Jag var hos mamma och pappa idag och letade hörapparater.

Tre gånger under de första tio minuterna som jag letade, så kom mamma och frågade vad jag letade efter. 

När jag skulle börja leta i de lådor som jag inte fick leta i sist, hon blev arg på mig och sa att där hade hon redan letat och där ligger det bara underkläder, så bad jag henne att gå ner till tvättstugan och leta där. (Tänkte att pappa kanske stoppat apparaterna i byxfickan och hon gått ner och tvättat dem.)

När hon gått ner i trappen, så ropade jag för säkerhets skull efter henne för att höra om hon kom i håg vad hon skulle leta efter; - Självklart! Jag ska ju se om jag hittar nycklarna.

Hur som helst, i den där lådan med underkläder, under behåarna, låg en apotekspåse, full med diverse skrot, gamla kasettband, batterier, skosnören, fotografier OCH pappas hörapparater + de nya snäckorna som kommit med posten.

Pappa bara skakade på huvudet, jag tror han börjar bli van med att mamma gömmer alla saker på de mest konstiga ställen. Nu hör pappa bra i alla fall, det var ju det viktigaste.

Mamma kunde inte förstå vem som lagt dem där.

Nu är jag nöjd för i dag. Tänk att en sån liten sak kan få mig att må så bra.

Kollat med hörcentralen och det är mammas borttappade hörapparat som hon har i örat, så nu kunde vi avbeställa den nya.

Lugna hemmakvällar med familjen är jag van vid.

Det är nog mitt sätt att slappna av och återhämta mig när jag har mycket omkring mig och i huvudet.

Sen i fredags har jag inte haft en lugn hemmakväll, jag har varit borta alla kvällar. Jag börjar sakna mina barn, känns inte som att jag hinner ta hand om dom. Dom överlever nog,,,det är nog jag som känner av det mest. De har ju faktiskt en pappa som tar hand om dom.

I morgon har jag ledig dag, då far jag och lill-killen till mamma och pappa och hjälper dom med det vanliga + att vi ska söka hörapparater.

Wish me good luck!

är ganska lugnt.

Jag har jobbat kvällen. Pratat med mamma på telefon ikväll.

De hade inte hittat pappas hörapparater än, själv kommer jag inte hinna dit förrän på torsdag och leta (ledig dag då). Då blir det till att vända på varenda sak hemma hos dem. Dom måste ju ligga gömd nånstans,,,,om inte mamma har lyckats kasta bort dom.

Nu får det här fungera som en påminnelse åt mig själv, eftersom att jag också börjar få dåligt minne.

Jag har pratat med Hörcentralen; det pappa skulle få med posten var två snäckor till hörapparaten, de borde ha kommit fram. Var är de?

Mammas hörapparat ska hon hämta på Hörcentralen den 20 november och den ska justeras så att den är inställd för henne då.

Detta betyder alltså att hörapparaten som mamma säger har kommit med posten, har INTE kommit med posten. Det måste vara hennes borttappade hörapparat. Jag ska kolla serienumret på den och ringa  Hörcentralen och få bekräftat om det är den.

Tro om vi ska avbeställa den nya till henne?

Nu är bara den stora frågan; VAR är pappas hörapparater???

Leta. leta, leta.

Det som inte är stulet brukar komma tillbaks, förr eller senare. Problemet är bara att pappa hör ju ingenting, så för honom är det lite brådskande.

Alltså, till mig själv: KOLLA SERIENUMRET OCH RING HÖRCENTRALEN!

hos mamma och pappa. Det första jag konstaterade när jag kom var att pappa tappat bort sina hörapparater. (jag blir gaaalen)

Sen ser jag att mamma hade en hörapparat, inte den hon tappat och inte heller pappas, utan en ny. (???)

Mamma sa att den kommit med posten häromdan.

Lite konstigt, eftersom att mamma skulle få sin hörapparat när hon kommer till hörcentralen den 20/11. Pappa däremot skulle få sina hörapparater på posten och vad jag vet har inte de kommit.

Hörapparaten borde inte passa på mamma om det är pappas.

Nu måste jag ringa Hörcentralen i morgon och försöka reda ut det här.

Ja,,vi får se i morgon.

Den mesta tiden hos dem i kväll gick åt till att söka hörapparater.

Jag tog fram saxen och klippte håret på pappa också.

Det blev faktiskt riktigt hyfsat. Jag kan nog lära mig att klippa hans få hårstrån.

Det är lite kul med gamm-gubbar; fastän att de knappt har nåt hår kvar så vill de inte ha riktigt kort, nä,,, istället försöker de göra nån sorts konstig "comb-over", som att ingen skulle se att de har lite hår då. SUCK!

Känns skönt att jag varit hos mamma och pappa nu.

Mamma ringde till mig nu för en liten stund sen.

Hon var jätteglad för att hon hittat pengar. Jag blev också lättad, eftersom att jag tyckt att det saknats pengar hos dem,,,,men vilken besvikelse.

Det var grekiska drachmer och portugisiska pengar hon hittat när hon städat skåp (igen).

Hon tyckte att vi skulle gå till banken och försöka växla in dem där.

Jag försökte förklara att de flesta europeiska länder gått över till euro nu och att jag inte tror att de pengarna är värd något. Dessutom tror jag att mamma och pappa skulle växlat in pengarna då, för flera år sen, om det skulle vara någon större summa.

Annars lät allt som att det var bra. Hoppas att läget är lika positivt när jag kommer dit efter jobbet ikväll.

Ångesten smyger sig på mig. Det började med lite dåligt samvete för att jag inte tagit mig tid med mamma och pappa, nu har det övergått till ångest.

Ikväll efter jobbet far jag dit, annars kommer det inte bli förrän på torsdag när jag har min nästa lediga dag.

Ikväll SKA jag åka dit.

Det är konstigt att jag hamnar i såna här tillstånd då jag blir som handlingsförlamad. Jag får inget vettigt gjort hemma, på jobbet eller med föräldrarna. Och ju mer dåligt samvete jag får eller ju mer stressad jag blir, desto mindre klarar jag av att göra.

Jag ska försöka att ta tag i allt,,,,jag ska nog bara ha en sorts återhämtningsperiod. Jag är snart tillbaks på banan.

Ikväll SKA jag åka till mamma och pappa.

Orken och lusten tar bara slut.

I dag hade jag ju tänkt göra så mycket,,,,men det blev ingenting gjort.

Ja, dagen är förstås inte slut, men nu blir det bara lite hop-plockning och matlagning och sånt innan jag myser ner mig i TV-soffan och bara slappar. Jag ringde mamma och pappa för att höra hur det går för dem, om de överlever utan att jag kommer till dem idag. Mamma lovade att de skulle överleva.

Jag ORKAR bara inte! Jag vill verkligen inte!

Nu kommer jag att få dåligt samvete för det, men det går förhoppningsvis bra för dem ändå.

Skäms på mig.

Barnen och jag har i alla fall lyckats fixa till en pumpa idag.