I dag har jag inte hunnit vara in hos mamma och pappa, bara pratat med mamma i telefon. Enligt henne var allt bra idag, hoppas att det stämmer.

Fick ett samtal från distriktssköterskan i morse, bara informerade att mamma råkat ätit pappas medicin som hemtjänsten ställt fram till honom, hon tog tabletterna när de gick ut ur rummet fram och tillbaka.

Tur att han inte äter så starka tabletter än så länge.

Fick till slut prata med läkaren som lyckades att sätta in en stent i pappa. Lättnaden var otrolig för mig att han lyckades med det, dagen förflöt mycket lättare på en gång.

Jag fick förklarat för mig att det var bara en tunn slang de lyckats sätta in, men om det skulle bli stopp i den så kan man lätt sätta in en grövre nu när det redan sitter en där.

Om allt funkar så kommer klådan avta efter 4-5 dagar och det gula kommer försvinna efter en vecka ungefär.

Pappa var tröttare den här gången efter ingreppet. Jag fick komma dit och väcka honom till slut. Den här gången lånade jag en rullstol för att få hem honom och när han kom hem blev han ordentligt ompysslad av mamma.

Annars har mamma varit lite jobbig i dag. Sur för att pappa fick uppmärksamheten, tyckte inte att någon brydde sig om henne.

Ja, vad ska man säga? Det är bara att försöka tänka på att hon faktiskt inte kan rå för det, hon är sjuk, men det var svårt att inte bli arg, när hon blev sur för att jag hjälpte pappa till sjukhuset.

Hon var också arg på mig för att hon tyckte att hon fått vara ensam hemma hela dagen och inte fått veta hur det var med pappa. Att jag ringt fem gånger under dagen för att berätta hur det gick, det hade hon glömt.

Ja ja, till slut blev allting bra.

Vill bara skriva lite snabbt att ingreppet lyckades.

Pappa ligger fortfarande och sover, men allt verkar gått bra.

De ringer när jag får komma upp och prata med läkaren och jag räknar med att ta med mig pappa hem efter att jag slutat idag.

Oj, höll nästan på att glömma och berätta om vad som är på gång. Ja, jag vet,,jag skriver ju för min egen skull, men som det är nu med pappa så vet jag att vissa läser för att hålla sig uppdaterad.

Här kommer det senaste; Idag när jag var hos mamma och pappa så hittade jag en kallelse till kirurgdagvården, den var skriven den elfte, vilket innebär att det blev lite fart när jag var där och pratade med läkaren den dagen. De ska alltså försöka göra om insättandet av stenten och det redan imorgon, vet inte hur de ska göra om det misslyckas en gång till. Det frågar jag om imorgonbitti. Samtidigt så hade pappa fått en kallelse till kirurgmottagningen som var daterad två dagar innan det andra brevet, men den tiden var inte förrän den elfte mars. Känns bra att någon lyssnade på mig och ordnade en ny tid annars har han ju  fått vänta en evighet (som det känns, alltså).

Annars var pappa ganska pigg när jag var där och mamma var ganska redig, de var på gott humör i alla fall. Det är huvudsaken.

Håll tummarna för morgondagen är ni snäll!!!

Än en gång blev jag tvungen att ta tag i saker gällande mamma och pappa under arbetstid. Känns inte bra mot jobbet, arbetskamraterna och att jag blir så splittrad, får svårt att koncentrera mig på jobbet.

Pappa skulle få hem en säng från hjälpmedelscentralen idag, de skulle komma dit med sängen mellan 15-16, så då skulle jag vara på plats och röja vägen för dem.

Jag hade förberett med att maken och hans jobbarkompis skulle ta ut den gamla sängen först. De for dit efter lunch.

Jag hade ringt mamma två gånger innan för att förklara vad som var på gång samt att jag ringde samtidigt som maken dök upp,,,,ändå förstod inte mamma vem det var som kom eller vad de gjorde där. Hon blev väldigt upprörd, men hon sa inget till maken, bara såg väldigt arg ut, han hade försökt få henne att förstå, men det hade inte gått. Som tur var så kom distriktssköterskan precis i samma veva, så hon hade fått försöka lugna ner mamma.

Hon hade fått stanna kvar bra länge innan det över huvudtaget gick att prata med mamma. Den distriktssköterskan är guld värd. Känns verkligen som att hon engagerar sig i mamma och pappa.

Strax före klockan tre fick jag smita ifrån jobbet för att ta emot den nya sängen. Det gick bra.

Mamma nämnde inget om det som hänt under dagen för mig, antar att hon glömt det och jag sa inget, bara risk att det gör henne upprörd.

När jag var där på eftermiddagen så var pappa faktiskt uppe och riktigt pigg. Det var skönt att se, eftersom han sovit mest när jag varit där på sistone. Gulfärgen på huden är värre än nånsin, börjar se riktigt otäckt ut.

Hoppas jag kan få lite fart på kirurgläkarna nästa vecka.

Satt i en halvtimme och skrev ett inlägg (ja,jag skriver inte så snabbt) och fick för mig att jag skulle länka till ett tidigare inlägg,,,,började söka på sidan för att se hur man gör och då försvann allt jag skrivit. Deprimerande!

Tappade därför lusten att göra om allt, så jag förkortar inlägget ordentligt här och tar bara det mest väsentliga.

I dag har jag varit på kirurgen och pratat med den överläkare som tydligen är den som är bäst på pancreascancer, jag hade en del frågor. Jag har ju varit orolig för pappa och att han är så OTROLIGT trött jämt.

Läkaren förklarade att det inte var riktigt att bara säga att det inte går att sätta in en stent, då är det bara att försöka igen alternativt att gå in via levern, tydligen något de gör på röntgen.

Detta borde ske rätt snabbt med tanke på att pappa har symptom som är plågsamma.

Om detta bara blir gjort, borde han kunna leva rätt gott några månader till i alla fall, eftersom att cancern inte spridit sig än.

I och för sig så är tydligen all cancer helt olika för alla och det går aldrig att förutsäga hur fort det går.

Känns inte som att mina bröder behöver komma inom några dygn, vilket jag nästan trodde i går eftersom att pappa bara blir tröttare och tröttare. Nu känns det lite hoppfullare. Jag förklarar för brorsorna vad läkaren sa och sen får de själva ta beslut.

Jag har haft jobbigt några dagar; jobbigt med sorgen över pappas öde, oron över mamma och jobbigt att det ligger en massa saker över mig som jag ska fixa åt mamma och pappa. Nu har jag tagit tag i allt (tror jag) praktiskt, så nu känns det som att oket på axlarna lyfts av.

Nu är jag tillbaks på banan! Nä, jag vet att jag får svackor emellanåt, men jag tillåter mig att ha dem och det kommer nog att göra att jag orkar fortsätta. (Jag vet att du är orolig, Anki, tacksam för ditt stöd.)

Jag hade ju tänkt skriva nåt om hur det står till med mamma och framför allt pappa idag.

Men jag mår inte så bra,,,jag orkar inte skriva nu.

Jag är nog lite "ur gängorna".

Jag ska försöka samla lite krafter och så tar jag nya tag med ALLT, förhoppningsvis redan imorgon.

Nämner bara snabbt att pappa är väldigt trött, men har inte ont och mamma är snurrig som vanligt.

Har varit hos mamma och pappa idag.

Det var hyfsat med dem.

Skriver mer i morgon.