Nu ikväll har jag varit hos mamma och pappa några timmar.

Mamma var arg redan när jag kom, hon skällde och stog i över hur jobbigt hon har det med att pappa ramlar och att hon behöver hjälpa honom med att sköta hygienen (snygg omskrivning) m. m. Att hon orkar faktiskt inte mer. Hon bråkade också om att pappa inte gör vad hon säger åt honom, t.e.x att han inte reser sig när hon säger åt honom eller tar ett steg framåt när hon ska hjälpa honom på med byxorna o.s.v

Pappa satt precis bredvid och fick höra alltihop. Stackarn!

Jag tog mamma åt sidan och sa åt henne att hon får gnälla om hur jobbigt det är HUR mycket som helst till mig, men ALDRIG för pappa!

Hur kul är det för honom som faktiskt behöver all hjälp, han kan inte rå för att han inte kan kontrollera sin kropp längre, men det ska han inte behöva få skäll för.

Jag försökte förklara för henne att det är inte det att han inte vill göra som hon säger, han kan inte. Vet egentligen inte om det är lönt att förklara, hon lär ju glömma det snart. Men klart är att om hon inte slutar vara arg på honom så måste det bli någon annan lösning,,,han borde inte få avsluta sitt liv med att få skäll.

När allt hade lugnat ner sig och vi satt och fikade så försökte jag få pappa att förklara hur han mådde och det var väl inte något vidare, han känner sig väldigt svag i benen, sa han. Plötsligt vände han sig mot mamma och sa;

- Och du, du tror väl att det inte är något fel på mig? Du tror väl att allt är som vanligt?

Han lät riktigt arg när han sa det, men det är klart, han måste ju få nog nån gång, men det är inte ofta jag hört min pappa höja rösten mot mamma.

Jag tror att hon blev lite paff.

Innan jag gick kom hemtjänsten, de berättade att pappa hade ramlat två gånger i helgen. Inte bra. Tydligen hade de (mamma och pappa) i alla fall använt larmknappen en av gångerna. Det känns ju lite tryggare att de begriper vad man ska ha den till.

Hemtjänsten kommer ganska många gånger numer i alla fall; Fyra gånger för insulinet, en timme efter måltiden för att kolla att pappa har kunnat förflytta sig från matbordet till tv-rummet eller sängen eller vart han nu ska , plus att de tittar till honom tre gånger på natten. Inte undra på att mamma blir less på folket som springer där, men det är enda lösningen när de nu valt att stanna hemma.

I morgon jobbar jag.