Än en gång blev jag tvungen att ta tag i saker gällande mamma och pappa under arbetstid. Känns inte bra mot jobbet, arbetskamraterna och att jag blir så splittrad, får svårt att koncentrera mig på jobbet.

Pappa skulle få hem en säng från hjälpmedelscentralen idag, de skulle komma dit med sängen mellan 15-16, så då skulle jag vara på plats och röja vägen för dem.

Jag hade förberett med att maken och hans jobbarkompis skulle ta ut den gamla sängen först. De for dit efter lunch.

Jag hade ringt mamma två gånger innan för att förklara vad som var på gång samt att jag ringde samtidigt som maken dök upp,,,,ändå förstod inte mamma vem det var som kom eller vad de gjorde där. Hon blev väldigt upprörd, men hon sa inget till maken, bara såg väldigt arg ut, han hade försökt få henne att förstå, men det hade inte gått. Som tur var så kom distriktssköterskan precis i samma veva, så hon hade fått försöka lugna ner mamma.

Hon hade fått stanna kvar bra länge innan det över huvudtaget gick att prata med mamma. Den distriktssköterskan är guld värd. Känns verkligen som att hon engagerar sig i mamma och pappa.

Strax före klockan tre fick jag smita ifrån jobbet för att ta emot den nya sängen. Det gick bra.

Mamma nämnde inget om det som hänt under dagen för mig, antar att hon glömt det och jag sa inget, bara risk att det gör henne upprörd.

När jag var där på eftermiddagen så var pappa faktiskt uppe och riktigt pigg. Det var skönt att se, eftersom han sovit mest när jag varit där på sistone. Gulfärgen på huden är värre än nånsin, börjar se riktigt otäckt ut.

Hoppas jag kan få lite fart på kirurgläkarna nästa vecka.