Gårdagens stora problem för mamma var att hon hade tappat bort ett gammalt tidningsurklipp som handlade om värdet på något,,,,??? Ja, det kan bli lite osammanhängande när man tappar bort substantiven.

Det är inte lätt.

I dag var jag där och allt verkade riktigt bra. Jag gjorde de vanliga sysslorna som jag brukar göra varje vecka, ingenting extra som bekymrade dem idag.

I torsdags stötte jag ihop med en av mina fastrar som var och firade pappa strax efter jul. Hon tyckte att det var beklämmande att se mamma. Hon berättade b.l.a att mamma inte kom ihåg att de firat jul hos oss och ändå var det bara tre dagar efter jul som de var där. Pappa däremot kom i håg det, han är ju som sagt snurrig på ett annat sätt.

Annars inget nytt.

Är på jobbet nu och pratade nyss med mamma. Ringde för att påminna om tabletterna.

Hon lät redan mycket bättre och gladare och till och med lite redigare i huvudet.

Hennes stora bekymmer i dag var att det var så många försäljare som ringde. Jag sa åt henne att säga nej till allt.

Är nog dags att ta kontakt med nix.nu igen. Det är ju synd att det måste förnyas så ofta.

Det visade sig att det finns en förklaring till mammas deppighet och att hon är mer förvirrad.

Jag och brorsan missförstod varandra och klantade till det med mammas medicin och hon har inte tagit någon tablett mot depressionen på en vecka.

Det märktes tydligt idag när jag var där. Mamma såg ut som ett vrak och hon bara grät och däremellan så svor hon långa haranger som det osade om. Det var inte ord jag är van att höra i det hemmet.

När hon blir deprimerad så blir hennes demens tio gånger värre.

Argast var hon över att det kommit en leverans med hygienprodukter till pappa och de tog nu upp nästan all golvplats i klädskrubben, så nu kunde inte mamma komma åt några kläder.

Det var bara att kavla upp ärmarna och försöka röja och göra plats där inne. När det var gjort fick jag mig en utskällning för att jag inte visste vad delaktighet var som inte hade låtit henne vara med och göra det, men hon kunde inte göra så mycket eftersom att hon bara satt apatiskt på sängen och grät. Suck!

Jag förklarade hur jag misstänkte att det låg till med medicinen (fick det bekräftat av brorsan senare) och fick henne att förstå att det kommer att bli bättre om några dagar när medicinen börjar verka igen.

Pappa hade nog haft jobbigt med mamma hela dagen, hon hade enligt honom bara gått runt, runt i lägenheten idag och funderat vad hon skulle göra, så han fick hitta på olika saker åt henne att göra hela dan, annars satt hon bara och grät.

När jag gick därifrån var mamma i alla fall lite gladare.

Hoppas att tabletterna börjar verka FORT!

Nu i helgen har jag bara hunnit med att vara in till mamma och pappa en snabbis och lämnat mat.

Mamma verkade lite extra förvirrad och nu i kväll när jag pratade med henne så grät hon bara men kunde inte förklara varför hon var ledsen. Hon mumlade nånting om tvättstugan,,,,hoppas att hon inte varit i bråk med nån granne om tvättstugetider, men det lär jag ju inte få veta. Jag får åka in till dem imorgon bitti och kolla läget ordentligt.

Trevligt med brorsan på besök i går.

I kväll ska jag försöka få till nån mat till mamma och pappa som de får äta i helgen, om jag minns rätt så är matlådorna avbeställda t.o.m söndag. Kan vara att de börjar komma till söndag men jag tror inte det. Brorsan och jag får fixa till "egna" matlådor till dem.

Annars har dagen tillbringats på jobbet och där kommer jag vara hela helgen också, suck,,,,jag har ju fått mersmak av att få vara hemma med familjen nu.

Vad skönt jag har det nu,,,,att bara lämna över allt till brorsan.

Jag for till dem igår en sväng ändå, mest för att brorsan skulle få ett "normalt" samtal med någon. Dom hade det bra, brorsan kockade som vanligt. Jag bjöd hem honom till oss på middag idag, men jag fick tjata lite grann eftersom att han har känslan av att mamma och pappa behöver hjälp hela tiden. De är ju ensam alltid annars så han måste kunna lämna dem några timmar, bara han säger åt hemtjänsten att de får värma upp och ställa fram mat åt dem.

På lördag far brorsan hem till sig och då får jag sluta känna mig ansvarslös.