Ringde till mamma i morse och påminde om att hon skulle ta bussen 10.30 till sjukhuset och sitta och vänta på mig vid entrén.

Bävade och trodde aldrig att hon skulle vara på plats när jag väl kunde smita ifrån jobbet.

Men, döm om min förvåning när hon satt precis där jag bett henne sitta. Jag blev lättad, men det var inget vidare i dag,,,,på en gång hon såg mig började hon gråta.

Pratade om att hon inte orkade ha det så här, hur dålig hon känner sig och att hon grubblat och funderat på att hon heller aldrig varit någon bra sjuksköterska.

Försökte trösta och förklara och lugna ner. Mamma hade sansat sig tills vi var framme vid geriatriska mottagningen.

Läkaren som mamma går hos där är jättebra. Hon tar sig tid, lyssnar, förklarar och ställer bra frågor, som får mamma att tänka efter lite grann.

Men hon måste ha ett otroligt tålamod, för när mamma ska berätta eller förklara något som har med hennes nuvarande tillstånd att göra, så tappar hon tråden och det slutar med att det blir berättelser om hennes barndom, yrkesliv eller äktenskap eller alltihop på en gång. Långrandigt och osammanhängande. Men läkaren bara nickar och ler och låter henne hållas.

Jag försöker att bara sitta med och lyssna, men ibland måste jag lägga mig i samtalet:

- Hur går det med matlagningen hemma?

- Jo, jag lagar mat varje dag och Olle är jätteduktig på att laga mat han också.

Läkaren tittar på mig.

- Och du skakar på huvudet?

- Ja, mamma och pappa får hem matlådor från kommunen varje dag eftersom att de glömmer bort att laga mat.

-Jag förstår inte varför vi ska ha matlådorna,,,jag är så less på dem. 

 O.s.v,,,den här diskussionen har vi ju haft några gånger.

Läkaren gick igenom svaren på de prover som nu är gjord på mamma. Vet egentligen inte om jag blev så mycket klokare. Vissa svar pekar på att det kan vara Alzheimer, medan andra svar pekar på att det är vaskulär demens.

Hon kunde än så länge inte ge en diagnos, men heller inte utesluta något. Som sagt jag blev inte så mycket klokare.

Hur som helst så skulle  hon i det här skedet kunna sätta in bromsmediciner även om det inte är en säker alzheimer, men hon tyckte att för tillfället verkade det vara mer akut att försöka få ordning på mammas nedstämdhet.

Därför bestämdes att mamma skulle ta en till anti-depressiv tablett på kvällen, som dessutom är aptithöjande (bra, eftersom att mamma bara väger 47 kg nu), sen efter två månader när hon ska på återbesök så ska vi på nytt fundera på om det ska sättas in bromsmedicin.

Efter lång väntan på apoteket, så var det dags att återgå till jobbet. Det tog längre tid än jag trott, men det gick riktigt bra.

Synd bara att man inte känner sig något klokare.

Ville inte fråga om någon prognos för mamma, så länge hon var med,,,misstänker att det ändå är omöjligt att svara på. Verkar ju vara helt olika från person till person.

Mamma ringde nu ikväll och var lite förtvivlad över alla mediciner och när hon skulle ta vad, jag lovade att titta in i morgon innan jobbet och fixa det.

Det blev lite svajigt att skriva i kväll, känner jag. Jag försöker följa en tv-serie samtidigt som jag skriver.

Jag får väl fylla på nån annan dag, när jag kommer på vad jag missat att skriva.

Har dessutom pratat av mig på jobbet idag ( det skulle jag ju inte göra, syftet med bloggen var ju att skriva av mig här), det gör att jag "släpper" allt och då är det också lätt att jag glömmer.

Börjar lite väl tidigt för mig. Hmm,,,

Jag hade tänkt att jag åtminstone skulle få i hop tio röster innan jag bytte omröstning, men jag får nog ge upp nu, det blev bara nio. På begäran av "Bitter fan" eller "Bitter fittan", vet inte riktigt hur jag ska tolka censuren här, så kommer nu en ny omröstning.

Se till nu att det blir över tio personer som röstar.

Ja, idag har jag äntligen varit hos mamma och pappa, känns som att det var en evighet sedan.

När jag kom dit höll mamma på att städa garderober(!) och såg alldeles vild och arg ut.

Hon var arg för att pappa(?) hade slarvat bort ett par beiga byxor och vild såg hon nog ut för att hon höll på leta som en galning efter dem.

Dom låg på en stol i sovrummet som de skulle göra.

När jag frågade om jag skulle hjälpa till med sängen som mamma hade tippat på sidan för att få dit ett överdrag, så fick jag en sån utskällning som det var länge sedan jag fick.

Humöret var inte det bästa.

Konstigt nog så hade madrassskyddet till bäddmadrassen försvunnit.

Jag sökte igenom hela lägenheten och även tvättstugan, men det var spårlöst borta. Ett av dessa mysterier, som på nåt underligt vis uppstår i mammas närhet nu för tiden.

Eftersom att mamma var på "det" humöret, så tog jag pappa med mig på stan så att han fick göra lite ärenden som han längtat efter.

När vi återvänt till lägenheten så var mamma på bättre humör.

Jag hjälpte till att rensa i garderoberna genom att leta rätt på gamla 70-tals kläder eftersom att jag ska på en 70-tals fest i november. Jodå, jag hittade den perfekta out-fiten. Det enda som saknas är skor eller stövlar.

Birgitta, min goá moster, om du läser detta,,,har du kvar någonting för fötterna sen 70-talet?

Hur som helst, kollade i skåpen och det var handlat men varken mamma eller pappa kunde säga om det var de eller hemtjänsten som handlat åt dem.

När jag kom hem senare så berättade ju Anki (både i telefon och även som kommentar på förra inlägget) att hon sett mamma och pappa på ICA, så tydligen har hemtjänsten inte hjälpt dem. Jag får ringa dem på måndag och kolla hur det gått.

Tyvärr hade mamma missat föreläsningen av favoritförfattaren i går.

Både pappa och hemtjänstpersonalen hade försökt påminna henne, men hon hade bara blivit arg, för hon förstod inte alls vad de pratade om.

Mamma hade också glömt att hämta ut medicinen som jag bett henne att göra, så det får vi ta på måndag när jag ändå följer med henne till geriatriska. Få se hur jag ska få i hop det med jobbet, kanske jobba in lunchen eller nåt liknande,,,det ordnar sig nog. Huvudsaken är att hon kommer dit.

 Den här gången klantar jag mig i alla fall inte och missar tiden.

Ja, jag har knappt varit hemma känns det som, på hela veckan. Men det har jag ju, men inte haft så mycket tid till att göra annat än sköta det vardagliga och även avslutat lite av projekten jag drog i gång i helgen.

Ja, ingen behöver vara orolig att jag jobbar ihjäl mig hemma.

Jag gör inte det jag inte orkar.

Däremot har jag inte haft tid att kolla till mamma och pappa nåt i veckan, så jag har egentligen ingen aning om hur det har funkat för dem den här veckan när hemtjänsten skulle hjälpa till med att handla.

Mamma säger att ingen hjälpt dem att handla, men det finns ingen garanti att det är sant.

Det skulle kunna vara så att hemtjänsten frågat om de ska handla åt dem och mamma skulle i så fall sagt nej, för sånt tycker hon att hon klarar själv.

Jag har även talat om för henne att det finns medicin som hon ska hämta ut på apoteket och hon tror att hon varit där och hämtat den, men är inte riktigt säker.

Jag ska åka dit i morgon, så jag får kolla då.

Däremot är jag tok-arg på mig själv för att jag klantade till det så att mamma missade en tid på Vårdcentralen.

Jag samlade i hop alla kallelser som mamma och pappa har till olika ställen och skrev upp dem i almanackan häromdagen och igår kväll när jag sökte nåt helt annat i min väska så hittade jag kallelsen som sa att hon hade tid hos doktorn den dagen.

Så nu får jag ringa VC igen, skämmas för att jag klantat till det och tyvärr kommer det ta längre tid för mamma att få hjälp med sina onda fingrar.

Arg på mig själv.

När jag pratade med mamma idag lät det som en upprepning av tisdagens och onsdagens samtal, hon höll fortfarande på att städa garderober (vilket hon nu har gjort sen förra onsdagen) och hon berättade än en gång om att hon tvättat det hon tvättat i tisdags.

Jag tror inte att hon tvättat det en gång till, utan att hon var så nöjd med resultatet att det känns som att hon gjort det samma dag, eller nåt.

Jag vet inte, men hon låter ju som att det är bra i alla fall.

Att det tar tid att städa garderoberna, det kan man ju förstå, eftersom att hon hela tiden plockar i saker fram och tillbaks och glömmer på några minuter att hon just gått igenom en hög, så då går hon igenom den högen igen och igen och igen.

Ja, ni fattar.

Lördag och ledig dag i morgon, då åker jag dit och hoppas att allt är hyfsat.

Oj, vad lite jag skrivit på sistone. Sitter på jobbet nu, så tiden räcker inte till riktigt.

Jag ska försöka berätta om det senaste i kväll (om jag hinner).

precis som alla andra vanliga människor.

Lite svårare nu när semestern är slut att hinna med mamma och pappa.

Men jag har ringt hemtjänsten i dag om det här med att de kan hjälpa till att handla de vanligaste förbrukningsvarorna (bröd, mjölk o.s.v)

Då slipper jag i alla fall att stanna till hos dem när man är på väg från jobbet och har nog bråttom för att hämta barnen från dagis och fritids.

Nu behöver jag inte ha det hängande över mig att de inte har typ, frukost hemma. (Fast egentligen tror jag väl inte att de ska svälta ihjäl, men lite ordning vill jag ha).

Kontrollfreak?

Annars verkade allt bra, mamma mådde gott för hon hade tvättat så mycket och var så nöjd med resultatet.

Toppen!

Jodå, det har varit lugnt i helgen.

Körde i gång med några projekt hemma, men var för lat för att avsluta dem. Det kommer väl fler dagar.

På söndag for jag och kolla till hur det var med mamma och pappa.

Mamma hade suttit i telefon hela förmiddagen för att avboka en tid på VC.

Jättekonstigt, ingen som svarade. (Kan det vara för att det var söndag?)

Dessutom påstod hon att det var en tid hos dr Eriksson bokad för mig(?) och hon skulle avboka den därför att jag inte ville komma dit.(???)

Det var tur att ingen svarade för det samtalet hade kunnat bli väldigt förvirrat.

Tiden var till pappa och det är jag som bokat den, han hade sagt att han inte tyckte att det var någon idé att gå till någon doktor eftersom att han ändå inte hör vad de säger.

Jag förklarade att jag följer med och att det är för att kolla upp om det har hänt något i huvudet eftersom att hans minne blivit så dåligt.

Gjorde också en liten snabbtest för att se vad han minns; b la så minns han fortfarande inte vilket år det är, han tror att det är 2001. Även dåligt minne på andra saker han borde kunna, men ändå något bättre än då han hade infektion i kroppen.

Mamma blev lite sur när jag rensade ur i kylskåpet, tycker inte de ska behöva titta på gammal mat varje dag, den blir ju ändå inte uppäten.

Nu måste jag gå och äta innan lunchrasten är slut.