I dag har jag jobbat. Känns som en hel evighet sedan jag var på jobbet. Trevligt att komma dit, men blev lite frustrerad och stressad över hur mycket jag har att göra och även att det känns som att jag sviker,,,ja, Anki, jag vet att jag inte ska känna så,,,,men du vet själv hur det är när andra får jobba hårdare för att man är borta från jobbet. Men nu är det som det är.

Det jag skulle skriva om angående mamma tror jag att jag hoppar över att skriva om, det har liksom runnit av mig nu och då behöver jag nog inte skriva av mig om det.

Innan jag for på jobbet i morse (började kl. 10 idag) svängde jag in till mamma och pappa. Pappa mådde inget vidare, han kunde inte förklara vad det var, men det verkar inte som att han är lika pigg som i helgen.

Det kanske är jobbigt för honom att vara hemma, men han säger att det är skönt att vara hemma.

I morgon har vi (pappa)  tid på sjukhuset för att få ordentlig information av en kirurgläkare som är riktigt duktig på bukspottskörtelcancer.

Jag antar att vi kommer att få veta vad vi kan förvänta oss av framtiden och kanske vad det finns för hjälpmedel så att pappa kan få det så bra som möjligt på slutet.

Vi får höra vad han säger i morgon.

Så i morgon är jag borta från jobbet igen.

Har sagt till chefen att jag ska jobba torsdag och fredag, hoppas jag kan det också.

Ännu en moster har lämnat en kommentar här hos mig, tack för det,

Eva-Marie. Ja, det vore trevligt att få träffa er när ni kommer till Sundsvall.

Tycker inte om bärbara datorer,,,,just suttit och skrivit ett inlägg och råkat komma åt med handleden på nån touchknapp nedanför tangentbordet och TJOFF så hamnade jag på "redigera omröstningar" och hela inlägget var borta. GRRR!!!!

Därför skriver jag nu bara att pappa har kommit hem, han är trött idag och kanske imorgon att jag skriver om hur tokig mamma var i dag.

Precis fått klartecken från avdelningen och hemtjänsten; idag får pappa komma hem.

Vet inte riktigt säkert när hemtjänsten kan komma och ta hand om honom, men jag har lovat att jag tar hand om pappa till kl. 16, sen måste jag hem och förbereda mig för utvecklingssamtal på 16-åringens skola.

Känns skönt att han ska få komma hem nu. Jag räknar med att jag ska kunna jobba lite mer nu.

Dagens första kontakt med mamma började inte så bra. Hon ringde och bara skrek och skällde i telefonen över att ingen brydde sig om henne, att alla lämnade henne helt ensam.

Att jag försökte förklara läget hjälpte inte, hon bara skrek åt mig att jag inte fattade  nånting (det brukar min tonåring också säga åt mig).

Till slut sa jag bara att jag kommer snart och så la jag på telefonen.

Kändes inte som nån idé att försöka förklara nåt när jag bara fick skäll.

Rätt påfrestande.

Kändes verkligen inte som att jag hade nån lust att hjälpa mamma med nåt efter det, men jag vet ju att det behövs och att pappa vill träffa henne. Det var bara att ge sig iväg.

När jag till slut kom till mamma, låg hon och sov och hade glömt att hon varit arg. Så vi for till sjukhuset, ingen idé att prata om det, det får nog bara henne att må dåligt.

Pappa var riktigt,riktigt pigg idag.

I morgon ska jag ta itu med att ringa hemtjänsten och försöka se till att de kan ta emot pappa hemma. Jag får nog böna och be eftersom det är samma dag det handlar om, men jag vill verkligen att han ska få komma hem för bägges skull, men även för min skull. Det är tryggare när de är på samma ställe, mamma blir lugnare och hemtjänstpersonalen kommer ofta dit för att hjälpa pappa och då håller de ju koll på mamma också.

skriver lite snabbt nu eftersom jag är hos goda vänner på middag.

Jag och mamma har varit till pappa i dag, dagsformen på mamma var inte något vidare, kaffebryggaren hade gått sönder eftersom hon häller kaffe där man ska hälla i vatten, det är den andra på en månad. Dessutom var spis-plattorna på (?) tur att hon har timer på spisen.

Hon blev alldeles förtvivlad över att hon misslyckats med bryggen och det resulterade i att hon satt och grät.

Dagsformen för pappa var något bättre, förutom att han trodde att ingreppet skulle ske imorgon, han kom inte ihåg att han gjort det igår.

Allt verkar ha gått bra, tyckte redan att han hade bättre ansiktsfärg.

Ska försöka få hem honom på måndag.

Tänkte skriva igår men jag däckade i soffan redan före klockan nio och missade alltså Medium,,,då måste jag varit trött.

Igår var jag och mamma till pappa, men vi fick inte åka dit så tidigt nu när han delar sal med andra.

Pappa verkade trött och lite deppig när vi kom.

Jag tvingade upp honom ur sängen och sa att vi skulle gå till dagrummet så att vi kunde sitta och prata, de andra på rummet låg och sov. Pappa ville åka rullstol dit men jag propsade på att han måste röra på sig och till slut började han att gå. Jag tror att det gjorde honom gott, för när vi väl satt i dagrummet så var han på bättre humör.

Jag hade tagit med mammas middagsmat också så att de fick sällskap av varandra och så att jag vet att hon verkligen får i sig något.

Efter två timmar var pappa ganska nöjd och frågade om han kunde gå och lägga sig.

Idag har vi inte varit dit, men jag har varit i kontakt med avdelningen och vid lunchtid for pappa till röntgen för ingreppet och han ligger just nu på uppvaket och försöker återhämta sig efter att ha varit sövd.

Allt verkar gått bra.

Jag tror inte att vi kommer att åka dit i dag eftersom pappa lär vara så tagen och det känns som att det inte är nån större mening att åka dit för att se honom bara sova.

Jag håller kontakt med avdelningen istället.

Mamma verkar vara lugn idag. I morse när jag pratade med henne var hon på gång och skulle baka en sockerkaka. Vet inte om hon skulle kunna lyckas med det, extra krångligt blir det förstås när hon har en timer på spisen så den slår av efter 30 min.

När jag pratade med henne på eftermiddan sa hon att det inte hade blivit nåt bak, men hon sa inte om hon struntat i det eller om hon misslyckats.

Jag frågade henne om det är okey att vi inte far till pappa idag, men hon sa att det gick bra när hon fått klart för sig att det gått bra för honom i dag.

Hoppas allt kommer att funka för honom nu.

Pappa var inte lika pigg igår när vi kom för att hälsa på honom. Han sov rätt mycket och han var dessutom rätt förvirrad.

Han hade fått byta sal till en 4-sal men han trodde själv att han hade flyttat till Säter och alltså satt på psyket,,så han var lite arg (inte likt pappa) dels för att han hade en grind på sängen så han trodde att han var inlåst och även så sa han att; -Ja, det vet man ju hur det är, nu när jag hamnat på psykriatiska kliniken då kommer jag ju aldrig komma härifrån.

Annars verkar det som att de bestämt att de ska ordna det här med stenten men de ska göra det på röntgen och gå via levern.

Låter lite otäckt,,,hoppas att det inte är någon större risk för komplikationer. Remissen var skickad igår men de kunde inte säga hur lång tid innan det blir gjort. Bara att vänta.

I går när jag kom till mamma var hon ganska redig, Vi kunde sitta ner och prata lite grann om framtiden, jag förklarade att jag ville att vi skulle gå till banken och ordna så hon (d.v.s jag) kan betala räkningar via internet, så att vi inte behöver greja med sånt när pappa gått bort, att då kommer det bli så mycket annat att ordna.

Väldigt sansat så sa hon; - Ja, det är lika bra att ordna det nu, vi vet ju att klockan börjat ticka och timmen är snart slagen för honom. Det måste vi ju inse.

Vi funderade lite också på begravningsplats och det gick också bra att prata om.

Efter bankbesöket så gick vi förbi en klädaffär och jag lyckades få med henne in och köpte lite nya kläder,,,det brukar inte vara det lättaste.

Nu gäller det bara att jag får henne att använde dem, för allt nytt brukar hamna längst ner i en låda och så sätter hon på sig gammelkläderna igen. Suck!

På kvällen ringde hon och var förvirrad och undrade var pappa var.

Lite trött i dag, skriver mer i morgon istället.

Pappa är kvar på sjukhuset.