Nu har jag pratat med de nära och kära som eventuellt kan läsa min blogg, nu kan jag skriva här.

I morse ringde kirurgläkaren till mig och berättade vad skiktröntgen visade. Den visar att det är en förträngning i gallgången och den beror på en tumör. Det är ingenting de kan operera bort och vad jag förstår så kan de inte ge någon annan behandling heller.

Pappa kommer att bli utskriven i morgon och kallas några dagar senare för fler undersökningar.

Troligen ska de se om det finns fler tumörer eller kanske de ska se om de kan operera så att gallan kan passera en annan väg, det sista är min egen gissning efter att jag googlat.

Egentligen har jag inte en aning.

Jag har inte en aning om hur lång tid vi får ha kvar pappa, jag tror att de andra undersökningarna kan ge svar på det.

Pappa vet inget ännu, han kommer troligen att få veta det i morgon i samband med att han blir utskriven. Jag har begärt att jag ska vara med när han får beskedet.

Mamma får veta det senare när vi kommer hem.

Det var svårt att vara hos pappa idag på sjukhuset och veta det jag vet, men inte visa för dem vad jag vet. Vi (jag och mamma) var där några timmar i dag, gick till kafeterian, satt i dagrummet på avdelningen och pratade och myste på. Pappa tyckte nog att det var skönt att vi var där. Han mådde bra.

Det är det jag känner är det viktigaste nu,,,,att han mår bra.

Min,stora góa pappa, som har blivit så gammal och liten. Gott humör och glimten i ögat,,,,,vägrade berätta för sköterskorna på avdelningen att han hade klåda på hela kroppen; -Då kan de ju tro att jag är sjuk och då får jag väl inte åka hem i morgon.

Klådan är tydligen ett av symptomen på denna sorts tumör, ett symptom som jag lagt märke till men aldrig tänkt att det kan vara något annat än torr hud.

I morgon bitti åker jag till pappa när jag lämnat barnen på skola/dagis. Då har han årskontrollen hos diabetessköterskan och sen ska jag vara med vid utskrivningen.

Framtiden får jag väl snart veta mer om och hur man ska,,,,,,,,nää, jag kan inte tänka på hur det ska bli nu. Det tar jag längre fram.

 

Ann

26 januari 2009 19:35

Lilla lilla hjärtat vad jag känner för dej(er)!
Vet så väl vad du menar om att se sin stora starka pappa liten och beroende av mediciner och andra människor hela tiden!
Tänker på dej Helena! Hoppas du känner det! Skickar all styrka jag kan avvara till dej!
Saknar dej och våra rökpauser!

http://lillanslilla.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte till mamma och pappa i morse som jag lovat. Allting verkade så bra där, mamma var på hyfsat bra humör och hade inte en aning om vad det var hon hittat under sängen igår kväll. Hon for iväg till aktivitetscentret en timme efter att jag kommit d...

-Hej, det är jag. Nu vet inte jag hur jag ska göra och hur jag ska kunna prata med någon. Jag har ju ingen telefon nå´ mer. - Vad menar du? Du pratar ju i telefonen nu. - Jag menar att jag har ingen lur och hur ska jag då kunna prata med någon? ...

I dag på min lediga dag har jag varit och klippt håret. Hade barnen med mig och tjejen min hade sån hemsk hosta. Hade planerat att vara en stund hos mamma och pappa idag, men det sket sig eftersom jag är rädd att pappa ska bli smittad. Jag kilade b...

På förmiddagen när jag var in till pappa (mamma var på aktivitetscentret) så hade fortfarande ingen kommit och hämtat kartongerna, däremot såg det ut som de hade varit och grävt i dem men det kan ju lika gärna vara mamma som gjort det. Nu i kväll när...

Tidig morgon med en rejäl genomgång av tandhygienisten och kontroll av tandläkaren och besök på två olika banker. Det är inte klokt vilken väntetid det var på den ena banken.   Sedan styrde jag stegen mot mamma och pappa. Pappa var rätt pigg oc...