Sitter på jobbet nu, så jag ska försöka fatta mig kort.

Brorsan var i väg i onsdags till mamma och pappa. Han tog med dem ut på restaurang. Trevligt.

När jag pratade med mamma på onsdagkväll, så frågade jag vad de gjort,

hon berättade att Hans varit där och att de ätit middag tillsammans. Jag frågade var de ätit, då svarade hon att de ätit hemma. Jaha, tänkte jag, de tog hämtmat. När jag frågade vad de ätit så sa hon att det var det gamla vanliga, alltså inte hämtmat.

Jag tror att hon själv kände att det inte stämde, för efter det försökte hon avsluta samtalet ovanligt fort. Jag tror att hon försöker undvika att göra bort sig/avslöja sig när hon gör så.

Jag pratade med brorsan av ren nyfikenhet igår för att höra var de ätit. De hade varit på restaurang.

Nu är det snart helg, jag får ta mig en ordentlig titt då att allt är bra med dem.

Det blev ingen träff med brorsan.

Han skulle med ett gäng från konferensen till casinot och käka där. Visst hade vi hunnit träffats en stund, men det var tydligen väldigt halkigt på vägen upp till södra och även om jag kör själv så är jag lite åkrädd i halkan. Det var bara att överväga om det var värt det.  

Rädslan vann.

Jag for raka vägen till mamma och pappa istället efter jobbet.

Kollade till medicinen, det var bara på två dagar som hon tagit en tablett för lite. Det var riktigt bra gjort.

Mamma hade tappat hörapparaten (igen).

När jag letade efter mammas hörapparat så hittade jag två nya hörsnäckor till pappas hörappparater,,,jag fattar ingenting. Jag har ju redan hittat de som var nya och satt i dem i pappas appparater!  Men dessa var ju också nya,,,,så jag passade in dem med slang och sånt och bytte igen. Frågan är bara vilka som är de nya som kom med posten???

Hittade också mammas hörapparat, jag börjar lära mig alla underliga gömställen nu.

Annars var allt riktigt bra med dem, vi satt bra länge och pratade. Humöret på mamma är ju mycket bättre numera.

Hans,,,om du läser; jag sa fel, det är nästa vecka mamma ska till geriatriska.

Det rubriken visar, är frågan jag fick av mamma mitt på dan igår via telefon.

Eftersom att det var lördag så skulle han naturligtvis inte alls till sjukhuset, nästa tid är inte förrän den 2 december.

Hade tänkt åka till mamma och pappa idag, men planerna blev ändrad nu eftersom att brorsan just ringde och vi bestämde träff uppe på södra efter jobbet. Han är på konferens i stan. Eftersom att jag ändå måste ta egen bil då imorgon så passar jag på att ta hand om mamma och pappa då.

Måste liksom försöka dra ner eller åtminstone inte öka på bensin-kostnaderna mer än nödvändigt. Det är nog vår tyngsta utgift just nu och det är inte så mycket att göra nåt åt heller. (Förutom att verkligen tänka sig för innan man far iväg nånstans.)

Nackdelen med att bo på landet.

Jag har naturligtvis pratat med mamma också och allt var så bra med dem, hon tyckte  inte att jag behövde komma ikväll. Jag hoppas att det är det också, att det inte bara är nåt hon säger. Skulle det vara riktigt illa så hör förstås hemtjänsten av sig,,,,så allt är nog lugnt.

Medicinen fixar jag i morgon.

Trevligt att träffa brorsan igen.

Jag har ju haft mycket att göra den här veckan, bl a två utvecklingssamtal. Den andra grejen jag haft för mig är att jag fick frågan om jag ville hjälpa till vid en stor tema-fest här på byn och sånt gillar ju jag så jag sa ja,,,,och vad jag ångrar mig, för jag har verkligen inte haft tid. Men nu är det snart färdigt. Jag ska iväg och städa nu och sen kan mina småsnuttisar få komma hem.

Undrar hur de har det?

Jag tror att det är första gången tre-åringen sover borta utan oss.

Bäst att sätta fart.

Ja, den här veckan blev lite värre än förra, fullt upp alla kvällar. Har inte hunnit blogga eller att titta på TV, då är det mycket.

I dag är det den stora dagen för mamma. I dag har hon varit på magnetröntgen. Jag började redan i förrgår att förbereda eftersom att jag inte kunde följa med. Jag hade ju lovat gotjejen att jag skulle vara med henne en heldag på skolan, sist jag lovade blev lill-killen sjuk och i våras när jag lovat så hann jag helt enkelt aldrig. Att bryta löften till mina barn är något jag aldrig brukar göra, så det var ett måste att vara på skolan i dag.

Papperen som mamma skulle ha med sig, de lämnade jag in på röntgen. Skickade kallelsen så att hon skulle ha den med. Ringde både i förrgår och igår och pratade om röntgen för att verkligen inplantera den här tanken i huvudet. Jag tror att det funkade. När jag pratade med henne i morse så var hon helt medveten om att hon skulle på röntgen.

När jag ringde senare för att säga åt henne att börja göra sig i ordning för att gå till bussen, då hade hon redan gått. En och en halv timme för tidigt. Då blev jag nervös att hon skulle strula till det för att hon skulle få vänta så länge.

Ringde till Anki på jobbet, hon skickade Sara för att kolla om mamma dykt upp och det hade hon, sen ringde jag röntgen och bad dem hålla koll så att mamma inte skulle dra därifrån.

Fick ett sms av Anki två timmar senare om att mamma var på väg hem. Mamma hade tydligen frågat i växeln om de kunde ringa mig (fast jag var ju ledig), Anki gav instruktioner om att mamma skulle åka hem (tur att det var Anki som svarade).

Ringde hem till dem en halvtimme senare och då var mamma hemma och TRÖTT. Tror jag det, först varit borta i flera timmar och sedan legat i en trång maskin som bullrar och lever om i närmare en timme. Mamma ville aldrig mer göra om det.

Jag är nöjd att hon kom dit i alla fall. Tänk om hon missat tiden och sen fått stå i kö igen i åtta månader. 

Skönt att det är klart.

Nu ska jag stressa vidare.

Förresten, nu är flickan min också nöjd. Alla barnen på skolan tyckte att jag var snäll och rolig.

Jag kommer att få träningsvärk efter allt lekande.

Har varit hos mamma och pappa nu och kollat läget.

Pappa berättade att han blivit "alldeles borta" idag. Jag försökte påminna dem om att när något sånt händer så ska de ringa mig så far vi in till akuten och kollar upp. Det lär ju förstås vara små TIA-attacker, men hur många tål man egentligen? Ingen av dem kom i håg att de skulle höra av sig till mig.

Det är fan inte lätt för dem!

Förutom det var det bra, de fick sig en liten tårtbit också.

I dag fyller jag år,,,och dagen har börjat bra, bara haft mys med familjen.

Nu ska jag strax bege mig till stan och gratulera pappa på farsdag och göra annat smått och gott som de brukar behöva hjälp med.

Här ser ni hur mycket vår familj tycker om tårta,,,,och ändå var inte tonåringen hemma.

Andra bilden är tagen typ, fem minuter efter den första.

Jag glömde ju att skriva igår om att mamma äntligen börjar gå upp i vikt.

Ett tag blev hon ju bara magrare och magrare, hon glömde bort att äta.

Sen blev det ju bestämt att hemtjänsten skulle ställa fram mat till henne också, inte bara till pappa. Under vilda protester från mamma förstås, men jag tror att hon fann sig i det till slut.

Jag har faktiskt inte hört henne klaga nånting om det på sistone.

Nu inför magnetröntgen som hon ska på nästa vecka, så ville dom ha uppgifter om bl a längd och vikt, så det var bara att ställa henne på vågen. Om jag minns rätt så var hon nere på 47 kilo ett tag, men nu hade hon gått upp till 54 kilo. Det låter lite mer normalt.

Mamma själv blev alldeles förskräckt och började prata om att hon skulle sluta äta så mycket. Hoppas att det är en tanke son hon redan glömt.

Annars hoppas jag att de har det bra i dag, har inte pratat med dem. Förhoppningsvis kommer de i håg att ringa om det är något.

Jag kommer ju att åka dit något i helgen.