringde mamma och var upprörd för att det aldrig kom någon och hjälpte henne med pappa. Tydligen hade pappa ramlat, men mamma hade inte tryckt på larmknappen utan bara tyckte att nån skulle komma ändå, jag ringde hemtjänsten som var där några minuter senare.

Vet inte varför pappa ramlat den här gången men det hade i alla fall gått bra.

Innan jag for till föräldrarna idag så for jag och köpte lite kläder åt dem. Pappa sliter ju hårt på byxor nuförtiden och mamma behövde inhandla b.l.a lite hand- och huvudbeklädnad inför den stundande vintern.

När jag kom till dem så låg pappa och sov. Mamma var pigg och glad, hon hade nyss haft besök av sin lillebror, sa hon.

Mamma tyckte att det var roligt att prova  lite nya kläder, det är bara att hoppas att hon kommer använda dem nu. Hon brukar ju inte använda det som är nytt för hon känner inte igen dem och tror alltid att det är någon annans kläder.

Mamma och jag kunde sitta och samtala en bra stund och hon verkade må ganska bra idag. Efter en stund väckte jag pappa så att jag skulle få träffa honom också.

Han tyckte att han kände sig alldeles vilse som inte hade en aning om vilken dag det var.

Han fick lite hjälp med rakningen och jag satt på sängkanten och pratade en stund, sen när det började bli dags att fara för att jag skulle hämta upp lillen som var på kalas, så ursäktade jag mig för pappa eftersom vi inte hann träffas så länge, då sa han;

- Jag är lika tacksam varje gång jag får träffa dig, även om det bara är en kort stund.

Ja, vad ska man säga? Jag blev rörd.

Är alldeles strax på väg till mamma och pappa. Hoppas att man kan få en trevlig pratstund med dem och inte bara springa runt i lägenheten och "greja" med något hela tiden. Saknar det där med att bara umgås och kunna sitta och diskutera olika saker eller bara berätta om hur man har det nu förtiden, men den förmågan eller intresset finns inte längre (jag gissar på det första).

Nästa helg tänkte jag att vi skulle fira mammas födelsedag som är mitt i veckan, men det blir nog bättre att ta det på helgen då förhoppningsvis min faster kan ta med sig farmor och komma och hälsa på. Pappa sa sist jag var där att han skulle vilja träffa henne, så då passar det väl bra om de kan komma då. Håller tummarna på att allt funkar och annars får jag ta med mig pappa till farmor någon dag framöver. Man får väl komma ihåg att det är jobbigt för farmor också,,,hon blir 97 år nästa år.

Redan tillbaks från sjukhuset. Det var som jag trodde inte så mycket som kunde göras nu heller, läkaren konstaterade att det verkar vara en långsamtväxande tumör och vi kan ju åtminstone vara nöjd med att pappa inte har ont. Blev inte uppsatt på någon ny tid utan vi får återkomma vid behov. 

10 min/300 kr.

Annars tyckte jag att pappa var ganska pigg idag, han hade svårt att höra så bra idag eftersom hemtjänstpersonalen verkar tryckt in mammas hörapparat i hans öra. Det funkade ju inte så bra.

Ledig idag och körde igång på morgonen att rensa igenom alla papper som jag fick med från mamma och pappa häromdagen. Snacka om att spara på allt gammalt skräp. Pappa har aldrig kunnat kasta någonting och helst vill han ta hem allt han hittar också, vilket han gjorde när de bodde i villa men sen de flyttade till lägenhet så har han lugnat sig. Hur som helst verkar inte ett papper blivit kastat mellan 1996 och 2007 och nu pratar jag om papper som blir kastat på en gång hos oss andra men som pappa bara hamstrat på sig. Papperen som kommit till dem efter 2007 har jag tagit hand om tidigare.

Men en del saker var kul att hitta, t.e.x pappas gamla betyg ifrån småskolan och kurserna han gick på femtiotalet för att bli mentalvårdare, köpebrev från tomtköpet 1966 när de skulle bygga huset i Nolby och en massa gamla papper från pappas tid som scoutledare. Kul!

Nu är jag snart på väg till pappa för att ta med honom på ett planerat besök till kirurgmottagningen. Antagligen bara en uppföljning, förväntar mig inte att det ska leda någonvart.

I dag har jag varit hos mamma och pappa. Mamma höll på att städa som vanligt. Jag såg att pappas alla "viktiga" papper som brukar vara i ett speciellt skåp var utrivet över hela tv-rummet, jag öppnade skåpet och där var alldeles tomt. Jag konstaterade för mamma att hon hade städat där OCH jäklar vad arg hon blev:

- Nä, jag har inte rört nåt. Det är ju alla andra som springer här som ska städa jämt. Mot min vilja.

- Dom städar inte i era skåp, de får de inte.

- Jodå, det gör de visst. Hela tiden.

Jag plockade ihop alla papper och la dem i plastpåsar för att ta hem till mig. Jag får gå igenom dem hemma i lugn och ro och så slipper mamma bli så upprörd.

Efter ett tag såg jag henne sitta med en hög brev framför sig;

- Kan du hjälpa mig att förstå de här breven.

- Det är gamla brev, minst tre år gamla.

- Men varför skickar de ut så gamla brev.

- Det är nog brev som du dragit fram nu när du städat.

- Nää, det vet jag att jag inte gjort. De kom med posten idag.

- Ok. Jag tar hand om dem jag.

- Bra, då slipper jag fundera.

Pappa låg i sängen hela tiden jag var där idag, det snurrade i hans huvud. Han var väldigt trött.

Jag hade tänkt ta ut honom i rullstolen nu när det var så fint väder men det vågade jag mig inte på.

Bad hemtjänsten ringa upp mig för att jag ville kolla om det varit lika hela helgen men det var tydligen bara idag, igår hade pappa varit uppe på benen och väldigt glad och skämtsam.

Jag frågade om han var orolig över att det snurrade i huvudet;

- Nä, jag är inte speciellt orolig. Antingen somnar jag in eller också ligger jag kvar här och,,,,snurrar.

Det är min pappa det. Ni som känner honom vet.

Avslutar med att visa hur vacker himlen var över Sundsvallsområdet igår kväll.