Det första mamma sa när jag ringde var; -Skjutsar du mig till stugan nu?

Inte för att hon kom i håg att vi bestämt det, för det gjorde hon inte, utan för att hon troligen glömt plånboken där.

Jag bad henne att vänta till imorgon, eftersom hon inte varit någon annanstans nu på morgonen, så måste den vara kvar i stugan. Inte första gången. 

Motvilligt gick hon med på det, hon sa i och för sig att hon skulle till busstation och hämta en busslista för att hon skulle åka ut själv, men när jag ringde senare under dagen så hade hon inte åkt.

Än en gång frågade mamma om tabletterna, exakt samma frågor som förra veckan, jag instruerade henne per telefon vilka tabletter hon ska ta idag, så får jag väl dela dem i dosetten när jag kommer dit imorgon. 

Skönt att inte behöva röra bilen idag, hade fullt upp ändå med att fixa till rengöring av poolen, skönt att det är gjort. Jag räknar med att det är många veckor kvar med fint väder.

Ringde färdtjänsten och bad dem kolla hur det såg ut när pappas personnummer kom fram.

Klart och tydligt syntes det att de inte ska få beställa taxi till stugan utan att jag kontaktas. Men det hade ju inte funkat.

Hon jag pratade med tyckte att det var konstigt att den som tog emot beställningen inte reagerat och ringt mig.

Hon kunde inte göra annat än att beklaga och jag vet inte om jag kan göra något mer heller.

Det gick i alla fall bra den här gången, de hade kommit hem så att pappa fick kvällsdosen.

Nä, nu är det hög tid att betala mamma och pappas räkningar.

Imorgon är det som sagt stugan som gäller, jag skriver väl troligen på onsdag när jag måste få göra mig av med all frustration.

Nu var det längesedan jag skrev.

Vi hade mysigt hos mina go-släktingar, vädret var alldeles otroligt och vi fick äta gott.

Jag var rätt trött på fredagen när jag kom hem,,,det är jobbigt att åka långt utan AC. Måste nog ha det på nästa bil.

Fick ändå börja lördagmorgon med att åka bil, skulle in till stan och köpa lite presentkort eftersom vi är bjuden på fest både lördag och söndag.

Under bilfärden till stan ringer hemtjänsten till mig och berättar att de just givit pappa insulin och att mamma är jättearg för att hemtjänsttjejerna protesterade när mamma sa att de skulle åka till stugan.

Jag ringde upp mamma och hon var sååå arg.

- Vem är det som rår om stugan? Vem är det som bestämmer över stugan, vi eller dom?

- Det är ni.

- Varför har de bestämt att de ska vara i stugan nu och vi inte får vara där när vi vill?

- Vilka de?

- Ja, dom som brukar vara där.

- Det är ingen annan som brukar vara där. Det är bara ni som brukar vara där.

- Nähä du! Dom har ju varit där flera gånger i sommar och nu har dom bestämt att de ska ha nån sorts sammankomst där, så vi får vara inte fara till stugan. Det har de ju sagt åt mig nu idag och jag blir så förbannad!

- Vilka dom?

- Dom där scouterna eller vad de nu är för nånting. Dom där pojkarna. Det är nog scouter de är.

- Ja men mamma, det är ingen annan än ni och Jan som har varit där i sommar.

- Jodå, det är det visst. De har varit där samtidigt som oss, det vet jag. Jag har sett dom själv. Dom springer kors och tvärs över gården och det är ett himla liv på dom. Jag kan inte förstå att vi inte kan få vara där själv och vem har gett dom nyckel, för dom är ju i huset också?

Det lät riktigt illa så jag bestämde mig för att svänga in till dom när jag ändå var i stan, för att lugna mamma lite.

När jag kom dit så fortsatte mamma att yra på samma sätt om scouterna som ska vara i stugan. Jag sa att vi kan ringa till Jan och fråga vad det är för scouter.

- Det vet väl inte han. Varför ska du ringa honom?

- Jan har varit med er i stugan i sommar. Om någon har varit där så vet han om det och kan förklara.

- Nä, jag vill inte prata med honom. Han vet väl inte vad som hänt när vi varit där själv.

- Ni har inte varit i stugan själv i sommar. Antingen har jag eller Jan varit med er.

- Hm! Det vet väl jag bäst själv.

Ringde Brorsan men fick inget svar.

Pappa kom in i rummet men hade glömt att sätta i hörapparaterna (antagligen praktiskt när mamma är på det här humöret) . Hörde absolut ingenting. Hämtade dom och hjälpte honom att få i dom. Till slut kunde vi fråga pappa om det varit några scouter i stugan Det hade det inte varit.

Mamma blev lite lugnare nu.

Tog ett långt samtal där jag än en gång förklarade att de kan inte åka ut till stugan hur som helst för att pappa har insulin. Samma tjat igen om att det kan hon göra. Fram med insulinpennorna igen för att hon ska få visa mig att hon kan. Samma suck igen om att det inte är rättvist att jag gör så. Samma prat igen om att pappa kan ta insulinet själv, samma svar igen om att pappa försökt lära sig.

Jag förklarade igen att hon får åka till stugan själv om hon vill, men hon kan inte ta med pappa för att han måste ha hjälp med insulinet.

Då tänkte hon att hon skulle ringa färdtjänst, åter igen fick jag förklara att det är pappa som har färdtjänst och hon får åka buss eller vanlig taxi om hon vill åka dit.

Efter mycket snack hit och dit så verkade det som att hon förstod. Vi bestämde också att vi ska åka dit på måndag (idag) och att vi ska sova kvar där.

Stress vidare ner på stan, sen hem för att förbereda sig för fest och in till stan igen.

Hörde inget från m & p på söndag f.m Antog att allt var bra.

Myste på i solen innan vi skulle in till stan på nästa fest. Vi var där redan kl 15.30

Jag lämnade mobiltelefonen i bilen och tänkte att allt verkade vara lugnt.

När jag vid 22-tiden tittade på mobiltelefon så visade det sig att hemtjänsten ringt och även lämnat ett meddelande.

Mamma och pappa hade skrivit en lapp att de åkt till stugan och att de tänkte komma tillbaks till kvällen.

Då missade han middagsinsulinet och hemtjänsten hade ingen koll på när på kvällen de skulle komma tillbaks eller om de skulle hinna komma tillbaks till kvällsdosen insulin.

Ja, hur som helst så var ju klockan mycket när jag hörde meddelandet, men jag ringde hem till dom och kollade att de var hemma. Det var de, pappa låg och sov, mamma hade inte en aning om när de kom hem eller om någon gett pappa kvällsdosen.

Försökte få mamma att läsa signaturlistan, men det funkade inte.

Jag får väl höra nu under dagen när jag ringer hemtjänsten om att åka ut till stugan, hur det gick igår kväll.

Lutar åt att vi tar stugan i morgon istället.

Jag är lite sur på m & p för att de for till stugan fastän att jag förklarat så ordentligt, fast jag kan väl inte vara sur för det, de minns förstås inte ett ord jag sagt.

Ibland funderar jag verkligen vilken mening det är med att göra eller säja nåt när ingen minns nåt ändå.

Men jag har ingen lust att sätta mig i bilen idag. Jag är skittrött på att åka bil.

Ska ringa och prata med dom, få se hur det blir.

Nu ska jag också ringa till färdtjänst, för uppenbarligen fungerade inte det med dom som jag hade hoppats på.

Skriver snart mer.