Satt i en halvtimme och skrev ett inlägg (ja,jag skriver inte så snabbt) och fick för mig att jag skulle länka till ett tidigare inlägg,,,,började söka på sidan för att se hur man gör och då försvann allt jag skrivit. Deprimerande!

Tappade därför lusten att göra om allt, så jag förkortar inlägget ordentligt här och tar bara det mest väsentliga.

I dag har jag varit på kirurgen och pratat med den överläkare som tydligen är den som är bäst på pancreascancer, jag hade en del frågor. Jag har ju varit orolig för pappa och att han är så OTROLIGT trött jämt.

Läkaren förklarade att det inte var riktigt att bara säga att det inte går att sätta in en stent, då är det bara att försöka igen alternativt att gå in via levern, tydligen något de gör på röntgen.

Detta borde ske rätt snabbt med tanke på att pappa har symptom som är plågsamma.

Om detta bara blir gjort, borde han kunna leva rätt gott några månader till i alla fall, eftersom att cancern inte spridit sig än.

I och för sig så är tydligen all cancer helt olika för alla och det går aldrig att förutsäga hur fort det går.

Känns inte som att mina bröder behöver komma inom några dygn, vilket jag nästan trodde i går eftersom att pappa bara blir tröttare och tröttare. Nu känns det lite hoppfullare. Jag förklarar för brorsorna vad läkaren sa och sen får de själva ta beslut.

Jag har haft jobbigt några dagar; jobbigt med sorgen över pappas öde, oron över mamma och jobbigt att det ligger en massa saker över mig som jag ska fixa åt mamma och pappa. Nu har jag tagit tag i allt (tror jag) praktiskt, så nu känns det som att oket på axlarna lyfts av.

Nu är jag tillbaks på banan! Nä, jag vet att jag får svackor emellanåt, men jag tillåter mig att ha dem och det kommer nog att göra att jag orkar fortsätta. (Jag vet att du är orolig, Anki, tacksam för ditt stöd.)