I dag har jag varit hos mamma och pappa. Mamma höll på att städa som vanligt. Jag såg att pappas alla "viktiga" papper som brukar vara i ett speciellt skåp var utrivet över hela tv-rummet, jag öppnade skåpet och där var alldeles tomt. Jag konstaterade för mamma att hon hade städat där OCH jäklar vad arg hon blev:

- Nä, jag har inte rört nåt. Det är ju alla andra som springer här som ska städa jämt. Mot min vilja.

- Dom städar inte i era skåp, de får de inte.

- Jodå, det gör de visst. Hela tiden.

Jag plockade ihop alla papper och la dem i plastpåsar för att ta hem till mig. Jag får gå igenom dem hemma i lugn och ro och så slipper mamma bli så upprörd.

Efter ett tag såg jag henne sitta med en hög brev framför sig;

- Kan du hjälpa mig att förstå de här breven.

- Det är gamla brev, minst tre år gamla.

- Men varför skickar de ut så gamla brev.

- Det är nog brev som du dragit fram nu när du städat.

- Nää, det vet jag att jag inte gjort. De kom med posten idag.

- Ok. Jag tar hand om dem jag.

- Bra, då slipper jag fundera.

Pappa låg i sängen hela tiden jag var där idag, det snurrade i hans huvud. Han var väldigt trött.

Jag hade tänkt ta ut honom i rullstolen nu när det var så fint väder men det vågade jag mig inte på.

Bad hemtjänsten ringa upp mig för att jag ville kolla om det varit lika hela helgen men det var tydligen bara idag, igår hade pappa varit uppe på benen och väldigt glad och skämtsam.

Jag frågade om han var orolig över att det snurrade i huvudet;

- Nä, jag är inte speciellt orolig. Antingen somnar jag in eller också ligger jag kvar här och,,,,snurrar.

Det är min pappa det. Ni som känner honom vet.

Avslutar med att visa hur vacker himlen var över Sundsvallsområdet igår kväll.  

   Varit i kontakt med hemtjänsten i dag angående pappa. De tycker att han är ganska mycket sämre än innan han var inlagd på sjukhuset. Han har svårt att komma upp ur sängen på morgnarna, benen vill inte bära honom och de har till och med fått hjälpa honom med frukosten, d v s matat honom. Men senare på dagen verkar han komma i form.

Jag kan inte säga att jag har märkt av denna skillnad, men jag har bara träffat honom typ vid lunchtid och då har han varit uppe på benen i alla fall.

Jag sa åt områdeschefen att de fick sätta in alla extraresurser som de behöver för pappas skull och att de måste lova mig att säga till när det inte går längre, då får vi ordna nåt annat, men eftersom det är problem att hitta ett boende som passar både mamma och pappa, där de kan få vara tillsammans, så blir det nog bara att härda ut ett tag till.

Fick ta en sväng ner till mamma och pappa idag på lunchen eftersom mamma var så upprörd för att plånboken var borta, hon trodde den var stulen, men jag lyckades hitta den och sen blev det lite lugnare tongångar.

Precis fått samtal från infektion och de ska skicka hem pappa idag.

Eftersom jag är upptagen med handledarutbildning för övningskörning (tonåringen ska börja övningsköra) så fixar kommunen och landstinget allting med taxi och eventuell bärhjälp(?) och jag behöver faktiskt inte bry mitt lilla huvud idag.

Mamma är överlycklig.

Skönt att få pappa på rätt ställe igen.

Nu ska jag försöka berätta lite om vad som händer nu,,,,det är ingen idé att försöka återberätta allt som hänt sen sist, inte utan att ta semester en vecka. Jag börjar helt enkelt om. Här och nu

För tillfället är pappa inlagd på sjukhuset på infektionskliniken (sedan måndagkväll). Han är pigg nu och får troligen gå hem idag om bara hemtjänsten tillåter det.

Mamma har haft det lite jobbigt den här veckan utan pappa, värst blev det på onsdagen då hon blev riktigt förvirrad och började dels att leta utomhus efter pappa men hon letade också efter "barnen" som hon tydligen var ansvariga för(?).

När hon nu var ute och letade efter dem så blev hon lite panikslagen när hon inte hittade dem och då blir det inte nåt som stämmer. Mammas väninnas make hade hittat mamma en bit hemifrån och då var hon nästan i upplösningstillstånd för att barnen var borta, han försökte få med henne hem men det var stört omöjligt.

Han fick gå och hämta sin fru. Jag var i telefonkontakt med dem under den här tiden, men jag kände mig totalt maktlös där jag var fast på jobbet och utan bil. Fanns inte mycket jag kunde göra.

I-A (väninnan) tog hand om mamma resten av den dagen, men på torsdagen började jag ringa till olika kommun-människor för att försöka ordna ett korttidsboende åt mamma medan pappa är på sjukhuset. Trodde aldrig att det med så kort varsel skulle lyckas men fick tag på "rätt" person som verkligen hjälpte till och faktiskt ordnade så att mamma skulle få komma redan på fredagen. Kors i taket!

Nu började nästa bekymmer; hur få mamma att åka dit???

Min första tanke var att försöka lura med henne på något vis eftersom jag vet att hon skulle vägra,,,men det kan aldrig vara värt det att ljuga om nåt sånt, Jag vill vara ärlig och hon får hellre bli arg på mig.

Jag for tidigt på fredagmorgon och försökte att övertala mamma till detta, jag tog det från säkerhetsaspekten och att det skulle kännas bättre för mig. Efter några timmars funderande hit och dit så gick hon faktiskt med på det,,,,tills hon såg att jag började packa ner ombyte och hon insåg att hon skulle övernatta där också (vilket jag redan berättat), då blev det tvärstopp.

Eftersom jag inte vill ta till våld för att få saker gjord så var det bara att låta det vara.

Lite skamligt att ringa och förklara för de människor som faktiskt ansträngt sig för att få denna plats till mamma, men nu blev det bestämt att jag och mamma ska åka dit och kolla nån gång hur det ser ut där så att jag åtminstone kan säga åt mamma att hon varit där förut om det blir aktuellt igen.

Mamma klarade helgen riktigt bra. Jag hade telefonkontakt med henne från jobbet ungefär varannan timme och hon höll sig lugn.

Besöksförbud på Sundsvalls sjukhus p.g.a svininfluensan. Har alltså inte fått träffa pappa sedan i måndags, men på fredagen ringde jag till enhetschefen på infektionskliniken och fick dispens för att hälsa på pappa i helgen.

Blev mycket förklarande när jag kom dit på lördagen eftersom att han inte förstod varför han var inlagd. Men när jag förklarat så var han nöjd med det, pappa är väl nästan alltid nöjd, inte "klaga"-typen precis. Han var i alla fall riktigt pigg och glad, förutom hemlängtan.

Nu när jag på nytt ska börja blogga så tror jag att jag ska börja skriva lite mer om mig och mitt också, inte bara om mamma och pappa. Jag kommer i och med detta att införa gästlösenord, så när det är dags så följer ni bara instruktionerna och ni som inte är några främlingar kommer jag naturligtvis att godkänna. Då känns det som att jag kan börja sätta in lite fler bilder också, bilder där man ser vem som är på bilderna, nåt jag inte velat göra när vem som helst kan se dem.

Tydligen kan man göra så att vissa inlägg blir synliga för alla och det skulle ju kunna vara bra i och med att jag då kan få respons från andra människor i landet med ungefär samma problem med sina anhöriga som jag har.

Jag återkommer om detta.

att jag skulle skriva lite mer detaljerat om gårdagen för de som känner mig och min familj och som har intresset av att följa våra små tokigheter. MEN,,,det var ju dumt att tänka så eftersom jag är på jobbet nu, har mycket att göra och jag är inte världens snabbaste på att skriva. SÅ,,,,jag ska försöka skriva i morgonkväll eller på måndag istället eftersom jag bara ska mysa med familjen när jag kommer hem från jobbet ikväll. Så det så!

Nu var det verkligen länge sen jag skrev, men jag fick verkligen en svacka och när jag väl tagit mig upp därifrån så hade jag ingen lust att skriva.

Märkte nu att blogga gratis är helt omgjord så idag har jag försökt bekanta mig med det nya utseendet. Jag kanske kommer att komma igång endera dagen här,,,,för nog finns det att skriva om.

Just nu är jag nere i en svacka och har ingen större ork att skriva.

Allt är sig ungefär likt med mamma och pappa.

Jag kommer nog igen om någon dag och skriver lite mer, just nu får detta duga.