Ni som känner mig vet ju att jag gillar att googla. På en gång det blir några funderingar om nåt, så googlar jag.

Varför har jag inte gjort det än vad gäller pappas problem?

Nu har jag gjort det.

Allt verkar stämma med sten i gallgångarna förutom att pappa inte har ont. Det händer också att de gör sån undersökning med skiktröntgen, men det vanligaste verkar vara ultraljud.

Så nu ska jag låta bli att "måla fan på väggen" och försöka ta det lugnt. Jag får tids nog veta vad det är och hoppas att de löser det på bästa sätt fastän min tillit till sjukvården fått sig en ordentlig törn på sistone.

Spännande fortsättning i morgon.

Ringde i morse till avd 8 och hörde mig för om hur dagen såg ut för pappa. Sköterskan berättade att han skulle iväg på skiktröntgen istället för ultraljud, vilket fick mig att bli ännu mer fundersam på om de verkligen misstänker njursten eller om de tror att det är något annat.

När jag varit och hämtat upp mamma och lite grejer till pappa så for vi upp till sjukhuset till pappa.

Något röntgensvar hade inte kommit men vi fick besked om att pappa skulle flyttas till en annan kirurgavdelning och alltså bli kvar.

Pappa hade varit förvirrad hela dagen idag, han trodde att han var på sjukhuset i Härnösand. Det var samma sak han trodde sist han låg inne.

Jag bad dem att hålla koll så att han inte hade en infektion på fotstumpen på gång, eftersom det var så det var sist när han blev så där snurrig.

Annars verkade pappa ganska pigg, men tyckte att jag såg en glimt av osäkerhet/rädsla i hans ögon när vi for därifrån.

Snyft!

När vi skjutsade hem mamma följde jag med henne upp till lägenheten för att kolla att allt var ok, då sa hon medan hon tog av sig jackan;

-Undrar var Olle har tagit vägen?

Men hon var ändå ganska lugn. Jag har satt upp lappar i hela lägenheten som talar om för mamma att pappa är på sjukhuset men att han mår bra. Enda sättet eftersom att hon glömmer hela tiden.

Jag har även försökt få mamma att följa med hem till mig och vara här med oss men det vägrar hon.

Hon har ju mitt telefonnummer fastsatt vid telefonen så hon kan ju ringa mig på en gång hon blir orolig.

Nu för en liten stund sen ringde jag sjukhuset igen, men nåt röntgensvar har fortfarande inte kommit. Jag får nog sjå mig till imorgon.

Ringde mamma också, hon verkade lugn och berättade att Anja hade gjort ett jättebra åk. Bra att hon kan ha tankarna på annat.

Det gick riktigt bra för mig igår med tanke på att jag faktiskt försökte jobba samtidigt som jag tog hand om pappa.

Om det inte varit för sjukdomar på jobbet så hade jag tagit en semesterdag, jag tänkte att jag kunde vara till någon nytta i alla fall. Kändes inte som att jag behövde gå ifrån så mycket.

Tack för all stöttning, mina góa arbetskamrater.

Hur som helst efter flera timmars väntande på akuten så kom en läkare (kirurg) och klämde på pappas mage. Han hittade inget konstigt. Däremot så ville han att det skulle tas nya prover (bilirubin), han trodde nog att de skulle gått ner för han tyckte inte att pappa var så gul i ögonen. (Jag tyckte att hela pappa var gulaktig).

Efter två timmars väntan till så ringde han upp mig och berättade att värdena var mer förhöjda och att pappa måste läggas in.

Jag ifrågasatte om de nu verkligen kommer att göra något på helgen, annars ville jag att pappa skulle gå hem och att de kunde fortsätta utreda på måndag. Men läkaren lovade att det skulle bli ultraljud nu på lördagmorgon och så får vi se sen vad som kan hända.

Han tror att det kan var njurstas, alltså en sten som täpper för gallan, om jag förstått det rätt. Jag ifrågasatte varför han inte hade ont, men han menade på att det alltid finns undantag.

Jag tror att det är det vi ska hoppas på att det är, för annars misstänker jag att det kan vara något värre. Jag har väl som sagt en förmåga att kunna måla fan på väggen, men i grunden är jag faktiskt positiv.

Allt ordnar sig nog.

Pappa mådde annars riktigt bra i går, han var väldigt pigg.

Nästa gång jag skriver har jag nog svar på ultraljudet.