I går när pappa varit på kirurgdagvården hela dagen så var han rätt groggy när han kom hem.

Det var nästan omöjligt för mig att få honom till bilen och ändå blev det inte långt att gå, men till slut så kom vi hem.

Jag hade ju svårt att lämna honom eftersom han var så vinglig.

Jag ringde hemtjänsten som fick hjälpa honom med en kateter så att han inte skulle behöva kliva upp. De kom på en gång och de skulle komma tillbaks igen bara någon timme efteråt.

Nattpatrullen som kommer in vid 23.00 märkte nog att det inte var någé vidare, för de beslutade att titta till pappa en extra gång mitt i natten, som de inte brukar, och tur var väl det. När de kom, satt pappa på golvet. Han hade inte kommit på att han skulle larma dem och jag vet inte hur det var med mamma om hon låg och sov, men man kan ju ändå inte räkna med att hon ska ta rätt beslut eller komma på att man ska trycka på trygghetslarmet. Synd att det inte funkar, att de inte trycker på knappen.

I morgon är jag ledig så då tar jag mig en tur dit och pysslar om dem lite.