Åhh, vad struligt det kan bli.

Jag ringde ju på morgonen till Hörcentralen för att kolla om de hade tid att kolla pappas hörapparater.

Det visade sig att de har jourtid vissa tider och vissa dagar i veckan. Tisdagar var en sån dag.

Jag ringde och fixade sjukresa för mamma och pappa och förklarade för mamma hur det skulle gå till.

Hon tyckte att det skulle bli toppen att få ordning på pappas hörapparater.

Efter några timmar hände det sig som så att jag fick ärende in till stan och medan jag körde tänkte jag att jag skulle kolla om m & p kommit hem.

Inget svar.

Provade att ringa Hörcentralen för att höra om de åkt därifrån, de hade ju varit borta i två och en halv timme.

På Hörcentralen var alla på lunch och jag provade att ringa sjukresor för att höra om de beställt bil från sjukhuset och var på väg hem, men nej, det hade de inte.

I samma veva ringer hemtjänsten och säger att de inte kunde sitta och vänta på pappa längre det var dags att gå på lunch.

Jag lovade att jag skulle försöka hitta dem och ge pappa insulinet.

Upp till sjukhuset och börja leta,,,med ungarna i släptåg,,,

och jag hittade dem faktiskt efter bara några minuter.

Pappa hade inga hörapparater på sig, de låg hemma på nattduksbordet. Det blev ju svårt för de på Hörcentralen att kolla apparaterna då. Däremot blev de skickade till Öronmottagningen och där tog de bort massor med vax, så eventuellt var det ju det som var problemet. De for ju inte i onödan i alla fall.

Jag skjutsade hem dem och gick in och gav pappa insulin.

Direkt så sa mamma att de skulle gå och äta på restaurangen som ligger i samma hus som de bor. Jättebra!!!

Jag stod i dörren och väntade på dem för att se att de kom iväg, men då kom pappa på att han måste på toa först. Eftersom jag hade barnen som väntade i bilen så ville jag komma i väg. Jag pratade med bägge två och de lovade att de skulle gå till restaurangen direkt.

For och gjorde ett ärende till och sen drog jag hemöver, kom på när jag kommit nästan två mil bort att jag skulle ringa och kolla.

De var fortfarande hemma!!!????

- Nä, vi kom på att vi ska gå vid fyratiden i stället.

- Ja men, har pappa ätit?

- Han sitter och äter en glass nu.

- Har han inte ätit nån lunch?

- Men varför ska du försöka styra hur vi äter?

- Därför att jag har gett pappa insulin! Jag är ansvarig för att han äter efter att han fått insulin! Han kommer att få en känning och ramla om han inte äter. Jag vet inte om en glass räcker. Du måste ge honom något mer!

- Ja, ja, vi ska snart iväg och äta.

Suck!

Arg på mig själv för att jag inte väntade och kollade att pappa började äta. Arg på mamma och pappa som lovar att de ska och sen struntar i det.

Och nu blir jag arg på mig själv igen för att jag är så jävla dum som tror på deras löften.

De kan ju inte minnas.

Tankarna verkar byta spår hela tiden.

De kan inte rå för det.

Jag kan inte vara arg på dem.

Försöker nu få tag på hemtjänsten så att de kollar blodsockret innan de ger honom nästa dos. Risken är att han ligger väldigt lågt.

Jag lade in en kommentar på din blogg, Helena, även om du inte verkar använda den nu.