Ni som känner mig vet ju att jag gillar att googla. På en gång det blir några funderingar om nåt, så googlar jag.

Varför har jag inte gjort det än vad gäller pappas problem?

Nu har jag gjort det.

Allt verkar stämma med sten i gallgångarna förutom att pappa inte har ont. Det händer också att de gör sån undersökning med skiktröntgen, men det vanligaste verkar vara ultraljud.

Så nu ska jag låta bli att "måla fan på väggen" och försöka ta det lugnt. Jag får tids nog veta vad det är och hoppas att de löser det på bästa sätt fastän min tillit till sjukvården fått sig en ordentlig törn på sistone.

Spännande fortsättning i morgon.

Ringde i morse till avd 8 och hörde mig för om hur dagen såg ut för pappa. Sköterskan berättade att han skulle iväg på skiktröntgen istället för ultraljud, vilket fick mig att bli ännu mer fundersam på om de verkligen misstänker njursten eller om de tror att det är något annat.

När jag varit och hämtat upp mamma och lite grejer till pappa så for vi upp till sjukhuset till pappa.

Något röntgensvar hade inte kommit men vi fick besked om att pappa skulle flyttas till en annan kirurgavdelning och alltså bli kvar.

Pappa hade varit förvirrad hela dagen idag, han trodde att han var på sjukhuset i Härnösand. Det var samma sak han trodde sist han låg inne.

Jag bad dem att hålla koll så att han inte hade en infektion på fotstumpen på gång, eftersom det var så det var sist när han blev så där snurrig.

Annars verkade pappa ganska pigg, men tyckte att jag såg en glimt av osäkerhet/rädsla i hans ögon när vi for därifrån.

Snyft!

När vi skjutsade hem mamma följde jag med henne upp till lägenheten för att kolla att allt var ok, då sa hon medan hon tog av sig jackan;

-Undrar var Olle har tagit vägen?

Men hon var ändå ganska lugn. Jag har satt upp lappar i hela lägenheten som talar om för mamma att pappa är på sjukhuset men att han mår bra. Enda sättet eftersom att hon glömmer hela tiden.

Jag har även försökt få mamma att följa med hem till mig och vara här med oss men det vägrar hon.

Hon har ju mitt telefonnummer fastsatt vid telefonen så hon kan ju ringa mig på en gång hon blir orolig.

Nu för en liten stund sen ringde jag sjukhuset igen, men nåt röntgensvar har fortfarande inte kommit. Jag får nog sjå mig till imorgon.

Ringde mamma också, hon verkade lugn och berättade att Anja hade gjort ett jättebra åk. Bra att hon kan ha tankarna på annat.

Det gick riktigt bra för mig igår med tanke på att jag faktiskt försökte jobba samtidigt som jag tog hand om pappa.

Om det inte varit för sjukdomar på jobbet så hade jag tagit en semesterdag, jag tänkte att jag kunde vara till någon nytta i alla fall. Kändes inte som att jag behövde gå ifrån så mycket.

Tack för all stöttning, mina góa arbetskamrater.

Hur som helst efter flera timmars väntande på akuten så kom en läkare (kirurg) och klämde på pappas mage. Han hittade inget konstigt. Däremot så ville han att det skulle tas nya prover (bilirubin), han trodde nog att de skulle gått ner för han tyckte inte att pappa var så gul i ögonen. (Jag tyckte att hela pappa var gulaktig).

Efter två timmars väntan till så ringde han upp mig och berättade att värdena var mer förhöjda och att pappa måste läggas in.

Jag ifrågasatte om de nu verkligen kommer att göra något på helgen, annars ville jag att pappa skulle gå hem och att de kunde fortsätta utreda på måndag. Men läkaren lovade att det skulle bli ultraljud nu på lördagmorgon och så får vi se sen vad som kan hända.

Han tror att det kan var njurstas, alltså en sten som täpper för gallan, om jag förstått det rätt. Jag ifrågasatte varför han inte hade ont, men han menade på att det alltid finns undantag.

Jag tror att det är det vi ska hoppas på att det är, för annars misstänker jag att det kan vara något värre. Jag har väl som sagt en förmåga att kunna måla fan på väggen, men i grunden är jag faktiskt positiv.

Allt ordnar sig nog.

Pappa mådde annars riktigt bra i går, han var väldigt pigg.

Nästa gång jag skriver har jag nog svar på ultraljudet.

Har fortfarande varit rätt lugnt, det enda speciella som hänt är att distriktssköterskan ringde igår och berättade att de skulle ta lite extra prover på pappa eftersom att han blivit gul i ögonvitorna och hans urin är väldigt mörkt, det verkar vara något med levern sa sköterskan.

När jag satt mig och funderade på detta sen så blev jag lite orolig vad det kan vara. Mig veterligt använder inte pappa något som kan skada levern, han dricker just inte så mycket och han äter bara en tablett per dag och den är för blodtrycket och jag har aldrig hört att insulin kan skada levern. Tänk om det är något värre.

Är det en skada man får, att man tror det värsta, när man jobbar med patientjournaler och man upptäcker vad vanligt det är med otäcka sjukdomar?

Nu i eftermiddag ringde sköterskan igen och berättade att de fått provsvaren som inte var någé bra och att en remiss är skriven till kirurgen och att pappa får åka upp på akuten imorgonbitti.

Jag möter upp honom på akuten.

Läkaren som skrev remissen trodde att det kunde vara en gallsten för det kunde tydligen ge dessa dåliga värden. De jag hört om med gallsten, har i och för sig haft jätteont och det verkar inte pappa ha.

Vi får väl se i morgon vad det är. Hoppas att det går bra.

Har inte skrivit på nästan en vecka nu, men faktum är att det verkar ganska lugnt med mamma och pappa.

Jag var där på söndagkväll och fixade med det som måste göras en gång i veckan (blandat smått och gott). Mamma berättade att min morbror varit där och att de hade varit ute och promenerat.

I går när jag var på jobbet ringde mamma och var lite panikslagen för att det hade kommit hyresavier för tre månader framåt och hon trodde att vi missat att betala på tre månader, så hon var nära gråten då.

Jag förklarade att det var januari nu och avierna gällde för vårmånaderna så hon blev lite lugnare då.

Tänker åka in till dem nu på morgon innan jobbet,,,om jag hinner, annars får jag ta det ikväll.

Stressigt nu så jag knappt hinner med mamma och pappa. Jag är nu i perioden när två av barnen + maken fyller år, med bara några dagars mellanrum.

Det blir lite hektiskt och framför allt dyrt.

Verkar vara bra hos föräldrarna, har i och för sig bara pratat med dem på telefon, men humöret verkar vara bra i alla fall och det brukar ju vara en indikator på hur läget är.

Ska hasta iväg till jobbet nu.

Gårdagens stora problem för mamma var att hon hade tappat bort ett gammalt tidningsurklipp som handlade om värdet på något,,,,??? Ja, det kan bli lite osammanhängande när man tappar bort substantiven.

Det är inte lätt.

I dag var jag där och allt verkade riktigt bra. Jag gjorde de vanliga sysslorna som jag brukar göra varje vecka, ingenting extra som bekymrade dem idag.

I torsdags stötte jag ihop med en av mina fastrar som var och firade pappa strax efter jul. Hon tyckte att det var beklämmande att se mamma. Hon berättade b.l.a att mamma inte kom ihåg att de firat jul hos oss och ändå var det bara tre dagar efter jul som de var där. Pappa däremot kom i håg det, han är ju som sagt snurrig på ett annat sätt.

Annars inget nytt.

Är på jobbet nu och pratade nyss med mamma. Ringde för att påminna om tabletterna.

Hon lät redan mycket bättre och gladare och till och med lite redigare i huvudet.

Hennes stora bekymmer i dag var att det var så många försäljare som ringde. Jag sa åt henne att säga nej till allt.

Är nog dags att ta kontakt med nix.nu igen. Det är ju synd att det måste förnyas så ofta.