I går när pappa varit på kirurgdagvården hela dagen så var han rätt groggy när han kom hem.

Det var nästan omöjligt för mig att få honom till bilen och ändå blev det inte långt att gå, men till slut så kom vi hem.

Jag hade ju svårt att lämna honom eftersom han var så vinglig.

Jag ringde hemtjänsten som fick hjälpa honom med en kateter så att han inte skulle behöva kliva upp. De kom på en gång och de skulle komma tillbaks igen bara någon timme efteråt.

Nattpatrullen som kommer in vid 23.00 märkte nog att det inte var någé vidare, för de beslutade att titta till pappa en extra gång mitt i natten, som de inte brukar, och tur var väl det. När de kom, satt pappa på golvet. Han hade inte kommit på att han skulle larma dem och jag vet inte hur det var med mamma om hon låg och sov, men man kan ju ändå inte räkna med att hon ska ta rätt beslut eller komma på att man ska trycka på trygghetslarmet. Synd att det inte funkar, att de inte trycker på knappen.

I morgon är jag ledig så då tar jag mig en tur dit och pysslar om dem lite.

I dag orkar jag inte skriva så mycket, för er som följer bloggen för att hålla er uppdaterad hur det är med mina föräldrar så skriver jag några rader.

Att sätta in stenten misslyckades. Tumören satt i vägen.

Vad det egentligen innebär vet jag inte om jag kan svara riktigt på.

Gulsoten är kvar och även den plågsamma klådan. Tydligen ska det inte vara farligt att gallvätskan inte går igenom, men pappa mår väl inte så bra av det.

Han kommer att bli kallad till kirurgen inom några veckor då de ska ta beslut om det ska bli en operation (en riktig operation) för att sätta in en stent. Vet inte riktigt om det är pappas kondition det beror på.

Vet inte om det här förkortar hans tid eller om det bara gör den jobbigare för honom.???

Mycket frågor nu, men naturligtvis inte när jag pratade med läkaren. Är inte det typiskt?

Det här är svårare än jag trodde det skulle vara. Jag grät när jag lämnade pappa på dagvården; det var jobbigt att se honom så ynklig i sin operationsskjorta och ändå hade han bekymmer över hur mamma hade det och påminde mig om att jag måste ringa henne.

Lilla, lilla pappa.

Och bara tanken på att det här kanske gör att han inte har så lång tid kvar (detta är ju förstås bara mina farhågor) gör att tårarna rinner hela tiden.

Men det är ju ändå värst för pappa. Han var också väldigt gråtmild i dag.

Oj, det blev ju ganska mycket skrivet ändå,,,men nu ska jag försöka ta mig för nåt annat. Jag är lite handlingsförlamad nuförtiden.

I morgon är det dags för pappa på dagkirurgen för att sätta in en stent.

Jag hoppas att det inte blir alltför obehagligt för honom. De går in genom svalget, men han får både lugnande och smärtstillande innan. Usch!

Mamma har varit lite snurrigare nu i några dagar, men hon verkar ändå ha humöret uppe.

Pappa har tydligen gått och ramlat en av nätterna som varit, men han har inte slagit sig och de behövde heller inte trycka på larmknappen.

Distriktssköterskan ringde i dag för att vi skulle stämma av inför morgondagen eftersom jag hämtar upp pappa, men nattpatrullen måste gå in till honom tidigt och hjälpa honom med sånt som jag inte kan göra.

Hon berättade att hon tyckte pappa varit väldigt pigg idag, nästan som förut.

Nu är det dags att hoppa i säng. Får INTE försova mig i morgon!!!

Nu i helgen hade mamma ringt till en av pappas systrar, fick jag just veta. Hon hade också tyckt att mamma lät väldigt klar i huvudet. 

Mamma hade berättat att pappa var väldigt sjuk och ville att hon skulle hälsa vidare till de andra systrarna. Nu hade jag i och för sig sagt till mamma att jag redan berättat för pappas systrar, men lite grann är det ju inte konstigt att hon glömmer.

Bara att hon lyckats leta upp telefonnumret i katalogen är en prestation.  Deras telefonbok har hon kastat bort, för hon tyckte inte att den behövdes längre. (hmmm)

Jag har just pratat med mamma och allt lät bra, jag hoppas att det verkligen stämmer. Jag har lite dåligt samvete för att jag haft en ledig dag och inte har varit till mamma och pappa.

Men nu är det som det är.

Pratade med mamma i telefonen för en halvtimme sen.

Hon sa att pappa var väldigt trött i dag och hade gått och lagt sig igen.

Jag blir orolig att allt kommer gå fortare än vad jag har fått uppfattningen att det skulle göra. Jag vill ju att pappa ska hinna med vissa saker, bl a farmors 96-års kalas om tre veckor.

Usch, det är svårt att tänka framåt.

Nu ikväll efter jobbet for jag ner till mamma och pappa, lämnade igen kläder jag tvättat och delade medicinen och bara kollade läget.

Pappa mådde inte så bra, sa han. Han hade inte ont, men men mådde "tjyvens".

Jag hoppas att det kommer att bli bättre efter torsdagen när dom satt in stenten. Det var så läkaren sa; -När gallvätskan leds vidare kan du få en period när du mår riktigt bra.

Hoppas att han får en lång sån period.

Den senaste veckan har mamma torkat golvet varje dag när jag pratat med henne och även i dag när jag kom dit så höll hon på att torka golvet i tv-rummet. Samma rum hela veckan. Verkar som att hon får det som en fix idé, ungefär som när hon höll på att städa garderober i två veckor.

På förmiddagen när jag pratade med mamma i telefonen så lät hon fortfarande så där otroligt klar i huvudet, men nu i kväll så var det inte alls nån ordning. I och för sig så kan det ju bli värre på kvällen när hon blir trött.

Min morbror hade varit där i dag och tagit en promenad med dem. Det var uppskattat.

I morgon när jag har min lediga dag så kommer jag nog bara att vara hemma då lillen är lite förkyld. Känns inte som att jag vill riskera att pappa blir sämre. Kan ju vara bra att försöka få lite ordning på sitt eget också, jag har ju haft lite koncentrationssvårigheter hela den här veckan (inte så lite heller).

Är på jobbet och försöker komma i kapp mig idag, går väl så där,,

Har pratat med mamma på telefon idag. Hon lät väldigt klar.

Stakade inte på orden eller glömde vad hon skulle säga eller så.

Hon frågade hur det var med pappas syskon, har de fått veta om cancern?

Jag berättade att jag ringt dem.

Hon var nöjd med det svaret.

Jag är förvånad,,,så här redig har hon inte låtit på över ett år.

Hoppas att det hjälpt pappa idag att mamma verkar ha en bra dag.

Ska bara skriva lite snabbt nu för snart ska jag börja laga god fredagsmat, fajitas,mmmm.

Måste bara skriva ner det som mamma ringde om i går, för trots att det är så himla tragiskt så kan jag inte låta bli att tycka att det är dråpligt. Mamma ringde då vid två-tiden;

- Hej, det är jag. Hörrudu, vet du hur jag kan få tag i Olle?

- Jaa, sa jag, kolla om han inte sitter i tv-rummet.

- Tror du?

- Ja, titta nu medan jag är kvar i telefon. Hon behöver från telefonen bara flytta sig en meter för att se hela tv-rummet.

-Ja, där är han ju. Då så.

Vi pratade lite till men det var här jag förstod att hon var alldeles på tok för snurrig och jag skulle åka ner för att kolla till henne och försöka lugna henne.

På kvällen fick jag ett annat annorlunda samtal;

- Hej. Kan du tala om för mig hur jag ska bädda åt pappa?

- Bädda som vanligt.

- Men jag vet inte hur man gör när man bäddar den där sängen.

- Vilken säng pratar du om?

- Gästsängen. Var ska han annars sova?

- Låt honom sova bredvid dig som vanligt.

- Jaha, går det bra det?

- Jadå.

- Ja, då så.

Jag har varit hos dem nästan hela dagen i dag och det verkar som att det kanske har fastnat idag (efter att jag berättat det en gång till).

Min morbror har också varit hos dem i dag och mamma berättade för honom att hon skulle mista Olle.

Nä, om jag kommer på nåt mer så skriver jag sen, nu ska jag laga mat.