I dag orkar jag inte skriva så mycket, för er som följer bloggen för att hålla er uppdaterad hur det är med mina föräldrar så skriver jag några rader.

Att sätta in stenten misslyckades. Tumören satt i vägen.

Vad det egentligen innebär vet jag inte om jag kan svara riktigt på.

Gulsoten är kvar och även den plågsamma klådan. Tydligen ska det inte vara farligt att gallvätskan inte går igenom, men pappa mår väl inte så bra av det.

Han kommer att bli kallad till kirurgen inom några veckor då de ska ta beslut om det ska bli en operation (en riktig operation) för att sätta in en stent. Vet inte riktigt om det är pappas kondition det beror på.

Vet inte om det här förkortar hans tid eller om det bara gör den jobbigare för honom.???

Mycket frågor nu, men naturligtvis inte när jag pratade med läkaren. Är inte det typiskt?

Det här är svårare än jag trodde det skulle vara. Jag grät när jag lämnade pappa på dagvården; det var jobbigt att se honom så ynklig i sin operationsskjorta och ändå hade han bekymmer över hur mamma hade det och påminde mig om att jag måste ringa henne.

Lilla, lilla pappa.

Och bara tanken på att det här kanske gör att han inte har så lång tid kvar (detta är ju förstås bara mina farhågor) gör att tårarna rinner hela tiden.

Men det är ju ändå värst för pappa. Han var också väldigt gråtmild i dag.

Oj, det blev ju ganska mycket skrivet ändå,,,men nu ska jag försöka ta mig för nåt annat. Jag är lite handlingsförlamad nuförtiden.