Inte varit hos mamma och pappa på två dagar nu.

I går ringde jag mamma och hon berättade att hennes bror varit där och hälsat på. Strax efter ringde han upp mig och jag fick det bekräftat.

Han höll med mig om att pappa var mycket piggare och var närvarande på ett sätt han inte varit på länge. Det känns bra och allra helst inför helgen när vi nu äntligen ska komma oss för att åka till farmor ("ta i  trä").

Glömde att skriva igår,,,fastän att mamma minns så lite så kan man ju fundera över hur hjärnan väljer vad som ska sparas. Igår när jag var där undrade hon om om jag sett programmet på tv:n kvällen innan. Hon kunde inte namnet på den det handlade om, men hon kunde förklara att det var programmet med Tomas Bodström och hans släktforskning och mamma kunde berätta detaljer så jag blev alldeles häpen.

Samtidigt kan hon inte säga vem jag är eller vad vi pratade om för en minut sedan.

Hur kommer det sig?

Körde igång redan kl sju hos mamma och pappa eftersom jag och maken samåker.

Kl åtta var arbetsterapeuten och teknikern på plats och sen var det full rulle i lägenheten när hemtjänsttjejerna dök upp strax efteråt.

Vid frukosten hörde jag hur mamma och pappa satt och pratade, jag var i rummet bredvid, pappa sa; - Vad trevligt att man får ha sin dotter här idag.

- Så säger man väl inte, det heter ju sonhustru.

- Vad menar du?

- Ssch, här kommer hon.

Jag frågade mamma om hon kunde säga vem jag är.

- Nä, det kan jag faktiskt inte.

- Jag är din dotter, du är min mamma.

Hon tittade konstigt på mig och sa;- Vad är det du säger?

Förmiddagen gick så otroligt fort och helt plötsligt var det dags att åka till sjukhuset.

Den här gången hade jag bestämt att vi skulle starta i tid så att vi inte skulle behöva stressa och ändå efter toalettbestyr och så, så blev det ändå sista minuten. Jag begriper inte hur pappa bär sig åt för att det ska bli så. Allt och jag menar ALLT tar dubbelt så lång tid som man räknat med, har alltid varit så, beror inte bara på sjukdomen.

När vi väl kom till kirurgen fick vi sitta och vänta i 40 minuter. Jag blev otroligt irriterad över detta. Vad är felet, knökar de in patienterna på läkarnas mottagning så att det blir mer regel än undantag att läkarna blir så försenad eller ligger det hos läkarna?  När vi kom till mottagningen såg jag läkaren komma och gå i korridoren utanför mottagningen alltså var han inte hos föregående patient i tid heller och det var väl det som gjorde mig irriterad. Som att andra inte har tider att passa.

Grejen var att jag skulle jobba på en gång jag skjutsat tillbaks pappa och de andra på jobbet får ju hoppa in för mig, de blir lidande av sånt här.

Slut på gnällandet!

Pappas prover var bra, blodvärdet hade inte gått upp så mycket men även läkaren såg att han var mycket piggare.

Bestämde att pappa kallas igen om två månader och vi skulle höra av oss på en gång om något blev sämre. Det är ju inte så mycket att göra.

Stressade hem igen och dags för insulin och lunch för pappa. Ställde fram lunch till mamma också och fick världens utskällning för att hon var tvungen att äta dessa matlådor varje dag. Jag försökte för hundrade gången förklara att det inte är så mycket att göra eftersom jag inte har tid att laga mat till dem och att hon inte kan laga mat. Ååhh,,,,det skulle jag aldrig sagt. Nu tyckte hon att hon blev helt överkörd,,Varför skulle inte hon kunna laga mat? Dessutom skulle inte jag lägga mig i; - Du har ju inget med oss att göra egentligen!

- Men snälla mamma, jag är ju er dotter jag vill ju att ni ska få mat i er.

- Jaha ja.

Sen började hon gråta och sa att ingen tyckte om henne. Försökte förklara igen om hennes sjukdom och vad den gör för henne och hur viktigt det är med tabletterna för att hon ska kunna må hyfsat,,,,men är det någon mening att jag förklarar något?

Stressade iväg på jobbet strax efter och grät i bilen för att det är så hemskt att lämna dem under såna omständigheter. Jag skulle vilja vara kvar och få henne att må bättre, men det är ofta svårt att lyckas med det när hon väl sätter igång. Jag hade inte tid att försöka i dag.

Som sagt, viktigt med tabletterna. Hon hade inte tagit tabletterna på tisdagen, varken på morgonen eller kvällen. Funkar alltså inte med att hemtjänsten ska påminna.

Det var mysigt att vara med pappa i alla fall idag. Han var pigg och glad (även om han är långsam).

Tvättstuga hos mamma och pappa igår.

Det gick väl bra förutom att deras torkrum och torktumlare inte var så bra som de borde vara i ett flerfamiljshus, jag fick ta med mig lite grejer hem för att torka färdigt. Vill inte lämna det utspritt hemma hos m & p för då kan det vara nåt som irriterar mamma när hon inte kommer i håg varför det är upphängt överallt i lägenheten.

Mamma protesterade när jag skulle hjälpa henne med tvättstugan, men jag sa att hon hade bett mig om hjälp eftersom att hon haft så jobbigt sist. Men trots att hon inte tyckte att jag skulle hjälpa så ville hon inte följa med till tvättstugan.

Jag vet inte om jag skrivit det förut, men det är hemtjänsten som bett mig hjälpa till med tvätten/alternativt att de tar över tvättningen eftersom de tror att mamma glömmer lägga i tvättmedel i maskinerna.

Eftersom jag vet att mamma skulle bli galen om hemtjänsten skulle sköta tvätten så tog jag på mig att hjälpa henne istället.

Jag gick igenom skåpen när mamma inte tittade och hittade massor med kläder som var upphängda som jag vet att jag lagt ner i tvättkorgen och det var ingen tvekan på lukt och fläckar att det var otvättat.

Jobbigt att man måste smyga med vad man ska tvätta OCH vilka idéer att plocka upp kläderna ur tvättkorgen(????).

Mamma var inte på något vidare humör när jag var där, men hon hade inte tagit tabletterna någé vidare nu heller. Morgontabletterna var tagen men någon kvällstablett var inte rörd på flera dagar.

Hoppas att det snart kommer igång med att hemtjänsten pushar på för att mamma ska ta tabletterna.

Pappa var det desto bättre med, han var riktigt pigg och han såg också ganska pigg ut. Han var uppe under hela tiden som jag var där och grejade med tvätten, d.v.s han sov inte på 5 timmar. Jämför det med två veckor tillbaks när han sov HELA tiden, jämt.

Han har fortfarande inte ont så det känns ju som att han har en chans att kanske få den där "bra perioden" som läkaren pratade om, innan han blir riktigt sjuk och försvinner ifrån oss.

I morgon ska jag till pappa tidigt och träffa arbetsterapeuten och en tekniker som ska ställa in pappas rullstol så den passar hans långa ben, sedan ska pappa till kirurgmottagningen för ett återbesök hos läkaren. Kolla till hur han mår nu bara, få se om hans blodvärde stigit och det lär det ju gjort om man ser hur pigg han är nu.

Skriver bara lite grann eftersom jag inte har så mycket att förtälja.

Jag har jobbat som en galning hela helgen, svetten lackade och jag slet som en galning för att hinna med målen jag satt upp. Med det ena målet hann jag inte riktigt med som jag tänkt, men med det andra hann jag lite mer än jag trott.

Jag är nöjd med helgens insats!

Jag har bara pratat med mamma i telefon, inte varit dit och allt har som vanligt låtit bra men som vanligt vet jag inte om det stämmer.

I morgon ska jag dit och vara där lite längre, då är det ju tvättstugedags.

Jag hoppas att jag får en tid hos frissan i morgon också för nu är det verkligen hög tid att jag prioriterar mig lite, jag ser ju knappt nåt för luggen hänger över ögonen.

Skriver mer i morgon.

Nu är jag tillbaks igen och har gjort hälften av allt jag skulle göra den här dagen.

Hemma hos mamma och pappa var det så där,,,,pappa var pigg och glad och pratsam, men värre med mamma. Det märks när man kommer och hon inte har tid att prata med en att nåt är tokigt. Hon är inte alls intresserad av att man är där, hon bara går och plockar  och flyttar saker, fram och tillbaks springer hon hela tiden.

Jag kollade tablettlådan och hon hade ju totalt missat och ta tabletter på några dagar och på kvällarna hade hon inte tagit nåt, ändå har jag ringt henne varje dag och hon säger att hon har hämtat medicin-lådan under tiden jag varit kvar i luren och hon har sagt "nu tar jag medicinen".

Uppenbarligen och av någon underlig anledning har hon ljugit för mig.

Nu har jag äntligen fått tag i hemtjänstchefen och fr.o.m nu kommer de att påminna henne om medicinen, men hon trodde att det skulle bli svårt eftersom att mamma blir så arg när de försöker hjälpa henne med något.

Jag har sen en tid tillbaks haft känslan av att mamma inte ser mig som hennes barn längre, b.l.a för att när hon frågar efter sina barn så säger hon "pojkarna", jag finns liksom inte med. I dag fick jag misstanken bekräftad, hon kallade mig "den bästa sonhustru man kan ha". När jag sa att jag inte var en sonhustru utan hennes dotter blev hon nästan förskräckt och kunde inte förstå vad jag sa.

Hon vet inte att jag är hennes dotter.

Hur hemskt är inte det???

Jag förstog väl att det skulle komma nån gång men inte redan nu.

Insikten gjorde mig väldigt ledsen, men det var ju nåt jag hade på känn redan.

Nu jobbar jag helgen och sedan åker jag till dem på måndag igen och försöker hjälpa till med tvättstugan, fastän att jag fick en utskällning av mamma för att jag skrivit upp tvättid; - Jag går väl och tvättar när jag vill! Du ska inte komma här och skriva upp tider åt mig!

I dag hade jag lillen med, vilket tyvärr var ett misstag eftersom mamma blev lite aggresiv vid tvättstugediskussionen och 4-åringen blir rädd när det blir gapande.

Så nu har jag fått ringa dagis och säga till om att han måste få komma på måndag för att det inte funkar hos mormor och morfar.

Jag kan inte ta med barnen dit. Det är också så jävla tråkigt.

I dag har jag ledig dag,,,eller jag är ledig från jobbet men jag tror att det blir stress mest hela dan.

Ska i alla fall åka till mamma och pappa och kolla läget och hjälpa till med det som behövs, får väl se hur länge det blir i dag. Ska träffa tonåringen på stan senare och inhandla sånt han behöver för klassresan till fjällen och sen bara skynda hem för att ordna så att flickan kommer i väg i tid till sin hajk.

Skriver senare om jag har nåt nytt om mamma och pappa.

Nu ska jag äntligen komma mig för att skriva lite.

Dels har jag haft mycket att göra på sistone, dels haft lite problem med datorn och sen har väl inte lusten att skriva funnits riktigt.

För er som tänkt maila mig så kan jag tala om att för tillfället ligger mailen nere, få se när maken fixar till det.

I fredags hade jag en halv "närstående-dag", alltså dagar som försäkringskassan beviljat för att jag ska kunna vara borta från jobbet för att kunna ta hand om pappa. Nu är det inte det lättaste att ta ut dessa dagar när det är som det är på jobbet, mycket att göra, indragningar på gång och en chef som skuldbelägger när man är hemma från jobbet en dag (gäller både sjukdom, VAB, semester och närståendedagar). Det är inte bara jag som känner av det.

På fredagen ialla fall, kom arbetsterapeuten hem till pappa med en ny rullstol, mycket smidigare och lättare för pappa att använda själv. Nu ska han ju förstås försöka gå med rullatorn så mycket som möjligt men det är ju bra att den finns där för de sämre dagar han kan ha ibland. Bestämde även med henne att det ska göras någon sorts ramp till duschkabinen så hemtjänsten kan använda en duschstol och rulla pappa in i duschen. Än så länge kan han ta sig in i duschen själv, men det  är lika bra att vara förberedd eftersom allt tar sin tid.

Annars var allt ganska bra i fredags, pappa hade tydligen de sista dagarna och nätterna ramlat några gånger, b.la ramlat ur sängen, så jag tog och gjorde en liten ommöblering så att pappas säng står mot väggen och han har en liten grind mot sidan som är ut mot golvet. Blev riktigt bra. Fick höra senare att hemtjänsten var nöjd med det.

På lördagen däremot var det sämre. I alla fall med mamma. Jag visste redan innan att jag inte skulle hinna vara hos mamma och pappa något, tyvärr. På lördagen vid tolv-tiden ringde mamma och bara skrek i telefonen och undrade var vi var nånstans, "vi" var vid det här tillfället jag och mina två bröder. Jag försökte förklara att vi inte bor hos dem längre, att bröderna bor i andra städer och att jag var ute med barnen och handlade. Jag hörde på henne att hon inte förstod vad jag menade med "barnen". Hon kunde inte förstå att hon och pappa skulle bo där helt ensammen, dessutom kunde hon inte hitta pappa. När jag sa åt henne att hon kunde kolla efter pappa i sängen så fick hon ett riktigt utbrott och bara skrek; TROR DU JAG ÄR GALEN? och sen kastade hon på luren. Jag ringde upp henne och bad henne gå till sovrummet och kolla om pappa var där, när hon kom tillbaks sa hon; -Ja, han ligger i sängen. Hurså då?

Vad ska man säga?

Ja, mamma fortsatte i alla fall prata på om att hon inte förstod nåt, att allt var galet och ingen berättade något för henne. Jag försökte förklara läget så gott jag kunde och hon blev lite lugnare i alla fall.

Det var inte riktigt läge att åka dit heller, dels för att barnen var med och deras stojande förvirrar bara henne ännu mer nuförtiden, dels för att det känns meningslöst att åka för att när jag väl kommer fram, så kan hon ha glömt vilken ångest och oro hon haft. Så jag valde att fortsätta med handlingen och tänkte att jag ringer och kollar när jag är på väg hem istället.

Sagt och gjort, på väg hem ringde jag, då väckte jag mamma och hon hade glömt bort oron. Så då for jag hem och stressade på hemma istället.

På söndagen hade vi försenat kalas för 9-åringen, så då fanns inte heller just nån tid, men jag ringde och tjatade på mamma att hon hade tvätt-tid 7-12 och det skulle hon fixa sa hon. Jag glömde att ringa sen och påminna henne att tömma tvättstugan, men kom på det vid 14.30 så jag ringde då.

-Vadå? Jag tvättar väl som jag vill. Jag ska snart gå ner.

De andra i huset måste ju hata hennes tvättstugevanor.

Jag var ner till tvättstugan i går för att skriva upp en ny tid som skulle kunna passa med mig, när jag är ledig, men fick inte någon tid förrän nästa måndag. Hoppas mamma inte smiter ner innan och tvättar, för alla tider var bokad, men det struntar ju hon i, hon bara går in och tvättar hon.

Hon kan ju till och med göra som hon gjort en gång tidigare, börja tömmma för den som har en tid, bara för att hon ska få plats att tvätta.

Usch, vad jag blir nervös på henne.

Annars igår var det rätt OK med mamma, förutom det vanliga, lägger bort saker hela tiden och så, men hon var fullt medveten om vad tokig hon hade varit i lördags och att allt var upp och nervänt för henne.

Pappa var pigg och uppe på benen, pratsam och såg mycket bättre ut i färgen.

Faster Inger, förlåt att jag inte hört av mig, men som du just läst så förstår du nog att i helgen hade inte jag hunnit med i alla fall.

Jag vet inte riktigt hur man ska få det att gå i hop men det kanske är lättare för farmor att komma till pappa, kroppsligt så är ju hon piggare, samtidigt så skulle det ju kunna vara skönt för pappa att komma ut lite grann, även om det kanske är jobbigt.

Hur som helst, på fredag är jag ledig men då lär ju du jobba, i helgen jobbar jag och jag jobbar kl 10-19, så då funkar det ju inte för mig att skjutsa , men om du vill komma med farmor så finns det ju inget som hindrar det och annars är det helgen efter som gäller och det är jag villig att boka upp så inget annat kommer i vägen och så att de får träffas innan pappa blir sämre. Fundera på det och så kan vi väl höras. Kul att du lämnar kommentarer, det gillar jag.