Äntligen, äntligen, äntligen kom vi iväg till farmor.

Det kändes som att det gått troll i det här, att det skulle bli nåt tok varje gång vi försökte få det att funka med att både jag och min faster skulle kunna och att pappa skulle må hyfsat och vara i form.

Men i dag kom vi äntligen iväg.

Pappa var riktigt pigg idag också vilket är så skönt att se så ni anar inte, jag önskar att jag kunde stoppa tiden just här. När jag ser honom må så gott som nu, så förstår man inte hur illa det egentligen är.

Pappa var som vanligt inte så pratsam men han uppskattade att få träffa farmor i alla fall, det märktes speciellt när vi kom hem och han började prata om farmor och blev då väldigt rörd.

Farmor är ju så otroligt pigg för att vara så gammal, hon sa själv att hon tyckte att det var fantastisk att vakna varje dag och inte ha ont någonstans och det låter väl härligt när man är 96 år. Lite snurrig och blandar ihop saker och minns lite fel men det är väl inte så konstigt. Hon är härlig, "party-pinglan".

Mamma förvånade idag med att vilja följa med också, det hade jag inte väntat mig när jag tycker att hon har blivit mer och mer folkskygg. Det var nog bra för henne också att komma ut lite.

Kändes lite sorgligt bara när man hör henne sitta och berätta för min faster att de funderat på att åka upp till stugan i fjällen snart och man funderar ju då om det är sånt hon säger bara för att prata eller om hon är så totalt omedveten om sin situation. Troligen är det väl lite av båda.

Det var trevligare att träffa mamma idag i alla fall, jag fick inte skäll.

Nu verkar hemtjänsttjejerna påmint mamma om tabletter på morgonen, men tabletterna sen de tre sista kvällarna var kvar. Men en liten bättring i alla fall.

Tack snälla faster som fixade så bra och så gott åt oss idag.

Jag pratade med min äldste brorsa alldeles nyss och han tänker inte komma upp något nu under påsklovet, vilket tydligen är den kommande veckan för de som bor söderut, han hade nog fullt upp med att orka med sig själv som det lät.

Inte varit hos mamma och pappa på två dagar nu.

I går ringde jag mamma och hon berättade att hennes bror varit där och hälsat på. Strax efter ringde han upp mig och jag fick det bekräftat.

Han höll med mig om att pappa var mycket piggare och var närvarande på ett sätt han inte varit på länge. Det känns bra och allra helst inför helgen när vi nu äntligen ska komma oss för att åka till farmor ("ta i  trä").

Glömde att skriva igår,,,fastän att mamma minns så lite så kan man ju fundera över hur hjärnan väljer vad som ska sparas. Igår när jag var där undrade hon om om jag sett programmet på tv:n kvällen innan. Hon kunde inte namnet på den det handlade om, men hon kunde förklara att det var programmet med Tomas Bodström och hans släktforskning och mamma kunde berätta detaljer så jag blev alldeles häpen.

Samtidigt kan hon inte säga vem jag är eller vad vi pratade om för en minut sedan.

Hur kommer det sig?

Körde igång redan kl sju hos mamma och pappa eftersom jag och maken samåker.

Kl åtta var arbetsterapeuten och teknikern på plats och sen var det full rulle i lägenheten när hemtjänsttjejerna dök upp strax efteråt.

Vid frukosten hörde jag hur mamma och pappa satt och pratade, jag var i rummet bredvid, pappa sa; - Vad trevligt att man får ha sin dotter här idag.

- Så säger man väl inte, det heter ju sonhustru.

- Vad menar du?

- Ssch, här kommer hon.

Jag frågade mamma om hon kunde säga vem jag är.

- Nä, det kan jag faktiskt inte.

- Jag är din dotter, du är min mamma.

Hon tittade konstigt på mig och sa;- Vad är det du säger?

Förmiddagen gick så otroligt fort och helt plötsligt var det dags att åka till sjukhuset.

Den här gången hade jag bestämt att vi skulle starta i tid så att vi inte skulle behöva stressa och ändå efter toalettbestyr och så, så blev det ändå sista minuten. Jag begriper inte hur pappa bär sig åt för att det ska bli så. Allt och jag menar ALLT tar dubbelt så lång tid som man räknat med, har alltid varit så, beror inte bara på sjukdomen.

När vi väl kom till kirurgen fick vi sitta och vänta i 40 minuter. Jag blev otroligt irriterad över detta. Vad är felet, knökar de in patienterna på läkarnas mottagning så att det blir mer regel än undantag att läkarna blir så försenad eller ligger det hos läkarna?  När vi kom till mottagningen såg jag läkaren komma och gå i korridoren utanför mottagningen alltså var han inte hos föregående patient i tid heller och det var väl det som gjorde mig irriterad. Som att andra inte har tider att passa.

Grejen var att jag skulle jobba på en gång jag skjutsat tillbaks pappa och de andra på jobbet får ju hoppa in för mig, de blir lidande av sånt här.

Slut på gnällandet!

Pappas prover var bra, blodvärdet hade inte gått upp så mycket men även läkaren såg att han var mycket piggare.

Bestämde att pappa kallas igen om två månader och vi skulle höra av oss på en gång om något blev sämre. Det är ju inte så mycket att göra.

Stressade hem igen och dags för insulin och lunch för pappa. Ställde fram lunch till mamma också och fick världens utskällning för att hon var tvungen att äta dessa matlådor varje dag. Jag försökte för hundrade gången förklara att det inte är så mycket att göra eftersom jag inte har tid att laga mat till dem och att hon inte kan laga mat. Ååhh,,,,det skulle jag aldrig sagt. Nu tyckte hon att hon blev helt överkörd,,Varför skulle inte hon kunna laga mat? Dessutom skulle inte jag lägga mig i; - Du har ju inget med oss att göra egentligen!

- Men snälla mamma, jag är ju er dotter jag vill ju att ni ska få mat i er.

- Jaha ja.

Sen började hon gråta och sa att ingen tyckte om henne. Försökte förklara igen om hennes sjukdom och vad den gör för henne och hur viktigt det är med tabletterna för att hon ska kunna må hyfsat,,,,men är det någon mening att jag förklarar något?

Stressade iväg på jobbet strax efter och grät i bilen för att det är så hemskt att lämna dem under såna omständigheter. Jag skulle vilja vara kvar och få henne att må bättre, men det är ofta svårt att lyckas med det när hon väl sätter igång. Jag hade inte tid att försöka i dag.

Som sagt, viktigt med tabletterna. Hon hade inte tagit tabletterna på tisdagen, varken på morgonen eller kvällen. Funkar alltså inte med att hemtjänsten ska påminna.

Det var mysigt att vara med pappa i alla fall idag. Han var pigg och glad (även om han är långsam).