Äntligen, äntligen, äntligen kom vi iväg till farmor.

Det kändes som att det gått troll i det här, att det skulle bli nåt tok varje gång vi försökte få det att funka med att både jag och min faster skulle kunna och att pappa skulle må hyfsat och vara i form.

Men i dag kom vi äntligen iväg.

Pappa var riktigt pigg idag också vilket är så skönt att se så ni anar inte, jag önskar att jag kunde stoppa tiden just här. När jag ser honom må så gott som nu, så förstår man inte hur illa det egentligen är.

Pappa var som vanligt inte så pratsam men han uppskattade att få träffa farmor i alla fall, det märktes speciellt när vi kom hem och han började prata om farmor och blev då väldigt rörd.

Farmor är ju så otroligt pigg för att vara så gammal, hon sa själv att hon tyckte att det var fantastisk att vakna varje dag och inte ha ont någonstans och det låter väl härligt när man är 96 år. Lite snurrig och blandar ihop saker och minns lite fel men det är väl inte så konstigt. Hon är härlig, "party-pinglan".

Mamma förvånade idag med att vilja följa med också, det hade jag inte väntat mig när jag tycker att hon har blivit mer och mer folkskygg. Det var nog bra för henne också att komma ut lite.

Kändes lite sorgligt bara när man hör henne sitta och berätta för min faster att de funderat på att åka upp till stugan i fjällen snart och man funderar ju då om det är sånt hon säger bara för att prata eller om hon är så totalt omedveten om sin situation. Troligen är det väl lite av båda.

Det var trevligare att träffa mamma idag i alla fall, jag fick inte skäll.

Nu verkar hemtjänsttjejerna påmint mamma om tabletter på morgonen, men tabletterna sen de tre sista kvällarna var kvar. Men en liten bättring i alla fall.

Tack snälla faster som fixade så bra och så gott åt oss idag.

Jag pratade med min äldste brorsa alldeles nyss och han tänker inte komma upp något nu under påsklovet, vilket tydligen är den kommande veckan för de som bor söderut, han hade nog fullt upp med att orka med sig själv som det lät.